månadsarkiv: augusti 2012

Sony och Capcom på Gamescon 2012

Sony har haft sin presskonferens. Är Vita räddad? Tveksamt. Tearaway såg onekligen väldigt charmigt ut och Media Molecule har tonvis med roliga idéer, särskilt när man sticker in fingrarna i spelvärlden och påverkar saker. Lite som en komplett version av idéerna från Little Deviants. Killzone var ohyggligt snyggt, men serien har inte riktigt ett tillräckligt stort namn. Däremot är det trevligt att både Media Molecule och Guerrilla jobbar på Vitan medan Naughty Dog och Quantic Dream har sina projekt på Playstation 3. ... Läs hela texten

Dreamcast 1998-2012

Egentligen dog Dreamcast redan 2001, när Sega utannonserade att de skulle lämna konsolmarknaden, efter mindre än tre år med konsolen. Efter det stapplade den vidare med titlar som redan var under utveckling, men det stod snabbt klart att konsolens saga var all. I slutet av 2002 tog stödet slut helt och hållet i väst.

Men en konsol är inte död så länge man fortfarande spelar på den, och liksom de flesta större formaten har det funnits väldigt goda anledningar till att göra det. Trots sin relativt korta livslängd har Dreamcast ett spelutbud som inte är av denna världen. En rad arkadklassiker från Segas allra mest produktiva period, praktiskt taget alla relevanta fightingspel som släpptes mellan 1998 och 2001, några exklusiva rollspel och även ett gäng originella konceptspel som tänjde på gränserna för spelmediet. ... Läs hela texten

Vem ska rädda Vita?

För sju månader sedan skrev jag att läget såg dystert ut för 3DS och Vita. Det gör det inte längre – för 3DS. Efter en kavalkad av Nintendos starkaste titlar och löften om kommande storspel som Monster Hunter och Castlevania är jag inte längre orolig. 3DS har lyckats med konststycket att efterträda både DS och PSP, med en kombination av pekarspel och en lagom kraftfull prestanda som möjliggör mer komplexa spel utan att kräva enorma produktionsvärden.

Vita däremot. Vilket sorgebarn. Vi är sex månader efter premiären och närmar oss ett år efter den japanska, och releaselistan ser ut ungefär som 2005 för Gamecube. Förutom något nerladdningsbart som Sound Shapes kommer inga nya spel under augusti, vilket är närmast skandalöst. Nio titlar under perioden april till september. Nog för att Gravity Rush var bra och en trogen bärbar version av Little Big Planet är lovande, men det är knappast några massiva systemsäljare. ... Läs hela texten

300 toppspel #57: Street Fighter III: Third Strike

Street Fighter III: Third Strike
Format Dreamcast/PS2
Utvecklare Capcom
År 1999

Street Fighter III var en killer app för mig. Från att det dök upp i arkadversion satt jag och väntade frenetiskt på en konsolutgåva (att köpa ett arkadspel låg förstås inte på horisonten överhuvudtaget). Ett tag övervägde jag till och med att köpa en M2 då det ryktades att den skulle vara stark nog för spelet. Men det dröjde, och till slut blev det en Playstation istället. När det var dags för Dreamcast några år senare visste jag att Street Fighter III var på väg. Men knappt hade det släppts förrän den ultimata versionen, Third Strike, visades upp. Jag bet ihop och väntade. Och väntade. Hösten 2000, när det verkade försenas ytterligare, gav jag upp och köpte Double Impact, och hade kul med det i någon månad tills Third Strike äntligen fanns i min hand. ... Läs hela texten

Den usla Dark Souls-konverteringen

De första intrycken av PC-versionen av Dark Souls har börjat trilla in, och det är smått chockerande läsning. Det verkar som att alla farhågor har besannats och lite till. Först och främst är det enbart för Games for Windows Live, men det går väl att komma över. Däremot verkar det som att spelet är låst till 30 fps och enbart kan renderas i 1024 x 720, samma upplösning som konsolversionen. Jag kan förstå begränsningen i framerate då det kan vara styrt av animationssystemet, men en låst upplösning är helt omotiverad. From Software har ingen direkt erfarenhet av PC-utveckling men då kanske Namco ändå skulle ha lämnat över själva programmeringen till någon annan. ... Läs hela texten

300 toppspel #56: Civilization

Civilization
Format PC/Amiga
Utvecklare Microprose
År 1991

Det måste ha varit 1992, 1993 någon gång. Jag hälsade på en kompis som hade ett väldigt speciellt spel inlagt på hårddisken på sin 386:a. Det var så stort att han var tvungen att radera allt annat, jag tror till och med att han plockade bort Windows 3.11 för att rymma det. Men det var det värt. Jag hade egentligen inte spelat något strategispel då, men det lät onekligen spännande när han pratade om att utforska en hel värld och utveckla all mänsklighetens teknologi. Så jag testade det, en kort sväng. Jag har för mig att vi spelade till klockan tre på natten. Långt efter att jag skulle ha åkt hem i alla fall. ... Läs hela texten

Sju miljoner Little Big Planet-banor

Media Molecule firar att det nu har gjorts sju MILJONER banor i Little Big Planet. Det är… ganska många. Även om det finns många som är rent skräp så snackar vi ändå cirka sex miljoner niohundranittioniotusen niohundra banor fler än de allra flesta plattformsspelen. För att inte tala om så många olika genrer som går att bygga med Little Big Planet 2.

Det börjar nog vara dags att hoppa in igen och se vad som finns att erbjuda…

Media Molecules presentation av den här milstenen. ... Läs hela texten

Carolas Främling på engelska

Carola var min första idol, när jag var tre-fyra år. Jag är rätt säker på att en inspelning av Främling-skivan var det första riktiga albumet som varvades på min kassettspelare, tillsammans med Trazan och Banarne, Mora Träsk och andra barnlåtar. Därför har många av låtarna fastnat ända in i vuxen (nåja) ålder.

Främling som skiva är rätt intressant. Titelspåret var förstås schlagervinnaren som alla känner till, men det är egentligen inte den bästa låten. Resten av skivan är en mix av nyskrivna svenska låtar och en rad översättningar av pop/discolåtar som var populära just då. För många år sedan snubblade jag över originalversionen av Gloria och påmindes om detta faktum, men det är inte förrän nu som jag har försökt spåra upp hela skivan. Tack vare Svensk Mediedatabas gick det att hitta upphovsmännen och en kombination av Google och Wikipedia kunde snart ta fram vilka originalartister som hade gjort låtarna. Och sen behövs bara lite Itunes- och Youtube-magi för att kunna höra alla de 30-åriga låtarna. ... Läs hela texten

Jag förstår mig inte på Suda51

Idag testade jag Lollipop Chainsaw, mest i brist på annat. Jag var inte överdrivet peppad men nog kunde det vara värt en semestertimme eller två. Det var det… men inte så mycket mer.

Jag förstår mig inte på Suda51, eller Goichi Suda som han egentligen heter. Karln ses som någon sorts geni men allt jag har spelat av honom har varit… medelmåttigt. Designmässigt intressant men spelmässigt dödstrist. Killer 7 var en studie i ren märklighet och jag borde ha gillat det, förutom att det inte var kul. No More Heroes kändes som vilket medelmåttigt Playstation 2-hack&slash som helst (det gjordes en massa som jag tvingades recensera och lyckligtvis har jag förträngt namnen). Och Lollipop Chainsaw känns ganska exakt som No More Heroes: Babe Edition. ... Läs hela texten