Jag har listat en tiondel av mina 300 favoritspel utan inbördes rangordning. Idag: Gamecubes systemsäljare nummer ett.

Super Smash Bros Melee
Format Gamecube
Utvecklare Nintendo/Hal
År 2002
Genre Party

Jag minns det så väl: ett av mina första besök hos Jonas Mäki. Som den spelgalning han var hade han förstås importerat en japansk Gamecube och huvudnumret var förstås Nintendos partyslagsmål, ett spel som skulle förbli ett av de allra bästa på formatet. Eftersom jag aldrig köpte en Nintendo 64 var konceptet helt nytt för mig, och samtidigt fullpackat med superskön nostalgi. Jag hade förstås valt ut Samus sedan länge – det här var hennes första spel sedan Super Metroid för mig – men även Popo och Nana – Ice Climbers – var självskrivna. Jag fastnade också snabbt för Pikachu och Kirby, och lärde mig också att gilla både Falco och Pichu. Nog för att spelet var ett riktigt kompetent tävlingsspel, särskilt om man drog ner en skala på slumpfaktorerna, men för mig var det den totala nostalgichocken som blev det bestående minnet. Alla banor hämtade från obskyra gamla spel. Alla troféer man kunde snurra runt och kika på fakta om. Koji Kondos legendariska ledmotiv i nya, fantastiska tolkningar. Det dröjde ett tag till den svenska premiären innan jag själv slog till, men väl där blev Super Smash Bros Melee mitt givna förstaval.