månadsarkiv: december 2013

Koei gör Zelda-spel

Koeis Warriors-koncept har ju applicerats på allt möjligt, från kinesiska och japanska inbördeskrig till One Piece, Gundam och Fist of the North Star, och nu tar de steget längre. Hyrule Warriors (tillfälligt namn) är ett Dynasty Warriors-liknande spel med självaste Link i huvudrollen, där man springer runt och mejar ner arméer av Ganons hantlangare som vilken kinesisk krigsgud som helst. Ja, med gröna kläder och luva så saknas bara skägget för att Link ska bli Guan Yu.

Som vanligt med Koei verkar det grafiskt halvdant, men jag gillar generellt Warriors-spelen och det här är ett fräscht sätt att spela Zelda. Och förhoppningsvis får vi fler figurer att välja på. Visst, det heter Hyrule Warriors men om det här kunde bli en allmän Nintendo-crossover så skulle det passa ännu bättre. ... Läs hela texten

Nintendo ROM-hackar klassiska spel

Nintendo har precis utannonserat NES Remix, som är ett Wario Ware-liknande spel där man får ta sig an olika nya utmaningar i klassiska spel. Som synes rör det sig om rätt omfattande variationer på gamla teman. En kul idé eller ett billigt sätt att återanvända gamla meriter? Kul verkar det i alla fall.

Tio år av Transformers – del 1/4

omegasupreme

I år är det tio år sedan Transformers lockade mig och många andra tillbaka till samlarskaran genom att släppa en rad läckra nyversioner av gamla favoriter. Sedan dess har jag samlat relativt regelbundet, även om jag har trimmat samlingen på senare tid. Med facit i hand tänkte jag presentera de tjugo allra bästa Transformers som har släppts under dessa år.

20. G1 Omega Supreme (1985/2008)
En av de mest ikoniska och samtidigt mest udda figurerna var länge svår att få tag på. Omega Supreme byggde på en tidigare, helt orelaterad leksak som köptes upp av Takara, och var unik på flera sätt. Han hade en inbyggd motor som både lät honom rulla i tankform och gå i robotform. Istället för en regelrätt förvandling bestod han mest av lösa delar som byggdes upp runt mittpartiet. Att få tag på ett original med alla delarna var därför rätt bökigt, tills han fick en nyutgåva som dessutom hade ett par förbättringar. Tillsammans med Metroplex och Sky Lynx som släpptes ungefär samtidigt var han en ytterst glad överraskning, och trots sin klumpighet är han en ikonisk gestalt som verkligen förtjänar sin plats i hyllan. ... Läs hela texten

Tillbaka på fast mark

Det var ganska bra timing. Jag lämnade Östersund precis innan Ivar anlände, och förutom en smärre oro att ett träd skulle ha åkt in genom vardagsrumsfönstret (det gjorde det inte) slapp jag dess verkningar helt och hållet. Istället tillbringade jag helgen i Stockholm. Där hann jag en hel massa.

* Köpa Tearaway och Rayman Legends till Vita. Tearaway har jag hunnit spela och det är utmärkt.
* Se The Hobbit: Desolation of Smaug på trevliga retrobiografen Skandia.
* Hitta en liten asiatisk prylshop dit jag förmodligen kommer att återvända för att köpa en helt onödig statyett av Guan Yu.
* Träffa två gamla kompisar som jag inte har träffat på åratal.
* Besöka restaurangerna Shogun (Gamla Stan, japansk mat) och Svartengrens (Vasastan, dyrt kött) och bränna en massa pengar, men gott var det.
* Kika på en massa nytt Lego i affärshyllorna, som dock kommer att vara 30% billigare att beställa från Amazon.
* Köpa alla resterande julklappar.
* Hälsa på i den japanska butiken på Tegnérgatan (har Sun Ai stängt?) och köpa lite grejs. ... Läs hela texten

Panda-läsk på väg?

Jag skrev för länge sedan om nostalgiläsk när Coco Bahia återvände. Nu har Vasa Bryggeri svarat på mitt inlägg:

”Hej Mikael!

Tack själv för dina goda vitsord! Trots att vi besvarar din blogg någorlunda sent så hoppas vi att du sett att vi besvarat dina önskningar så nu finns Black Orange på marknaden igen, under vår eget påfund ”SYD Black Orange”.
Du kan läsa mer om den på vår hemsida om du vill!

Vi håller även på att kika på Panda-läsk så håll ögonen öppna :) ... Läs hela texten

Bäva månde puristerna

När jag vandrar hem i kvällsmörkret ser varje bil vid trafikljusen ut som en drake i miniatyr, som bara väntar på att kasta sig över mig. Smaug i 48 fps och 3D är en syn man inte glömmer i första taget.

Som gammal Hobbit-fan (jag läste boken för över tjugo år sedan) måste jag dock påpeka att filmen har väldigt få likheter med originalet. Om man tyckte att det var helgerån när Faramir hade funderingar på att vara en skitstövel kommer man att få en hjärtattack nu. Utöver den allra vagaste av röda trådar (Mörkmården, alver, tunnfärd, Sjöstad och så vidare) är det en helt annan historia. ... Läs hela texten

Terminal Reality lägger ner

Den relativt anrika spelstudion Terminal Reality slår igen portarna efter en lång tid utan egentliga framgångar. Studion som började med det fräsiga Terminal Velocity har på senare år mest gjort usla licensspel, och den marknaden existerar knappt längre. Dock låg de bakom det grymt underskattade Ghostbusters: The Video Game, ett av förra generationens mest orättvist behandlade spel (tillsammans med Bionic Commando). Därför sörjer jag att ännu en kapabel studio gått i graven.

Spelunky förtär min själ

Indieplattformarmördaren Spelunky är fem år gammal vid det här laget, men det blev aldrig av att jag spelade originalet eller Xbox 360-versionen som släpptes förra året. Ett tag debatterade jag om jag skulle köpa Spelunker HD eller det här, men när en Vita-version blev tillgänglig var valet enkelt.

Spelunky är inspirerat av Broderbunds gamla klassiker, men bjuder på flera nya idéer. Som en av flera valfria grottutforskare placeras man längst upp i den första av många världar. Målet finns neråt. På vägen finns död. ... Läs hela texten

Nu kan vi fika i Lordran

Det fanns en gång i tiden ett café i Japan (förstås) med Sakura Wars-tema. Det är inte så svårt att föreställa sig. Hade de bara haft en dansshow också så hade det varit hur in-universe som helst. Men vill man fika bland odöda och förfall i Dark Souls? Det tror i alla fall Namco-Bandai, som öppnar Dark Souls Café. I Japan (förstås).

På menyn hittar vi godbitar som Ring of Stone, Ephemeral Black Meat Bun, Roasted Mushroom People (mmmm), Fried Meat of Snake Man och Arm of the Black Dragon Kalameet. Och förstås går det att få sig en stärkande Estus-dryck. ... Läs hela texten

Grattis på födelsedagen, Doom!

Idag, för tjugo år sedan, släpptes ett av de allra mest banbrytande och viktigaste spelen i historien, på gott och ont. Visst kom Wolfenstein 3D före, liksom Ultima Underworld och diverse annat krafs. Men Doom var så mycket mer, och fick en hel spelvärld att stanna upp… och sedan föraktfullt kasta sina 16-bitarskonsoler i soporna och köpa en dator. Det är kanske ett sammanträffande att den stora datorboomen kom ungefär samtidigt, strax innan internets genombrott i stugorna. Men jag vill tro att Doom var en av anledningarna att alla barn helt plötsligt ville ha en dator (och att deras pappor helt plötsligt tyckte att de behövde något att ”göra läxorna på”). ... Läs hela texten