Ouendan 2
Format Nintendo DS
Utvecklare Inis
År 2007

Ouendan 2, eller Moero! Nekketsu Rhythm Damashii – Osu! Tatakae! Ouendan 2 som den aningen krystade fullständiga titeln lyder, kom bokstavligen från ingenstans. Det hade precis släppts när jag var i Söul för att kika på Starcraft II, och jag hade vagt hört talas om ettan. Föga anade jag att det här udda lilla japanska spelet skulle bli en av mina mest älskade spelupplevelser någonsin.

Att beskriva Ouendan 2 är svårt, eftersom få spel gör något liknande. Theatrhythm försöker, men det missar helt poängen. Bakom den enkla fasaden ligger ett genialt tajmingupplägg som binder ihop spelandet och musiken på ett sätt som inte ens fullfjädrade musikspel lyckas med. Avståndet mellan tryckningarna, dragpassagerna, upprepningarna, till och med rotationerna passar in i låtens melodi och tema. Det hela ramas in av förvånansvärt gripande små historier om hur de hjältemodiga hejarpatrullerna löser små (en liten kille har svårt att hålla sluta sängväta till ”Bambina” och en SMS-samuraj måste leverera ett kärleksmess i ”Samurai Blue”) och stora (en ung kvinna ärver sin systers konstskridskor och uppfyller hennes dröm i ”Believe”) problem i sin hemstad för att sedan förena hela världen i den ultimata hejarramsan (synkad till Sambomasters fantastiska ”Sekai wa sore o ai to yobundaze”).

Att äntligen klara slutbanan på den näst svåraste nivån (jag har aldrig bemästrat cheerleader-versionen; jag är bara människa) är en av mina allra största spelbedrifter och även sju år senare är det ett spel jag gärna plockar fram för att försöka trimma rekorden. Faktum är att, efter Super Metroid, är det här det bästa som Nintendo någonsin har gett ut.