månadsarkiv: oktober 2011

Vad är det smarta med smartphones?

Lämna ett svar

Mer eller mindre varje dag ifrågasätts mitt omdöme och min allmänna kompetens. Anledningen är att jag ännu inte äger en smartphone. Jag har visserligen en Ipod Touch för att ha tillgång till de intressanta spelen på Itunes, men någon Iphone eller HTC eller Android-telefon överhuvudtaget har det inte blivit. Jag ser inte riktigt någon anledning att köpa en. Behöver jag verkligen vara uppkopplad varje sekund? Jag tycker att jag är alldeles för uppkopplad redan. Att kunna chatta på Facebook på toaletten, på bussen och i sängen är inget jag behöver eftersom jag inte är medlem på Facebook till att börja med. Och jag ifrågasätter poängen i att köpa en bräcklig pryl som sedan ska stoppas i fickan varje dag, enbart för att kunna spela alfapet. Fast det kanske är det som försäkringar är till för. ... Läs hela texten

300 toppspel #33: Marshmallow Duel

Lämna ett svar

Marshmallow Duel
Format PC
Utvecklare Duncan Gill
År 1996

Om det någonsin behövdes mer bevis på att spel inte behöver vara superkomplexa och påkostade för att underhålla så har vi ett här. Under sent 90-tal sprang jag på indiespelet Marshmallow Duel, och efter bara någon vända var jag fast. Spelet är helt och hållet gjort för två spelare som delar på tangentbordet. Det gäller att ta sig runt på plattformar och samla på sig vapen för att försöka förinta sin fiende, men Marshmallow Duel är mångsidigt trots sin enkelhet. Att ha ett vapen var aldrig en garanti för vinst då man kunde försöka knuffa ner motståndaren i den dödliga sockersmeten längst ner. Det är lite grann som om Smash Bros skulle ha utvecklats på tidigt åttiotal, enkelt att lära sig men ordentligt svårt att bemästra. Det gjordes en del nya versioner under åren men originalversionen är den som jag spelade intensivt och det som var mitt och min systers officiella julspel under flera år. ... Läs hela texten

Hoppas du inte gillar Catwoman

Lämna ett svar

Det sägs att Batman: Arkham Asylum är mästerligt. Jag vet inte, jag har inte hunnit komma mig för att spela det. Om du är sugen på Batman: Arkham City så är det däremot en sak du bör ha i åtanke. Uppdragen med Catwoman finns bara tillgängliga som standard i ett nytt exemplar av spelet, med hjälp av en engångskod. Om du köper det begagnat måste du därför köpa loss uppdragen som vanligt DLC, för cirka 80 kronor.

Som vanligt tycker jag att sånt här är bullshit. Visst är det tänkt för att minska begagnathandeln men i gengäld blir det ytterligare ett exempel på hur man som spelare inte längre äger sitt spel. Ska vi inte sätta igång och införa CD-nycklar på en gång så att det verkligen inte går att sälja begagnat? CD-nycklar har ju också en annan fördel. Då kan man i alla fall installera sitt spel på sin konsol utan att behöva bekymra sig om att vara uppkopplad. ... Läs hela texten

Det trevliga fenomenet omvändbara omslag

Lämna ett svar

Tänk så många gånger man köpt ett spel som visar sig vara mästerligt på alla sätt och designmässigt perfekt… tills man kollar på omslaget. Det är inte undra på att det finns otaliga topplistor över världens fulaste omslag (där Mega Man 1 till amerikanska NES alltid vinner), för det är inte alltid rätt folk som designar dem. Ofta är det helt fel folk. Någon som inte alls gillar spel, har noll känsla för design och som sitter i Photoshop som han lärde sig i en kvällskurs för att slänga ihop något på order av en hel kommitté som vill ha en specifik bild. Något som är häftigt. Något som säger allt om spelet (på gammalt klassiskt filmpostersätt, det vill säga att allt ska vara med på ett kollage). Gärna någon som är arg, även om spelet i sig är genomsnällt (se bara på alla Kirby-spelen). ... Läs hela texten

Harmony of Despair nu på PSN

Lämna ett svar

Efter drygt ett års 360-exklusivitet finns nu Castlevania: Harmony of Despair på Playstation Store, även i Europa. Har du inte haft möjlighet att prova det kan det klart rekommenderas, en fräsch och fan service-packad om än väldigt återanvänd upplevelse. Själv funderar jag på att köpa det igen, om det bara inte hade varit för att jag redan lagt en massa extrapengar på tillbehören på Xbox 360-versionen. Musiken är nästan ett måste och även alla banor utom möjligen de från NES-spelen. Vad gäller figurerna räcker det med Julius och Richter. Bana sju är redan med i den här utgåvan, men ändå. En massa pengar blir det. ... Läs hela texten

Genom förändring och förfall

Lämna ett svar

Med inget särskilt att göra kliver jag ut genom dörren på Björkhammargatan för en långpromenad. Här bodde jag i femton år och varje centimeter av gatan är bekant, men ändå inte. Jag ser husen ligga där de alltid har legat men minnet vill måla dem i andra färger. Jag vänder ner på Tjärnvägen och passerar nummer elva där jag levde mina första år. Här bor numera en annan barnfamilj och en cykel ligger slängd på gräsmattan, men ändå stämmer inte bilden riktigt. Det är grannhuset som har förändrats. Med ny fasad och en borttagen nerfart till källargaraget är det nytt och fräscht, långt från det mörka småläskiga huset jag växte upp bredvid. ... Läs hela texten

300 toppspel #32: Samurai Shodown 2

Lämna ett svar

Samurai Shodown 2
Format Neo-Geo
Utvecklare SNK
År 1994

Året innan hade det oväntat uppdaterade arkadkabinettet i en sunkig grillkiosk i Sorsele bekantat mig med Samurai Shodown, men det var del två som på riktigt etablerade SNK som fightingmästare i paritet med Capcom. Ett av genren bästa karaktärsgallerier blandades med en distinkt spelbarhet och en nästan oöverträffad estetik. Jag var frälst, men SNK trodde inte på det här med kompromisser och ett alldeles eget Samurai Shodown 2 var långt borta. Den enda vanliga konsolversionen var en hemsk PSone-konvertering som inte gjorde någon glad. Men så till slut, en bit in på tvåtusentalet, gjorde jag slag i saken och köpte mig ett Neo-Geo, och det billiga Samurai Shodown 2 var förstås ett av de första spelen. Sedan dess har det förgyllt otaliga spelstunder. Samurajkänslan blir aldrig bättre än när man försöker hitta den där öppningen som avgör matchen. Tempoväxlingarna har ingen, inte ens SNK själva, lyckats återskapa, och trots att en del senare titlar i serien fyllde på med massvis av innehåll är det inget som lyckats överträffa det här mästerverket. ... Läs hela texten

Nackdelen med valfrihet

Lämna ett svar

Året börjar närma sig sitt slut och trots att det kommer massvis av mastodonttitlar är det ganska lugnt på fightingfronten. Ultimate Marvel vs Capcom 3 kommer att dyka upp men personligen är jag rätt ointresserad av det. Och eventuellt kommer King of Fighters XIII men vis av tidigare SNK-spel tänker jag inte ta ut någon seger i förskott.

2012 kommer däremot att bli ett riktigt stort fightingspelsår. Street Fighter x Tekken är förstås det största namnet men Soul Calibur V är nog inte långt efter. Båda släpps under våren. Sedan kommer Virtua Fighter 5: Final Showdown under sommaren. Troligen släpps även Skullgirls, Dead or Alive 5, Tekken Tag Tournament 2 och möjligen ett nytt spel från Arc (det ryktas ju om ett nytt Guilty Gear i HD). Sedan kan man lägga till Persona-fightingspelet, som jag däremot inte tror kommer att bli ett riktigt jättespel. ... Läs hela texten

Larry Laffer återvänder

Lämna ett svar

Jag tänkte skriva ”Leisure Suit Larry återvänder” men det hade inte nödvändigtvis varit bra. Det senaste äventyret med brorsonen Larry Lovage var ju alla sorters uselhet på samma gång. Men nu har Replay Games köpt upp rättigheterna till originalserien och dessutom lyckats damma av självaste Al Lowe. Planen är att släppa en nyversion av det ursprungliga spelet (Leisure Suit Larry in the Land of the Lounge Lizards) under 2012 till samtliga existerande nerladdningsbara format. Sedan ska det, om det blir tillräckligt framgångsrikt, göras nyversioner av övriga titlar och även helt nya spel. ... Läs hela texten

Höstlugn och lönnmord

Lämna ett svar

Idag känns kolosser och jättedrakar långt borta. Istället för att beta av höstens spelutbud har jag krattat föräldrarnas gård och samlat ihop en gigantisk hög av lönnlöv som bara saknar en Kalle och Hobbe att hoppa i den. Det är trivsamt på något sätt, när man inte själv är tvungen att göra det. Jag känner inget större behov av att köpa villa och ägna min lediga tid åt gräsklippning, lövkrattning och snöskottning allt efter säsong.

Efter det klev jag in och ska nu ägna resten av eftermiddagen åt Barbro Bäcklunds bok Pintorparhäxans elev. Det är en lättläst biografisk roman om Barbros farbror Sverker, som växte upp i Västerbottens inland och som barn bodde på Arbetsstugan i Arjeplog. Att den är intressant för mig beror dels på att Barbro är en granne uppe där vi har sommarstugan, och dels för att min morfar gick på samma ställe några år senare, men den är välskriven och påminner i lite om Populärmusik från Vittula i sin stämning, även om den inte alls är lika komisk. Att bekanta släktnamn och platser passerar förbi är bara en bonus. Den boken och en stor kopp te så är eftermiddagen räddad. ... Läs hela texten