månadsarkiv: februari 2012

Lite bitter

Idag anlände mitt förbokade exemplar av Soul Calibur V Collector’s Edition, och det här skulle ha varit en liten bildpresentation av allt som finns i den. Men det blir det inte. Jag är nämligen lite sur. Som jag nämnde för ett bra tag sedan är Dampierre en låst figur som visserligen finns med i spelet (jag har till och med spöat upp honom) men för att kunna spela med honom eller använda hans stil i figurbyggaren måste du ha en kod. Koden får man genom att förboka spelet i USA via Best Buy, vilket är aningen bökigt för oss här. Därför antog jag, smått oförsiktigt antar jag, att han skulle ingå automatiskt i förbokningar och förstås finnas med i samlarutgåvan. ... Läs hela texten

Ute på historiens scen…

Jag är precis tillbaka från att ha gjort London osäkert i Soul Calibur V. En bra liten session, med massvis av pratvist folk, massvis med GG och massvis av roliga figurer att möta. Överlag verkar det som att majoriteten av spelarna har byggt sina egna figurer, så uppenbarligen var det en smart satsning av Namco. Själva spelade jag förstås med Shaana (baserad på Siegfried) och vann faktiskt varenda match, även om det var nära några gånger. Efter en sväng i träningsläget hittade jag ytterligare några användbara kombinationer, några Brave Edge som passar bra att växla in i Siegfrieds allmänna stance-skiften. ... Läs hela texten

Terry Pratchetts senaste: Snuff

Om det finns en brist med Discworld och Terry Pratchetts skrivande, så är det att han inte begriper konceptet med status quo. För att vara en serie på 39 delar med delvis samma karaktärsgalleri och (mestadels) inom en tidsram på 10-20 år som max, så dryper skivvärlden av innovation. Från nonsensfantasyn i den första boken, Colour of Magic, där Rincewind besöker ett uppochnervänt berg fyllt med drakar, flyger på en svävande glasskiva och transporteras till ett jordiskt flygplan under en kort stund, via häxor och Döden i diverse böcker, till en klassisk fantasystad som genomgår hela den industriella revolutionen på några år (och ett tiotal böcker) och så nu fram till Snuff, den 39:e boken, som blandar sydstatsproblematik med Jane Austen-parodier i en hissnande deckare. ... Läs hela texten

Recension: Catherine

Jag hade precis tänkt skriva av japanskt spelberättande som ett hopplöst fall. Evighetslånga rollspel med silkespappertunna karaktärer som står och säger ellipser åt varandra, hemska dubbningar gjorda av uttråkade skådespelare och alltid detta ”jag ska visa dig min sanna kraft – aaaaaaaaagh”. Spel skrivna för – och ibland tydligen av – trettonåringar. Men så slår Atlus Persona-team till med ett spel som tar berättande till en helt ny nivå. Egentligen hade jag hellre sett ett riktigt nytt Persona, så jag blev aningen irriterad när de istället valde att börja generationen (lite sent kanske, men så släpptes också Persona 4 så sent som 2009) med en helt ny spelidé. Vad vi fick var istället ett väldigt udda men samtidigt oförglömligt pusselspel. Ja, pussel. ... Läs hela texten

I brist på skägg – en svans!

Förutom att spela en ohygglig massa matcher i Soul Calibur V har jag också lagt ner en massa tid på karaktärsbyggande, och resultatet av det borde dyka upp inom kort. Men trots att det generellt är väldigt flexibelt finns också några brister. Antalet ansikten är en, men desto värre är den totala frånvaron av manlig ansiktsbehåring. Mjo, det finns några ansikten med färdiga skägg men de ser å andra sidan ut som fribrottare och jag vill påstå att inte alla skäggprydda karlar är neanderthalare. ... Läs hela texten

300 toppspel #42: Heavy Rain

Heavy Rain
Format Playstation 3
Utvecklare Quantic Dream
År 2010

Att sitta och spela igenom Heavy Rain i sin helhet var överhuvudtaget en av de mest engagerande spelupplevelserna jag har haft, innan internet gjorde sitt bästa för att förstöra spelet genom att peka ut felaktigheter och gnälla på småsaker. Det som fick mig att fastna var inte grafiken eller handlingen, även om de var rätt spektakulära. Nej, det var hur briljant spelkontrollen kopplades ihop med vad som hände i spelet. Jag testade senare spelet med Move-kontrollen men konstigt nog kändes det mindre intuitivt; så genomtänkt var upplägget. De maniska feltryckningarna när jag försökte rädda Madison från mardrömsdoktorn var en sak jag aldrig kommer att glömma, liksom de gräsligt sakliga förberedelserna för Ethan i det där rummet, men spelets allra bästa ögonblick var när Jayden och hans skumma kollega håller på att förhöra den där religiösa dåren. Hela scenen byggde upp stressen och jag visste sedan förut att R1 fungerade som avtryckarknapp, så när det började hetta till var jag beredd på den. När han sedan stack handen innanför jackan reagerade jag som Jayden – och sköt. Bara för att – som Jayden – ångra mig när jag såg vad han hade sträckt sig efter. För att sedan – som Jayden – få fortsätta med konsekvenserna. Ur den aspekten var Heavy Rain fantastiskt och fortfarande överträffat. ... Läs hela texten

Before Watchmen – en prequel vi verkligen behöver?

Efter framgångarna med Watchmen-filmen och nylanseringen av boken vädrar nu DC Comics chansen att tjäna mer pengar på varumärket, och därför lanseras en ny serie under namnet Before Watchmen. Det kommer att vara sju separata miniserier som tillsammans ska bygga ut Watchmen-berättelsen genom att visa mer av de olika karaktärerna. Vid sidan av själva huvudhistorien presenteras också en ny piratserie: Curse of the Crimson Corsair.

RORSCHACH (4 issues) – Writer: Brian Azzarello. Artist: Lee Bermejo
MINUTEMEN (6 issues) – Writer/Artist: Darwyn Cooke
COMEDIAN (6 issues) – Writer: Brian Azzarello. Artist: J.G. Jones
DR. MANHATTAN (4 issues) – Writer: J. Michael Straczynski. Artist: Adam Hughes
NITE OWL (4 issues) – Writer: J. Michael Straczynski. Artists: Andy and Joe Kubert
OZYMANDIAS (6 issues) – Writer: Len Wein. Artist: Jae Lee
SILK SPECTRE (4 issues) – Writer: Darwyn Cooke. Artist: Amanda Conner ... Läs hela texten

Nya generationer i fightingvärlden

Nu med Soul Calibur V på tapeten kändes det aktuellt att diskutera en grej med fightingserier. Nästan alla stora serier har nämligen vid ett eller annat tillfälle försökt sig på en nystart genom att rensa i karaktärsutbudet, samtidigt som man inte gärna vill ändra på för mycket. Risken är ju att man jagar bort gamla fans som inte klarar av att deras favorit har försvunnit, vilket märks tydligt i just Soul Calibur då favoriter som Taki, Sophitia, Xianghua och Kilik är borta. Men alternativet är ju i längden otympliga spel med alldeles för många figurer (se: Tekken och vissa King of Fighters). Så låt oss ta en titt på de olika försöken och hur det gick. ... Läs hela texten