månadsarkiv: november 2012

Transformers: The IDW Collection #7

Ännu en del av IDW:s utmärkta seriesamling har hunnit släppas, och trots ett redigt sidantal tog det inte lång tid att plöja igenom. För det här är några riktigt bra historier, mestadels.

Det börjar med Infestation, som är en crossover mellan Transformers och någon häxzombietjej jag inte känner till och inte bryr mig om. Historien är vagt placerad i den ordinarie kontinuiteten men spelar ingen roll i det stora hela. Nick Roche som gjorde Last Stand of the Wreckers så minnesvärd kör alldeles för serieaktig tecknarstil här, och det är mycket som är minnesvärt där överhuvudtaget. ... Läs hela texten

Ratchet x 2

I förrgår anlände Ratchet, men jag öppnade inte honom förrän idag, för då anlände nämligen också Ratchet. Förvirrad? Det handlar inte om någon bisarr actionhjälte med gula öron, utan om den gamle läkaren Ratchet från Transformers.

Ratchet var en av de allra första Transformers som släpptes och som läkare blev han väldigt viktig, inte minst i serietidningen där han faktiskt blev en rival till självaste Megatron. Men hans leksak var en smått oformlig robotliknande sak med betoning på robot, utan ens ett riktigt huvud. Ratchet blev sedan mer eller mindre bortglömd och ersattes i de nyare serierna av Red Alert. Men i och med filmen fick han ett nytt uppsving och för några år sedan kom faktiskt en hyfsad nytolkning av hans gamla klassiska form. ... Läs hela texten

Hämtat mig från Elite-nyheten

Nu har jag hunnit reflektera lite och smälta det faktum att ett nytt Elite är på väg. Sjutton år har det tagit (jag tog fel i brådskan) sedan Frontier: First Encounters, som inte var en riktig höjdarproduktion när det kom till kritan. Man kan tycka att det har tagit för lång tid, men samtidigt tror jag att ett sånt här spel har varit väldigt svårt att sälja till utgivare. Det finns ingen säljande story, det finns ingen hjälte. Det är liksom bara du, i ditt rymdskepp.

Elite: Dangerous har för det första ett rätt hemskt namn. Dangerous är ju en av rankingarna i spelet, men Elite är högre, så varför båda? Hur som helst verkar det bli ett lite mer actioninriktat spel. Braben fokuserar på att återfå den ursprungliga publiken, för det var ju många som inte uppskattade den större realismen i Frontier. Det kan nog fungera för mig. Det verkar också bli ett spel med valfritt onlinestöd, vilket låter utmärkt. Då får de som vill trucka vidare i sin ensamhet medan jag kan få ett mer realistiskt universum fyllt med andra spelare att ha ihjäl eller handla med. ... Läs hela texten

Elite 4 blir (troligen) verklighet!

Jaaaaaaaaaaaaaaaa! Som jag har väntat! Det är sexton år sedan Frontier: First Encounters, sexton långa år då David Braben resolut har vägrat att diskutera en uppföljare. Men nu är det äntligen dags. Elite: Dangerous ska finansieras via Kickstarter och om något spel kan samla fansen så är det väl Elite. Jag ska i alla fall bidra. Äntligen!

Recension närmar sig

Nej, jag har inte glömt att recensera World of Warcraft: Mists of Pandaria. Men för första gången styr jag själv över publiceringen och därför vill jag för en gångs skull kunna basera mina intryck på att spela igenom HELA expansionen, med ny klass och allt. Jag spelar som tusan och har himla kul (mestadels), så det borde inte dröja så länge till. Jag kommer hur som helst inte att kunna bedöma några räder, men man kan inte få allt.

Hur som helst, nu senast var en produktiv liten spelstund. Jag hade inte riktigt tid att vänta på en instance, så jag flög upp till Storm Peaks för att kika runt lite. Så när jag flyger där ser jag en drake komma flygande. Herregud, är det Time-Lost Proto Drake? Är jag så tursam? Men nej, det är ”bara” den mindre prestigefulla men ändå rätt ovanliga Vyragosa som är ute och flaxar. Hur som helst, in i strid, mitt i luften. Det slutar med att jag dimper i backen. I vild panik springer jag tillbaka till platsen och ser henne flyga vidare. Jag landar på en bergstopp i närheten och börjar bombardera med blixtar. Seger! ... Läs hela texten

Spökjakt efter tolv

Pet Battles är rätt coola, faktiskt. I många fall handlar det bara om att leta rätt på rätt djur och fånga det i strid, men i vissa fall är det mer specifika omständigheter som behövs. Restless Shadeling är en sån. Den dyker bara upp i katakomberna under Karazhan, efter midnatt. Så nu har jag skickat dit min magiker för att hålla utkik. Och mycket riktigt finns det redan två andra där som väntar. Det är i och för sig ganska lite, jämfört med Minfernal-stället i Felwood som konstant campas av flera andra spelare som är ute efter det sjukt ovanliga djuret. ... Läs hela texten

Mutant Chronicles, vilken kalkon

En gång i tiden spelade jag rollspelet Mutant Rymd och dess mer internationellt framgångsrika uppföljare Mutant Chronicles. Som uppföljare till det första Mutant-rollspelet var det en ganska påkostad och välutvecklad historia om hur Jorden mer eller mindre hade förstörts och mänskligheten sedan flyttade ut i solsystemet, bara för att stöta på Ondskan på den tionde planeten, Nero. Mutant Chronicles fanns, tror jag, även som rollspel men i huvudsak var det ett riktigt coolt brädspel fullproppat med karaktärer och målningsvänliga plastfigurer. Det blev så pass populärt att det också kom en serietidning och ett actionspel till Super Nintendo. Inte illa för ett koncept som började i Svedala. ... Läs hela texten

Zeunerts julmust vs Zeunerts påskmust: del 1

Nu börjar det närma sig jul igen (att döma av att alla butiker har börjat sälja julgrejer, sedan slutet av oktober) och det innebär, om man bor i norra Sverige, att det återigen är säsong för Zeunerts berömda julmust. Med en betydligt mer raffinerad smak än ordinarie must är den ett måste vid den här tiden. Men den stora frågan har plågat mig en längre tid: är det verkligen någon skillnad på påskmust och julmust? Och i så fall, vilken är bättre? För att försöka svara på det har jag lagrat påskmust sedan i våras, och tillsammans med två andra Zeunerts-entusiaster satte vi oss ner för att försöka avgöra. ... Läs hela texten

300 toppspel #65: Suikoden V

Suikoden V
Format Playstation 2
Utvecklare Konami
År 2006

Efter det mediokra Suikoden IV och det halvhjärtade strategispelet Suikoden Tactics kändes seriens framtid osäker. Då visade Konami att de fortfarande hade talang för rollspel och släpptes Suikoden V, ett spel som erbjöd mycket av det som gjorde Suikoden II till ett sådant mästerverk, men polerade upp spelet ytterligare med fräscha idéer. Spelet handlar om en ung prins av kungariket Falenas och det politiska rävspelet kring makten i landet och den mäktiga runa som drottningen besitter. Efter en aningen långdragen start hettar det upp ordentligt och en klassisk Suikoden-saga fylld med hjältedåd och tragik tar sin början. ... Läs hela texten