månadsarkiv: januari 2011

Arcana Heart 3 kommer till Europa

Goda nyheter idag! Arcana Heart 3 kommer att släppas i Europa via Zen United, som också är distributörer av Blazblue. Det var kanske inte så oväntat då Arc System Works varit involverade i utvecklingen även av det här spelet, som därmed lär ha riktigt bra onlinestöd.

Arcana Heart, för er som har missat det, är en av senare tiders mest populära fightingspel. Den aningen översockrade presentationen och det faktum att varenda karaktär är en tjej i åldrarna tolv till tjugo, ungefär, brukar vara avskräckande, men faktum är att Arcana Heart är ungefär så intensivt och krävande som ett fightingspel kan bli. Att använda benämningen ”hardcore” i sammanhanget är väl kanske inte lämpligt, men nog är det något för riktigt inbitna spelare. Om Blazblue är spelet man ger sig in på när Street Fighter är för simpelt, är det här nästa steg när även Blazblue börjar kännas enkelt. ... Läs hela texten

Billiga filmer ruinerar mig!

Jag har ett beroende. Jag är beroende av reabackarna på mataffärerna, ni vet de där som är packade med filmer och ibland spel, mer eller mindre i oordning. Lyckligtvis är spelen oftast av typen total dynga så de behöver jag inte ens reflektera över, men filmerna har en tendens att vara otäckt bra. Det har ju trots allt gjorts några bra filmer de senaste hundra åren och de allra flesta är numera utgivna på DVD, men just eftersom det är ett sånt gigantiskt utbud hamnar alla filmer i reabackar inom högst ett år. Och att betala 59 kronor per film eller 99 för två är alldeles lagom impulsköpsnivå. ... Läs hela texten

Recension: Blazblue: Continuum Shift

Inte ens ett år efter det allmänt försenade Blazblue: Calamity Trigger släpptes uppföljaren i Europa. Är det värt pengarna att köpa ett helt nytt spel redan? Är det ens ett helt nytt spel?

På pappret är Blazblue en sån där ogenomtränglig japansk spelserie med tusenträffarskombinationer, explosioner över halva skärmen och sanslösa karaktärsdesigner. Men faktum är att det egentligen är ganska enkelt att komma in i. Vi snackar inte direkt Dragon Ball här, men särskilt mycket svårare än Street Fighter är det nog inte. Dessutom börjar Continuum Shift med ett tämligen pedagogiskt träningsläge som berättar massvis om själva spelmekaniken och vad alla de där tusen mätarna innebär. ... Läs hela texten

Expressleverans från Blizzard

Idag anlände ett paket med expressleverans, till viss förvirring. Jag hade ju inte beställt något, förutom det där i måndags då. Men det kunde ju inte ha hunnit hit redan. Jo. Jag öppnar paketet och hittar…


Vad är nu detta?

GLLRLWLWLWLLLLLL!

GLLRLWLWLWLLLLLL! GLLLLBRLW! LLLLLL!

Jo, jag beställde en authenticator för att äntligen kunna sova lugnt om nätterna, och då kunde jag inte låta bli att beställa en Lurky. När jag hälsade på Blizzard i Söul 2007 köpte jag tre Murky-plushies, som då var helt exklusiva för den koreanska marknaden, för cirka 80 kr styck. Jag skulle ha köpt fler. Två av dem gick för närmare 200 dollar styck på Ebay och jag svor över att jag inte köpte ut hela lagret sista dagen där, men den sista behöll jag själv. Numera finns de enkelt att få tag på via Blizzard-shoppen, så jag passade på att fixa en kompis åt min koreanska murloc. Båda två är ju trogna följeslagare i spelet, och nu även på mitt skrivbord. ... Läs hela texten

Kungliga World of Warcraft-personligheter

Om det är något enskilt som fick mig att älska World of Warcraft: Cataclysm så är det nog de nya uppdragen, och mer specifikt hur de hjälper till att skapa något som spelet har saknat: karaktärer. Jo, visserligen har spelet varit fullpackat med folk sedan 2004. Det är nog ingen överdrift att säga att det finns tusentals namngivna personer med mer eller mindre text eller äventyr som de är inblandade i. Vissa, beroende på hur übernördig du är, kan du säkert rabbla från minnet. Men de allra flesta är totalt menlösa och kunde lika gärna heta NPC #858. ... Läs hela texten

SNK är döda… typ

Aldrig ska man få vara riktigt glad. Knappt har jag hunnit glädja mig åt att Factor 5 kanske ska göra spel igen, så får jag höra att SNK kanske inte ska göra spel igen. Redan i höstas började det ryktas om oroligheter. En före detta anställd twittrade om usla förhållanden, som att företaget inte ens hade råd att köpa in programmeringsböcker eller nytt möblemang. Men samtidigt kom en ganska fin satsning på Neo-Geo-spel till Playstation Store, och allt talade för att konverteringen av King of Fighters XIII bara var en tidsfråga. Nu ryktas det att presidenten för SNK, Ryo Mizufune, vill stänga ner all intern utveckling och enbart arbeta med licenser. Det skulle innebära mer gästspel i halvporriga titlar som Queen’s Blade, mer skumma shoot’em ups, mer plastfigurer (okej i och för sig) och ett accelererat fall mot irrelevans. Det skulle inte innebära en riktigt bra XIII-version, något nytt och bra Samurai Shodown och ett triumferande återtåg till gamla tider. ... Läs hela texten

300 toppspel #1: Capcom vs SNK 2

Jag berättar om de 300 bästa spelen jag någonsin spelat och vad de har betytt för mig, utan inbördes rangordning

Capcom vs SNK 2
Format Dreamcast
Utvecklare Capcom
År 2001
Genre Fighting

Tidernas mest oväntade samarbete mellan fightingvärldens giganter hade redan resulterat i ett par fantastiska spel (även de värdiga den här listan) men Capcom vs SNK var något av en besvikelse. Visst, vi fick nygjorda versioner av ett helt gäng King of Fighters-nissar men mycket av djupet och flytet försvann i konverteringen. Till del två satsade Capcom dels på nya fräscha deltagare på båda sidorna, vilket gav oss Rolento, Haohmaru, Hibiki, Kyosuke och många fler. Jag minns att jag och en fightingpolare satt helt förstummade efter att ha sett spelet för första gången. Spelmässigt var det också briljant, med otaliga olika spelsätt, fräsch presentation och stabila hjältar på båda sidorna. Det var också en av de sista stora Dreamcast-releaserna, en av tidernas sämsta Playstation 2-PAL-versioner och dessutom det första onlineslagsmålet på Xbox Live. Många anledningar att minnas det här. ... Läs hela texten

Factor 5 lever… typ

Efter floppen med Lair fick anrika gamla Factor 5 klappa ihop sin verksamhet, men det tyska företaget levde kvar, nätt och jämnt i alla fall. Nu verkar det som att något kan vara på gång. FactorY, det nya namnet på företaget, söker programmerare. Vad som ska utvecklas framgår förstås inte, men bara att de fortfarande satsar är en god nyhet.

Personligen hoppas jag förstås på ett nytt Turrican. Factor 5 har fortfarande kontakt med Chris Hülsbeck, en av världens bästa spelmusiker, och det borde inte vara så toksvårt att göra ett spel av den typen idag. Gärna ska ju förstås också Manfred Trenz och Julian Eggebrecht vara med för att det ska bli gjort på riktigt. Däremot vill jag helst slippa det till Iphone, spelupplägget lämpar sig inte alls för det tyvärr. Steam/Playstation Network/Xbox Live Arcade/Wiiware? Ja tack. ... Läs hela texten

Spelvärldens 5 bästa skägg

Spelvärldens bästa skägg tillhör inte mig. Tyvärr. Ibland har jag önskat mig ett legendariskt skägg i stil med vinnaren av den här listan, men i verkligheten blir det aldrig riktigt bra efter några centimeter. Trots det är ett riktigt ståtligt skägg det bästa sättet att skapa pondus och vad vore väl lämpligare än att starta sajten med att lista spelvärldens mest episka skägg och deras innehavare?


5. Zangief
Gamle Zangief är förstås självskriven på den här listan. Med en antydan av brunbjörn som inte besökt en fors eller annan hälsoanläggning på två år, och ett taggigt utseende som knappast inbjuder till gosekramar är Zangiefs skägg rätt mäktigt. Det injagar skräck, vilket inte direkt blir sämre av hans stirrande blick och minst sagt steroidstinna kroppsbyggnad. Men bristen på skäggvård hindrar honom från att nå listans högre positioner, och om han hade låtit det växa ihop med brösthåret hade han tveklöst varit listans etta. ... Läs hela texten