månadsarkiv: november 2013

Tre spel jag missade

Genom åren skulle jag vilja påstå att jag har spelat de allra flesta spel som är värda att spela. Kanske inte spelat till fulländning (för det finns väldigt många spel och väldigt lite tid), men åtminstone provat på. Här är tre stycken som jag däremot aldrig har provat, förmodligen aldrig kommer att prova men skulle vilja ha provat. Klassiker, alltså.

* Knight Lore – Jag har överhuvudtaget aldrig spelat på en Spectrum och därför missade jag allt som Rare tog sig för innan NES-eran, och tydligen är det mycket. Ett av de mest spektakulära är Knight Lore, ett isometriskt äventyr som var först ut med det perspektivet, och ett riktigt intensivt och spännande sådant. Jag har spelat Airball, Heimdall, Cadaver och Solstice, men aldrig detta. Och en Spectrum snubblar man inte över bara så där. ... Läs hela texten

300 toppspel #78: Dance Dance Revolution Extreme

ddr_extreme

Dance Dance Revolution Extreme
Format PS2
Utvecklare Konami
År 2003

Som om det inte räckte med Castlevania, Suikoden och Metal Gear så vann Konami mitt hjärta på ytterligare ett sätt under tjugohundratalets första år. Nu minns jag inte var jag testade det först, men så fort jag hade gjort det var jag fast. Dance Dance Revolution var minst sagt en revolution, med en blandning av (i teorin) fysisk träning och hysteriskt skön japansk danspop, många år före Nintendos upptåg med Wii. Jag köpte en matta till Dreamcast och hade enormt kul med den, men där fanns bara de allra första spelen. Klassiker som ”Butterfly” och ”Boom Boom Dollar” ekade ut i studentkorridoren medan jag dunsade runt på den sjaskiga mattan, en tredjepartsgrej köpt från någon skum svensk sajt. ... Läs hela texten

The Hobbit: An Unexpected Journey – förlängda versionen

Bioversionen av The Hobbit: An Unexpected Journey släpptes tidigare i år, men vis av de tidigare Sagan om Ringen-filmerna väntade jag tålmodigt. För det här är definitivt den riktiga versionen, komplett med tonvis av extramaterial och en film som känns lite mer färdig.

Jag har pratat om själva filmen tidigare. Jag tycker om den, även om den hade enstaka brister. Efter att ha sett den en tredje gång gillar jag den däremot mer och mer, och de få riktigt dåliga bitarna är inte särskilt störande längre. Till och med Radagast och hans upptåg börjar kännas charmiga i sammanhanget. ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Soundwave

soundwave01

Redan när han först utannonserades visste jag att jag ville ha honom. Soundwave är en av de allra mest ikoniska Transformers-karaktärerna genom tiderna. Precis som Autobot-loggan är baserad på Prowls ansikte är Decepticons baserad på Soundwaves, och han var en av de första och mest intressanta skurkarna i serien.

Jag såg aldrig tv-serien och missade därför Soundwaves legendariska, vocodade röst som gav honom ett unikt ljud. Men även i serietidningen var han framstående, som lojal följeslagare åt först Megatron, sedan Shockwave, sedan Ratbat, sedan Scorponok och till sist Bludgeon. Faktum är att han är en av de få som överlevt hela serien utan att dö och återuppstå minst en gång (Optimus, Starscream, Megatron, Scorponok, Prowl, Grimlock med flera) och dessutom klarade sig genom en direktträff av den superladdade Starscream i Underbase-berättelsen. Och nu i den moderna fortsättningen av serien är det återigen Soundwave som drar i spakarna bakom kulisserna. En minst sagt framgångsrik och inflytelserik herre detta. ... Läs hela texten

Ny svenska i Dead or Alive 5

deadoralive_marierose

Svenskar är knappast överrepresenterade i fightingspelssammanhang, kanske för att vi inte har några inhemska kampsporter (nej, schlager räknas inte). Men ibland trillar det in någon omotiverad svensk som Lars Alexandersson (Tekken 6), Chris (King of Fighters ’97), Petra Johanna Lagerkvist (Arcana Heart) eller Olof Linderoth (Matrimelee), varav absolut ingen talar svenska eller uppför sig särskilt svenskt.

Nu får vi alla fall en ny chans. I arkadversionen av Dead or Alive 5 Ultimate kommer en ny figur som enligt uppgift är från Sverige. Hon heter Marie Rose, är 18 år (jajamän) och är en gothic lolita som slåss med den ryska kommandostilen Systema. Som sagt, omotiverade… ... Läs hela texten

Planer för kvällen

Idag hade kunnat bli en riktigt hemsk dag, med två rejäla lagningar hos tandläkaren. Men efter en och en halv timme och en återställning av status quo i käften blev det inte värre än sisådär en halv Xbox One. Så jag åkte hem, fullständigt bedövad i hela munnen och bara måttligt skakad i plånboken. Och så har nio timmar extramaterial från Weta anlänt (med en helt okej film på köpet). Så nu är kvällen räddad, och förmodligen delar av helgen också. Nu ska jag krypa upp i soffan med en rejäl skål lättäten chokladpudding. ... Läs hela texten

Blandad kritik till Playstation 4-premiären

Nu har recensionerna släppts på alla spelen som kommer till Playstation 4-premiären, och det är inte nådigt. Och inte heller helt oväntat.

Två spel som klarar sig galant är båda nerladdningsbara: Flower och Resogun. Flower visste vi ju förstås redan att det är ett mästerverk, och en version med fyra gånger högre upplösning, dubbel bilduppdatering och en mer exakt handkontroll att använda blir förstås knappast sämre. Men det är inte heller någon större prestige med en gammal konvertering. Resogun å sin sida får nästan odelat stabila betyg, vilket det förtjänar. Det var helt klart ett av de bästa av spelen jag testade. ... Läs hela texten

Recension: Dragon’s Crown

Historien om Dragon’s Crown är lika mycket historien om George Kamitani, spelets producent och främste förkämpe. Som ung jobbade han på Capcom och deltog i utvecklingen av Dungeons & Dragons: Tower of Doom. Senare arbetade han åt Atlus i ett team som skapade Princess Crown, ett omtyckt action-beat’em up med fantasytema, med handritad 2D-grafik som så många andra Saturn-pärlor. Redan då började George planera för Dragon’s Crown, men han fick aldrig möjlighet att vidareutveckla spelet som då var tänkt att släppas till Dreamcast. ... Läs hela texten

Nytt om Warcraft-filmen

På Blizzcon visades äntligen nya livstecken från den länge planerade Warcraft-filmen, som nu börjar ta form rent konkret. För regin står Duncan Jones, som även gjort den coola sci-fi-rullen The Moon, vilket är rätt lovande. Handlingen ska kretsa kring det andra kriget, och Lothar respektive Durotan ska ha huvudrollerna. Det är också meningen att orcherna ska vara karaktärer och inte bara monster, vilket i och för sig är rätt självklart när det handlar om Warcraft.

Oväntat är däremot att både människor och orcher ska gestaltas av skådespelare och inte CG. Det kommer alltså knappast att bli exakt samma stil som spelen (eftersom en genomsnittlig skådespelare inte är två meter bred över axlarna), utan ”en blandning av Avatar och Game of Thrones”. Eftersom inspelningen börjar i januari finns ännu inga klipp, men lite konceptbilder visades upp. ... Läs hela texten

Den onödiga konsolpremiären

Nu är det mindre än en vecka till nästa generation börjar på riktigt (tyvärr, Nintendo). Tre tills den kommer till Europa. Och ändå är jag märkligt ohypad. Jag kommer troligen att spela lite Resogun och lite Flower och lite Octodad… och sen spela något annat. Kanske Dragon’s Crown eller Grand Theft Auto V.

Mer än någonsin förut känns det som om vi egentligen inte behöver nya konsoler, trots att det har dragit ut på tiden onödigt länge. Kanske för att det här året och början av nästa är så fullsmockat med stora releaser att de nya konsolernas premiärlistor känns taffliga. ... Läs hela texten