månadsarkiv: december 2016

Recension: The Last Guardian

Rubriken här ovanför trodde jag aldrig att jag skulle skriva. The Last Guardian har en historia som nästan saknar motstycke. Men samtidigt kanske vi inte borde vara förvånade. Ico var ett PSone-spel som var alldeles för ambitiöst för hårdvaran och försenades för att släppas på Playstation 2 istället. Shadow of the Colossus var praktiskt taget ett Playstation 3-spel fullproppat med tekniker som skulle bli standard för generationen därefter. Och nu har vi alltså The Last Guardian som aldrig, aldrig hade gått att genomföra i det här skicket på förra generationens hårdvara. ... Läs hela texten

Lyssna-klart-faktorn i min musiksamling

Jag tillhör den där generationen som vägrar att ge upp min musiksamling. Det kanske är smidigare att strömma musiken, men jag trivs utmärkt med att äga min musik och göra precis vad jag vill med den, oavsett vad någon tjurig artist, utgånget abonnemang eller trilskande internetanslutning vill göra åt saken. Men allt är inte noggrant utvalt låt för låt eller album för album. Mycket är rippat från något spel eller bara dumpat in hela skivan när jag egentligen bara ville ha en låt. Så när jag känner för lite blandad musik och bara kör shuffle på hela samlingen (i WinAMP – förstås) så får jag bläddra förbi mycket dynga. ... Läs hela texten

Lite mer Groove i tillvaron

För ett och ett halvt år sedan inhandlade jag den fantastiska nytolkningen av Protectobots – Hot Spot, First Aid, Blades, Streetwise och … Rook – som tillsammans bildar Defensor. En av de större bristerna då, och något som Hasbro antingen medvetet eller omedvetet klantade till sig med, var att samtliga av de första Combiner Wars-figurerna bytte ut en klassisk medlem mot en nykomling. Här fick vi alltså Rook. Men i Japan satsar Takara mer på samlare och på originalkänsla, och satte ihop en egen Groove, som raskt blev extremt eftertraktad. Och lite senare kröp också Hasbro till korset och släppte figuren som alla ville ha. Eller så hade de planerat det från början och är bara ett ansiktslöst, girigt storföretag. ... Läs hela texten

When Marnie Was There

Så var det dags till slut. Den sista långfilmen från Studio Ghibli släpptes häromåret och jag har inte haft någon brådska att se den. Men nu beställde jag en rad filmer och en av dem var When Marnie Was There.

Regissören Hiromasa Yonebayashi är en relativ nykomling, men hans förra film Arrietty tillhör mina favoriter. Den här är också baserad på en bok, och påminner om många tidigare Ghibli-filmer som Whisper of the Heart eller From Up On Poppy Hill. Tolvåriga Anna, en enstöring som gillar att teckna, åker ut till släktingar på landet för att kurera sin astma. Där hittar hon ett övergivet gammalt hus och möter den mystiska Marnie, som blir hennes första riktiga vän. ... Läs hela texten

Jag vet att jag inte borde, men …

Namco-Bandai gör det igen. De har uppdaterat Project Soul, hemsidan för Soul Calibur-serien, och slängt ihop en trailer som nämner alla spelen (förutom, lämpligt nog, Soul Calibur Legends). Och så tänds ännu ett litet hopp om att det faktiskt kommer ett nytt spel och att inte pachinko är framtiden för Siegfried och Mitsurugi.

De har krånglat till det lite för sig. Även om det här 20-årsjubileet är lite malplacerat så vill de nog gärna få fram något nytt det här året, men samtidigt har de tydligt visat att de inte vill prata om andra fightingspel förrän Tekken 7 är släppt. Om det inte heter Pokken förstås, för Pokken-fans skiter i andra fightingspel. Nu är Tekken 7 nästan här, så jag hoppas att de äntligen kan få tummen ur. För det första, jag bryr mig inte om Tekken och kommer aldrig att göra det. Och för det andra, även om jag gillade Tekken så skulle inte ett nytt Soul Calibur som släpps om ett år stoppa mig från att köpa Tekken 7 nu. ... Läs hela texten

Recension: No Man’s Sky

Ibland kan det vara bra att inte följa ett spel allt för noggrant. Jag såg de första visningarna av No Man’s Sky och visste direkt att det var något för mig. Enorm, framslumpad värld, flyga rymdskepp, utforska – jag är såld. Ge mig. Så jag kikade inte närmare på varenda video där Sean Murray utlovade guld och gröna skogar, och när jag började spela var det med ett öppet sinne och få förväntningar.

Och till en början är No Man’s Sky magnifikt. Liksom många överlevnadsspel är det egentligen ganska simpelt, men ändå intressant. Jag började på en ganska alldaglig planet utan större hot och kunde utforska i min egen takt. Sakta men säkert byggde jag ihop mitt rymdskepp och kunde sedan raskt ge mig ut i det stora svarta för att börja min vagt definierade färd mot … något? Galaxens centrum? Eller ett specifikt öde bestämt av den märkliga Atlas? Eller var det kanske samma sak? ... Läs hela texten

Inte helt förtjust i Nearby

Den omryktade Nearby-sökfunktionen har lanserats i Pokemon Go, efter att ha varit en exklusiv testfunktion i San Francisco ett bra tag. Och den fungerar säkert utmärkt där, men här i den verkliga världen är jag inte så säker.

I det gamla Sightings så scannades 200 meter åt alla håll där man var. Det är inte alltid hjälpsamt att veta allt som finns där, eftersom det är ungefär 33% chans att man råkar vara på väg dit Pokemonen i fråga råkar befinna sig. I riktigt specifika fall, som när jag upptäckte en Porygon i centrala Östersund och fick gå kors och tvärs längs tre gator, så kan det leda till trevliga fynd, men helt perfekt är det inte. ... Läs hela texten

Massor av nyheter på Playstation Experience

Sonys egna event Playstation Experience har dragit igång och en hel massa nyheter har dykt upp. Låt oss se.

* Ett nytt Marvel vs Capcom är mycket riktigt på väg under namnet Marvel vs Capcom: Infinite. Ryu, Mega Man X, Captain Marvel och Iron Man är med. Spelet släpps sent 2017 till PS4/Xbox One/PC och kommer att ha ett ”stort karaktärsutbud” och innehålla strider två mot två.

* Ultimate Marvel vs Capcom 3 är tillbaka och ska finnas för nerladdning nu! Så mycket för att leta rätt på ett ex av PS3-versionen efter att Capcom hade förlorat rättigheterna. Kan man hoppas på Marvel vs Capcom 2 också? ... Läs hela texten

The Ocean at the End of the Lane

I brist på Terry Pratchett har jag börjat söka mig till andra författare och man behöver inte söka länge för att hitta Neil Gaiman, en annan brittisk författare som ofta samarbetade med Pratchett. Han är kanske mest känd för det mörka serieeposet Sandman (som jag också börjat utforska), men jag ville dyka in i hans noveller och vad passar då bättre än ett hav vid slutet av stigen?

The Ocean at the End of the Lane är en stillsam realistisk fantasybok med inslag av skräck. Närmast kommer jag att tänka på den gamla boken Elidor, där fyra ungdomar utforskade en främmande värld och sedan tvingades försvara sin egna när mörka krafter började läcka över. Här har vi en berättare som återvänder till sin barndoms omgivning någonstans i det lantliga England och minns tillbaka till dramatiska händelser. ... Läs hela texten

Löjligt mycket Lego på nyårsdagen

Förra året blev det dyrt på nyårsdagen, men då beställde jag också både ett modulhus och Ghostbusters-högkvarteret (och någon fler liten grej, vill jag minnas). Det här året lär det knappast bli billigare. Dels är modulhuset Assembly Square extra stort (och dyrt), men det släpps också en sanslös massa nya Lego-set den 1 januari 2017. Så många att jag uppriktigt sagt måste tänka igenom mina val. Lego har blivit mer och mer luriga med att dels höja priserna och dels placera supereftertraktade figurer i annars irrelevanta set. Se bara: ... Läs hela texten