månadsarkiv: november 2011

Handikappanpassning, visst, men…

1 svar

Jag läste om den där karln i Dalarna som är elallergiker och nu verkar ha fått miljönämnden att vilja stänga av mobilnätet och tv-nätet i halva landskapet, och jag kan bara skaka på huvudet. Till att börja med är jag skeptisk till hela elallergigrejen, det finns redan tillräckligt många psykosomatiska tillstånd som orsakar liknande symptom och jag har svårt att se hur någon varelse kan vara så extremt känslig. Men även om han skulle råka vara det, synd. Taskigt grabben. Det finns människor som inte klarar av att leva i normal luft, det innebär inte att hela samhället behöver stänga in sig i en plastbubbla för det. Det är en sak att sätta upp en rullstolsramp, men att komma med ett förslag som i praktiken skulle göra det omöjligt för många att bo och arbeta i området är det dummaste jag har läst idag i alla fall. ... Läs hela texten

Tjugo år utan världens störste artist

Lämna ett svar

Idag är det tjugo år sedan Freddie Mercury gick bort, den 24 november 1991, i lunginflammation på grund av AIDS. Då märkte jag inte det, som okultiverad liten snorunge. Möjligen såg jag honom sjunga Barcelona i en repris i samband med OS 1992, men det var väl så dags då. Men inte så långt senare upptäckte jag Queen. Jag hörde The Braids coverversion av Bohemian Rhapsody och tyckte väl att det var en mysig låt. Då ingrep mina gymnasiekamrater och rättade till mitt misstag. Ett kopierat dubbelkassettband med större delen av Queen Greatest Hits I och II blev min invigning och det dröjde inte länge innan jag fast. Rojalist, så att säga. ... Läs hela texten

Recension: Uncharted 3: Drake’s Deception

Lämna ett svar

Det finns tillfällen när man måste lägga ner handkontrollen och bara hämta andan. Fråga sig själv: ”hände verkligen det där”? Skratta hysteriskt över scener som är så makalöst enastående att inget kommer i närheten. I Uncharted 3 händer såna tillfällen ungefär en gång i kvarten. Naughty Dog berömmer sig själva för att inte ha en central speldesigner utan att alla hjälper till att formge spelet. Det är helt uppenbart att de allihop har mycket god fantasi och känsla för det spektakulära. ... Läs hela texten

300 toppspel #36: Battle Chess

Lämna ett svar

Battle Chess
Format Amiga
Utvecklare Interplay
År 1988

Schack är en ganska intensiv, spännande sport i verkligheten, som märkligt nog förlorar en dimension i spelform. Det är nånting med de där polerade träpjäserna och det tillfredsställande klacket när man välter fiendens sista torn och placerar sin dam i schackläge. Det bästa spelschacket jag har spelat kompenserar det här med att vara både charmigt och brutalt på samma gång. Battle Chess följde alla standardregler men istället för träpjäser var det små soldater, riddare och, i tornens fall, förvandlande stenmonster. Allihop klampade, trippade eller marscherade fram över spelplanen och när de slog ut en fiendepjäs var det med besked. Drottningen sprängde allt och alla med magi, tornen krossade sitt motstånd och springarna (riddare) var riktigt brutala med sina svärd. Att se alla kombinationer skapade extra motivation att spela och gjorde spelet ännu mer intressant, som om det alltså behövdes. Sedan dess har det släppts otaliga animerade schackvarianter och temapjäser men ändå har jag inte sett något som överträffar Battle Chess. ... Läs hela texten

King of Fighters XIII är nästan här

Lämna ett svar

Jag pratade med distributören om ett recensionsexemplar av King of Fighters XIII, men med ett så smalt spel är det inte säkert att det blir något. Fast för mig spelar det ingen roll. Att köpa King of Fighters XIII känns självklart. Dels för att det har stor potential att bli årets bästa fightingspel, och dels för att det verkligen, verkligen, veeeerkligen behöver sälja så mycket det bara går. Att säga att SNK står med ena foten i graven är inte att ta i. Under det senaste året eller så har larmrapporterna haglat tätt. En av mina första bloggar på Bearded Nerd befarade just en sån sak. ... Läs hela texten

Uncharted i 3D

Lämna ett svar

Igår kväll hann jag börja en liten bit på Uncharted 3, och idag blev det mer. Och vilken resa det har varit, redan nu. Jag är inne på min femte plats runtom i världen och det är om möjligt ännu mer filmiskt än Uncharted 2, samtidigt som spelbarheten är ytterligare trimmad. Jag älskar det. Men det är inte dags för recension än, utan jag vill passa på att reflektera lite över den tredje dimensionen.

För första gången i serien bjuder Uncharted 3 på stöd för 3D-tv. I huvudmenyn aktiverar man det, och det går också att justera maximalt djup. Det är lite bökigt att behöva spara och gå ut i startmenyn eftersom det inte går att byta när som helst, särskilt eftersom det inte riktigt passar överallt. För det har sina nackdelar. Upplösningen är en stor skillnad. Dels tror jag att spelet renderar i en lägre upplösning men sen offrar ju min passiva tv halva upplösningen också, så det blir rätt ordentligt pixligt. I gengäld påverkas inte bilduppdateringen och jag märkte inga stora skillnader i detaljrikedom (som, eftersom det är Uncharted, är helt makalös). I områden med mycket kontrast och mindre action är det alltså inte värt att ha igång. ... Läs hela texten

A little more international

Lämna ett svar

For some time now, I’ve been writing in English whenever there’s a subject I feel would find an audience internationally. More specifically, things like the Universal Game Crossover Chart, my Smokescreen build project, the Soul Edge artwork and most recently the Auto Assembly reports. Since many of these have gotten loads of views from international readers and I don’t write in English all the time, I wanted to make it a little easier for those readers to find more stuff. So I’ve added a little flag to the top menu, to collect all my English language texts. ... Läs hela texten

Recension: The Elder Scrolls: Skyrim

Lämna ett svar

Det är märkligt. Efter trettio timmar med Skyrim har jag visserligen besegrat den stora ondskan som hotar världen och uppfyllt mitt öde som Dragonborn, men i övrigt har jag bara hunnit skrapa på ytan. Ett tag verkade det som att Elder Scrolls-spelen blev mer och mer begränsade för varje titel, men inte den här gången. Det känns nästan som om Skyrim faktiskt är större än Oblivion, och lyckas med många saker som föregångaren misslyckades med.

Jag var aningen skeptisk efter många av förtittarna, då det verkade som att mycket av rollspelandet hade försvunnit, till förmån för ett mer strömlinjeformat spel. Men trots att själva karaktärsskapandet är borta finns alla valmöjligheter kvar, fast i nya former. De gamla stjärntecknen, till exempel, är numera valfria bonusar man kan skaffa sig genom att besöka rätt helgedom, så jag kunde få tillbaka min gamla trogna Tower. Och även om jag aldrig lär få se min superhoppande Morrowind-alv igen så är det inga problem att skapa sig olika mäktiga magiska föremål, eller syssla med smide för att bygga ihop några av spelets bästa vapen. ... Läs hela texten

Making Ultimate Optimus Prime a little bit more ultimate

Lämna ett svar

I won an Ultimate Optimus Prime at Auto Assembly Europe which was interesting since I never, ever intended to buy it. Not only did it look fairly ridiculous in previews, in Swedish stores it costs roughly a kidney and a half, and since he’s so huge, importing is just as expensive.

Speaking of huge, though. It’s quite fun to read the claims on the box, saying he’s 55 centimeters tall. It’s extra exciting since the biggest Transformer toy of all time, Fortress Maximus, is also 55 centimeters. But it’s pretty much a lie. Optimus Prime himself is fairly small, somewhere around the Ultra size category. He then transforms his trailer into a huge battle suit which extends his legs and arms and gives him a new diaper. Pretty cool, but still only about 30 centimeters at the crest of his head, and his head is tiny by the way. Then you deploy… the fairy mode. ... Läs hela texten

Och fyra nya Soul Calibur 5-figurer

Lämna ett svar

Och så var det dags för ännu en laddning figurer från Soul Calibur 5. Först ut är Sheba/Shiva/Shiba, som verkar vara en arvtagare till Kilik. Han är i alla fall kompis med Natsu, Maxi och Leixia, sexton år gammal och mer än lovligt lik Ieyasu Tokugawa från Sengoku Basara. Han verkar också ha en mer akrobatisk stavstil. Sen har vi oväntat Aeon Calcos, som vi brukar känna som Lizardman. Uppenbarligen har han dumpat skölden och kör numera med dubbla yxor, men intressant nog har han också änglavingar. Eftersom han numera kallas Aeon igen skulle jag tro att han har lyckats återfå sin mänsklighet till viss del. Och direkt blev han lite mer intressant. ... Läs hela texten