månadsarkiv: april 2013

Capcom are disappointed with Darkstalkers

Darkstalkers Resurrection has sold rather well, but not well enough apparently. The senior VP for Capcom USA, Christian Svensson, stated disappointment in the sales of the game, especially after the vocal support given by fighting game fans previously. ”It’s not as high on the chart as it needs to be”, apparently.

Personally, I’m a bit responsible. I’ve been hoping and asking for a Darkstalkers game for years, and I haven’t bought Resurrection. But it’s not a ”fully featured project” as he claims. Resurrection consists of arcade perfect ports of Vampire Hunter and Vampire Savior with some bells and whistles like Third Strike-style challenges to undertake, an online mode and tutorials. However, I’m not buying it because of a few reasons: ... Läs hela texten

Dark Souls 2 – första gameplayvideon

IGN har lagt upp den första gameplaypresentationen av Dark Souls 2… och… jag är rätt lättad. Om de har tänkt sig att förenkla spelet så visade de inte det här. Under tolv minuter (som gick ohyggligt snabbt) dog spelaren ett flertal gånger en ond, bråd död, och striderna verkar lika intensiva som i Dark Souls. Faktum är att det hela verkar väldigt mycket som Dark Souls med nya bakgrunder och bättre grafik… vilket inte behöver vara dåligt.

Grundläggande spelfunktioner verkar desamma. Bonfires som sparplatser. Hälsa och stamina (vilket i så fall innebär att magi fortfarande har begränsat antal, dock användes ingen magi i demonstrationen). Istället för estus-flaskor finns ”stone of healing” i en tydligen begränsad upplaga, det är oklart om de nollställs vid lägerelden eller om de måste farmas som i Demon’s Souls. Fast producenten berättade senare att även estus finns kvar. ... Läs hela texten

Vem kom först, Boromir eller Silver?

Jag läste en designbok om arbetet bakom Lord of the Rings-trilogin med exempel på allt som designades, från miljöer och karaktärer till vapen och monster. Och jag blir himla inspirerad att bygga vidare på min privata tolkning av Midgård och dess hjältar. Från filmens Lothlorien får jag idéer till att bygga en fridfull boningsplats i Grönmården (innan det blev otäckt där). Designer på Gimli inspirerar mina versioner av mina första två rollspelsfigurer, Torin och Nimbrin, som båda var dvärgar (och ja, jag inser att Torin Naug var ett förbannat fantasilöst namn på en dvärg, men jag var elva år). ... Läs hela texten

Recension: Trine 2

Spelmässigt har det inte hänt särskilt mycket. Man skulle utan att vara särskilt elak kunna kalla Trine 2 för en expansion. Det är fortfarande magikern Amadeus, krigaren Pontius och tjuven Zoya, med ganska precis samma färdigheter som förra gången. Amadeus bygger block men saknar egentliga offensiva förmågor, Zoya kan skjuta och svinga sig i sin änterhake, och Pontius kan slåss bra i närstrid och kasta sin hammare för att ha sönder hinder. De fångas upp av den magiska Trine igen för att ta hand om en ny intrig, som berättas på ett lagom sagosimpelt vis. Det är himla käckt och menlöst det hela. ... Läs hela texten

Internationella förmögenheter i en byrålåda

Dålig i ryggen idag och rör mig som en 95-årig farbror. Därför har jag inte mycket bättre för mig än att (långsamt) hämta gamla lådor och sortera bort en massa skräp. En fyndlåda innehöll en massa gamla kvitton, plastdelar, japanska bokomslagsbindlar och annan dynga, men också lite kartor från Osaka och Kyoto, blandade visitkort (från Koji Igarashi, Blizzard-folk och någon irrelevant SNK-pr-kille), min biobiljett från Sagan om Ringen och annat kul att spara i tio år till.

Jag har också en massa mynt, som i praktiken är rätt värdelösa (den största enskilda summan jag kom upp i var motsvarande 43 kronor), från olika resor. Eftersom pengavärdet är obefintligt har de större funktion som minnen. ... Läs hela texten

Dead Poets Society är fantastisk

Jag uppgraderade nyligen en av mina favoritfilmer till bluray. Jag brukar göra så när det inte är alltför dyrt. Inte egentligen för att det är någon jätteskillnad på äldre filmer, men bara för att kunna se om filmen i snäppet bättre kvalitet än annars, och kanske kika på något nytt extramaterial.

Dead Poets Society eller Döda Poeters Sällskap såg jag först, lämpligt nog, på engelskan i grundskolan. Jag vet inte om det fanns någon pedagogisk tanke bakom eller om det bara var för att visa en bra film. Men jag tror inte att fastnade för den så ordentligt just då. Det hände senare, men jag kommer inte ihåg när och hur. Jag vet i alla fall att jag läste bokversionen på gymnasiet och då klickade den bättre. Kanske för att jag var i ungefär samma sits då, även om Balderskolan inte var riktigt lika auktoritär som Welton Academy. ... Läs hela texten

Ännu en dag, ännu en fantastisk retro-Kickstarter

Det känns som att det börjar gå tolv på dussinet av pixlade 8-bitarsplattformare nu, men Yacht Games nya spel Shovel Knight ser onekligen ut att bli något speciellt. Titelns huvudperson är mycket riktigt beväpnad med en spade, med vilken han både kan gräva och studsa på fiender med (Farbror Joakim-style!), men han kan även fäktas på hederligt Zelda II-vis med den.

Spelet använder dessutom en trogen 8-bitarsdesign, till synes utan onödiga spriterotationer, genomskinligheter eller annat modernt skräp som många utvecklare envisas med att vattna ut sina spel med, och därmed förstöra poängen med retrodesign till att börja med. Spelet har en rad banor med olika teman och bossar, som vilket Mega Man som helst, och det blir inte sämre av att Manami Matsumae gör musiken! Vem, frågar du dig säkert, och det gjorde jag också. Men detta är musikern som, bakom en pseudonym, skapade Mega Man-musiken! Det är nästan ännu mer perfekt än när Skullgirls-teamet fick Michiru Yamane att skriva musik. ... Läs hela texten

Queen, Queen, Queen, Queen, Queen, Queen, Queen, Queen, Queen, Queen, Queen, Queen och Queen

För att vara ett så kallat fan av Queen var jag rätt dålig, tycker jag. Jag har visserligen sett dem live (minus Freddie), men jag har bara Greatest Hits-samlingarna plus Made in Heaven, plus två konsert-DVD:er, plus en Freddie Mercury-biografi, plus en t-shirt. Plus en mugg. Det duger inte.

Så nu har jag beställt hela uppsättningen skivor. Hela diskografin i remastrade versioner, minus soundtracket till Flash Gordon (som suger), för under en tusenlapp. Det är ett rätt okej pris per låt, även om jag har flera sedan förut. Nu ska jag kasta mig in i deras musikhistoria från början till slut, och se hur många nya favoriter jag hittar. För även om de flesta klassikerna med all rätt finns på samlingar, så brukar det alltid finnas någon obskyr höjdare som blir en av de största favoriterna i slutändan. ... Läs hela texten

Slutet för Lucas Arts

Och det räckte tydligen inte med att Activision har sparkat 40 anställda från High Moon Studios (Transformers-spelen) vilket troligen innebär att de bara har ett spel kvar att göra. Disney meddelar nu att de stänger ner den anrika spelutvecklaren och utgivaren Lucas Arts, vilket i samma veva lägger ner utvecklingen av Star Wars: 1313.

Lucas Arts har visserligen inte varit något att hurra för på sistone, och de största framgångarna har skapats av fristående bolag som Factor 5 och Bioware. Men ändå. Förutom Star Wars-spel som TIE Fighter och Dark Forces ligger ju Lucas Arts bakom flera av de absolut bästa äventyrsspelen genom tiderna: Day of the Tentacle, Sam & Max, The Dig, Full Throttle, Grim Fandango, Monkey Island, Zak McKracken och Loom. ... Läs hela texten

Dagen då musikspelen dog

Nu är det slut… över. Idag släpptes den sista nerladdningsbara låten till Rock Band och satte stopp för fem och ett halvt år av regelbundna uppdateringar varje vecka, en prestation som lär stå sig ett bra tag. Sist ut blev Don MacLeans ”American Pie”, en låt som många säkert känner till bättre via Madonnas cover, eller kanske via Weird Al Yankovics parodiversion som handlar om Star Wars: The Phantom Menace. Och trots att det knappast är en rocklåt så passar den ju extremt bra i sammanhanget, nu när musiken tar slut… för den här gången. ... Läs hela texten