månadsarkiv: december 2015

Star Wars: The Force Awakens

Även om min riktiga förtjusning i Star Wars har gått över vid det här laget så var det aldrig någon tvekan om att jag skulle se The Force Awakens. Alla tidiga tecken tydde på att de hade lärt sig av misstagen. Alla tidiga intryck sa att den var strålande. Och det stämmer. Detta är magnifikt.

Jag kan också konstatera att det var ytterst viktigt att ha undvikit spoilers i högsta grad, och därför tänker jag inte direkt sabba något för dig heller, men har du inte sett filmen än rekommenderar jag ändå att du går och ser den, nu. Vill du veta varför, med lite allmänna beskrivningar kring det vi redan visste innan premiären, var god fortsätt. ... Läs hela texten

Lego Doctor Who (21304)

Frågar man en genomsnittlig svensk om Doctor Who så får man troligen det mycket lämpliga svaret: Vem? Frågar man däremot en britt så får man snarare en lång utläggning om vem som är favoritdoktorn, vilket troligen är kopplat till vem som spelade rollen när vederbörande var tolv. Doctor Who är en science-fiction-serie som med ett längre avbrott har sänts sedan sextiotalet. Själv hade jag bara en vag uppfattning om seriens kultstatus, så jag passade på att kika på några avsnitt på Netflix för ett tag sedan. Det var från seriens nystart och det var väl någorlunda charmigt, men jag fastnade inte riktigt. ... Läs hela texten

Legenden om Percevan

Vid sidan av Linda och Valentin, och Yoko Tsuno, finns det ytterligare en gammal äventyrsserie som jag har försökt samla ihop. Nu var det inte särskilt svårt, eftersom bara de första fem översattes till svenska. Det finns fjorton album på den ursprungliga franskan, men till skillnad från tidigare nämnda serier finns Percevan bara samlad på engelska, i hittills fyra böcker med tre album vardera. Jag fick dem i julklapp och har därmed kunnat plöja igenom nästan hela berättelsen (min franska är alldeles för usel för att få ut något av de sista två). ... Läs hela texten

Mysprogrammet Grand Designs

Jag tittar väldigt sällan på tv numera, men ett program som jag ofta slösade tid på tidigare var Grand Designs. Nu när jag inte längre är en slav under tv-tablåerna letar jag istället program via Youtube, och där finns det tonvis att hitta, men märkligt nog alltid i extremt usel kvalitet. Har BBC en sanslöst hemsk streamingtjänst som det rippas från?

Men Grand Designs är klart sevärt oavsett. Det handlar om vanligt folk som bygger ovanliga byggnader, eller vanliga byggnader under ovanliga omständigheter. Det kanske sammanfaller med mitt arkitekturintresse på sistone, men det är nästan alltid fascinerande. Jag vill genast få tag på cirka fem miljoner att bygga något riktigt spännande för. Jag vill renovera ett övergivet vattenverk och bygga ett skrivbord av en avsågad Mini Cooper. Jag vill bygga ett underjordiskt hem i en sluttning med utsikt över tio mil. Jag vill snickra ihop en egen stuga med ett träd i mitten och keramikplattegolv. Jag vill rensa ur en gammal kyrka och sätta en swimmingpool mitt i byggnaden. Jag vill klämma in en smart designerlya på en sned gränd i en storstad någonstans. Inspirationen från det här programmet är total. ... Läs hela texten

Street Fighter V-beta nummer tre

Capcom har satt igång sin betatestning av Street Fighter V igen, och det är dags för lite nyheter. Efter de första två betorna finns det egentligen bara fyra figurer kvar, och från början var bara Laura tillgänglig (tillsammans med Ryu, Cammy, Birdie, Necalli och Nash). Nu har också Zangief dykt upp. Dhalsim bör poppa upp imorgon, men F.A.N.G. tror jag inte vi får se nu.

Hur som helst: Laura var spännande att få testa. Och hon känns helt okej hittills. Hennes huvudsakliga rushing punch syftar främst till att låta henne göra ett grepp efteråt, men fungerar bara med MP. LP är mer för omväxling. HP går nästan rakt uppåt och är väldigt svårt att träffa med. Sen har hon också en rad ”eldbollar”, men de har allihop väldigt kort räckvidd. Däremot blockerar de andra projektiler och stannar kvar efteråt, vilket kan vara väldigt användbart. Laura har också ett halvcirkelkast. Hennes V-trigger ger elektriciteteffekter på hennes specialare, men innebär inga gigantiska skillnader vad jag märkte i alla fall. På det hela taget känns hon som C.Viper, fast mer komplett. Viper hade en del liknande attacker, men de kändes alltid lite fladdriga. Det var väl också tänkt att hon skulle vara sexig, men knepig karaktärsmodellering och den där märkliga frisyren gjorde att hon inte riktigt fungerade. Laura däremot, herregud. ... Läs hela texten

Colecovision är tillbaka, typ

Man skulle kunna tycka att Shenmue 3, Final Fantasy VII eller Psychonauts 2 hade titeln ”årets mest oväntade utannonsering” som i en liten ask, men året är inte slut än. Och nu meddelas det att Coleco är tillbaka med en ny konsol. En ny Colecovision, så att säga, även om den heter Coleco Chameleon. Men sanningen är lite mer komplex än så. Coleco (vars namn för länge sedan köptes upp av någon annan för spottstyver) samarbetar med Retro Video Game Systems, som har försökt lansera en egen retrokonsol, Retro VGS, via Kickstarter. Det misslyckades spektakulärt, så frågan är hur den ska finansieras och vad den här maskinen kan erbjuda till skillnad från exempelvis Ouya. Tydligen ska den i alla fall kunna spela både gamla spelkassetter från andra format och helt nyutvecklade. ... Läs hela texten

The Protomen – spelinspirerad 80-talsrock

Att Harmonix hade den goda smaken att inkludera ”Light Up the Night” i Rock Band 4 gjorde att jag fick upp ögonen (och öronen) för ett nytt band: The Protomen. Det här Tennessee-baserade bandet har, som namnet antyder, inspirerats av Mega Man-spelen och deras pågående projekt är att skapa en rockopera i tre akter vagt baserad på spelen. Lägg till en rik dos inspiration från exempelvis Toto och Queen, och förutsättningarna var väldigt goda för att jag skulle gilla deras musik. ... Läs hela texten

När får MASK en revival?

Allt från Turtles och Transformers till My Little Pony och Jem har fått nyversioner i modern tid, så jag börjar fråga mig: när är det dags för MASK? För er som inte har glädjen att vara födda på åttiotalet var MASK en tecknad serie med tillhörande leksakslinje, där gimmicken var en sorts kombination av Transformers och G.I. Joe (Action Force här hos oss). Det fanns ett gäng Mission Impossible-doftande hjältar som slogs mot en godtycklig brottsorganisation. Detaljerna var inte särskilt viktiga (förutom att storskurken Miles Mayhem var coolare än någon annan), men alla hade futuristiska masker med olika specialförmågor. Figurerna var mindre än Action Force men ändå rätt detaljerade, och maskerna gav förstås en extra dimension (och en extra grej att tappa bort). ... Läs hela texten

Äntligen ett livstecken från Singstar

Playstation 4-versionen av Singstar var tämligen dödfödd sedan premiären. Det gick att flytta över kanske en fjärdedel av de gamla låtarna, det släpptes några nya, och sen nada. Jag utgick nästan från att Sony ville ta död på spelet i all tysthet. Men nu har det kommit både en del nya låtar och ett omgjort interface, och framför allt en himla massa fler av de gamla låtarna är nu tillgängliga igen.

Nytt för spelet är att party mode är tillbaka, vilket gör spelet betydligt mer komplett än den usla varianten som fanns tidigare. Det finns också massvis med olika filter för att hantera sin låtlista, inklusive ett smidigt sätt att se vilka låtar man äger men saknar, direkt från låtlistan utan att behöva rota i Singstore (hade jag upptäckt det INNAN jag rotade i Singstore i en timme hade det också varit trevligt). Interfacet är också polerat och även om låtvolymen fortfarande är lite låg, så har de där otroligt störande och högljudda ljudeffekterna efter låtarna försvunnit. ... Läs hela texten

Nästan en balrog i Lego

Nu har alla delar jag beställde till min Lego-balrog ramlat in, och jag har kunnat bygga ihop den enligt instruktionerna från Lego Digital Designer. Och … det finns en anledning till att den aldrig tillverkades officiellt, åtminstone utifrån den här designen. Det mesta sitter ihop som det borde, men det är bara i en virtuell värld som den här kan röra sig utan att falla sönder. Lego har väldigt höga krav på hållbarhet, ironiskt nog eftersom allt är isärtagbart. Den här skulle inte hålla en minut i ett barns händer. Och den är visserligen väldigt poserbar, men lederna är inte stabila nog att hålla dess egen tyngd. Axlarna är roterande kulleder som annars håller små kanontorn och liknande, inte överdimensionerade aparmar, och de eleganta bockfötterna är ledade kring en enda stackars punkt. ... Läs hela texten