månadsarkiv: oktober 2014

Vib-Ribbon är tillbaka

Det var tydligen inte bara ett slumpmässigt uttalande när Sony namedroppade Vib-Ribbon på E3 i år. Nu släpps det gamla mysiga (och rätt svårhittade och dyra) musikspelet för nerladdning. Nästa vecka kommer det till både PS3 och Vita. Nämnas bör dock att Vita-versionen inte kan hämta in ny musik eftersom maskinen inte kör CD. Allra bäst vore det därför med en ny version som har stöd för MP3… vi kan alltid hoppas.

Super Smash på plats

Jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag skulle köpa Super Smash Bros till 3DS (som jag redan har) eller Wii U (som behöver en helt ny konsol med allt vad det innebär av tillbehör och andra extrakostnader). Men till slut bestämde jag som så: det är praktiskt taget bara Smash som intresserar mig fram till Star Fox och Splatoon nästa år. Då är det smartare att testa den bärbara versionen på det här sättet. Blir jag sedan superförtjust så kan jag alltid byta upp mig längre fram. ... Läs hela texten

Nya dojon invigd

Så var Campus Kampsportshall Östersund invigd med pompa och ståt! Tillsammans med Östersunds Fäktklubb har vi nu en alldeles egen lokal, stor och rymlig och fräsch och ljus. Det ska bli en himla trevlig omväxling från åratal av gymnastiksalar. Så idag var det högtidligt huggande av band (vi sysslar inte med saxar) och uppvisning för ett samlat pressuppbåd och oväntat mycket folk. Det var knappt så att vi hade utrymme att köra våra kata. Men det gick bra och jag avfyrade en helt okej Tachi Otoshi och Midaredome. Jag tror att resten av uppvisningen också blev uppskattad, särskilt de mer exotiska stilarna som kusarigama och jutte, för att inte tala om när Michael visade upp hur lätt ett skarpslipat svärd skär rismattor i strimlor. ... Läs hela texten

Tekken 7 testas för fullt

Den här helgen kör Namco ett location test i Japan där en halvfärdig version av Tekken 7 visas upp, och det har förstås dykt upp tonvis med videor. Det är svårt att bedöma några större skillnader i grafiken, men det verkar åtminstone vara en mycket mer dramatisk ljussättning. En annan nyhet är att miljöerna är ännu mer förstörbara på ett sätt som påminner om Dead or Alive.

Två nya karaktärer syns till. Claudio verkar vara en allmän glidare i den stil som SNK annars sysslar med, och han verkar ha energiattacker av något slag. Katarina är den dam som visades upp nyligen. Jag förstår inte riktigt syftet med henne. Visst, savate är en relativt ovanlig stil i moderna fightingspel, men den här ”kaxig latinobrud”-grejen är inte särskilt ny, ens i Tekken. Jag undrar dock om hennes tveksamma klädsmak tyder på ett släktskap med Dampierre från Soul Calibur. ... Läs hela texten

Lite intryck av Bloodborne

Jag tog en rundtur i Bloodborne igår för att se hur det kändes. Och jag har goda och dåliga nyheter. De goda är att striderna känns precis som Souls-spelen, fast möjligen ännu smidigare, särskilt jämfört med Demon’s Souls. De dåliga är att det inte riktigt känns som ett spel för mig. Låt mig klargöra: även om Demon’s och Dark råkar ha ett briljant spelupplägg så gillar jag dem mycket på grund av dess miljöer, dess mörka fantasystil och balansen mellan skräck och high fantasy-heroism. Bloodborne är mörkt, blodigt, elakt och våldsamt. Visst har det mycket likheter med delar av de tidigare spelen och nog finns det såna inslag även där, men jag vet inte. Mer humanoida fiender, blod som stänker överallt… inte min grej. Det känns mer som en närstridsversion av Resident Evil, eller ett lite mer Devil May Cry-ifierat spel. ... Läs hela texten

Spelsånger innan CD

Numera är det ju hur vanligt som helst med sång i spel, både licensierad sådan och specialskriven musik. Men innan CD-skivans intåg var det svårt, om än inte omöjligt, att bjuda på mer än bara instrumental musik. Redan 1983 släpptes ett arkadspel baserat på rockbandet Journey, där ett kassettband inne i arkadkabinettet spelades vid olika tillfällen, och rent formellt så hade väl Dragon’s Lair sin musik på laserdisk, även om spelet generellt saknade bakgrundsmusik. Det var värre på konsoler där kassetter hade ohyggligt lite utrymme att leka med, och all sorts samplade ljud tar upp massvis med plats. Därför är det inte konstigt att de första spelen med sång kom till Amiga, som dels hade hyfsad prestanda för ljud och kunde använda flera disketter för att lagra låtarna vid behov. ... Läs hela texten