månadsarkiv: april 2017

Jag kapitulerar för Megatron

1 svar

Jag hade väl inte tänkt köpa honom, men alla recensioner och fantastiska bilder har övertygat mig. Min Transformers-hylla är inte komplett utan Masterpiece Megatron. Snacka om klockren figur! Otroligt poserbar, extremt lik sin förebild ur serien och så förvandlar han sig förstås på ett närmast övernaturligt sätt till en pistol. Så jag började leta runt och smått panikslagen insåg jag att de flesta redan har sålt slut. Men gamla trogna Amiami hade några till rimligt pris, så det var bara att slå till. När jag ändå höll på så kompletterade jag med den kommande nyutgåvan av Frenzy och Buzzsaw också, så det kommer att dröja ett tag. Men det här lär vara en Transformer värd att vänta på! ... Läs hela texten

Fantastisk personkemi och var man hittar den

1 svar

Jag såg den senaste Potter-filmen nyligen, den utan Potter. Som ”prequel” betraktad kan väl Fantastic Beasts and Where To Find Them jämföras med Star Wars 1-3, The Hobbit eller andra riskabla försök att följa upp en klassiker med en onödig ursprungshistoria som ändå bara är dränkt i referenser till den tidigare berättelsen. Så inte den här gången. Det är en fristående berättelse specialskriven för film, som åtminstone från starten bara har vaga kopplingar till Harry Potter. Albus Dumbledore namedroppas möjligen lite övertydligt, eftersom han borde vara rätt oviktig vid den tidpunkten, men annars är det en historia som står på egna ben. ... Läs hela texten

Och så var det dags

1 svar

Det var väl bara en tidsfråga innan något skulle hända här i Sverige också. Första reaktionen, när jag promenerade längs gatan på väg hemåt, var chock, ilska och hat, och förstås oro att något mer är på gång. Nu några timmar senare verkar det ha lugnat ner sig. Även om gärningsmannen är på fri fot så har inget mer hänt, och alla jag känner är i säkerhet.

Och även om det är en hemsk händelse så kan jag inte låta bli att känna lättnad. Drottninggatan en fredageftermiddag är packad med folk. Jag går ofta förbi precis där vid Åhlénshörnet när jag är i stan, jag brukar promenera från Gamla Stan, titta förbi BR eller Åhléns och sen ofta bortåt Sveavägen och Webhallen eller Japanska Torget. Min poäng är i alla fall att det hade kunnat vara betydligt värre. ... Läs hela texten

Bara … håll käft, Atlus

Lämna ett svar

Ett extremt märkligt meddelande dök upp på Atlus hemsida lagom till premiären av det hett efterlängtade Persona 5. Där förklarar man glatt att spelet äntligen är här … och sen harklar man sig och hasplar upp något av det mest korkade jag sett ett spelföretag göra de senaste fem åren. Under förevändningen att man inte vill spoila spelet så listas en lång rad begränsningar i vad folk får visa av spelet i videor. Man får inte visa slutet på någon dungeon, får inte visa handlingen bortom datumet 7/7 (hur långt in det är har jag ingen aning om), och ska generellt inte fokusera på handlingen. ... Läs hela texten

Grundkurs i Lego-matematik: 5:6-proportionen

1 svar

Tycker du att det vore kul att bygga lite Lego, men har svårt att motivera varför du som vuxen ska börja syssla med plastklossar? Då kanske jag kan hjälpa till genom att berätta hur extremt komplexa bitarna egentligen är, och hur en vuxen (eller för den delen matematiskt lagda barn) kan hitta nya sätt att använda legobitar på kreativa sätt.

Låt oss börja från början: med de två vanligaste bitsorterna. En vanlig legobit (brick) och en legoplatta (plate). Den första klassiska legobiten (2×4) kom 1954 och de första plattorna kom 1962. Dessa kan förekomma i en lång rad olika storlekar och olika varianter med olika kopplingar eller avfasningar, men grunderna är desamma sedan över 60 år tillbaka. En bit är aningen högre än den är bred, och staplar man tre plattor blir det lika högt som en bit. Det har nog precis alla upptäckt. Men de här proportionerna är absolut inte godtyckliga, utan grunden för allt kul man kan göra. ... Läs hela texten

Recension: Dark Souls 3: The Ringed City

2 svar

Det tog närmare sex år och tre spel och sex expansioner, men nu är det slut … över, som Simon Furman skulle säga. Dark Souls 3 avslutade den eviga cykeln med antingen en ålder av eld eller av mörker. Även om du väljer att bli en ny härskare så är världen slut, ihopklumpad i ett gytter av gamla städer och länder. The Ringed City förändrar inte den saken, men är ett sidosteg som följer upp den förra expansionen, Ashes of Ariandel, och besvarar en del frågor men även ställer en del. ... Läs hela texten