Det är sällan som jag faktiskt blir berörd när en kändis går bort, men idag är det svårt att hålla tårarna borta. Robin Williams, briljant komiker och skådespelare, och Nintendo-älskande mysgubbe, är död, minst sagt i förtid. Han förlorade tydligen kampen mot depression.

I Dead Poets Society gjorde han sin bästa roll och gav världen många av de allra bästa filmcitaten någonsin. Och han var förstås lysande som Anden i Aladdin. Robin Williams var en stor del av min uppväxt, med filmer som Good Morning, Vietnam (som jag visserligen såg först lite senare), Mrs Doubtfire, Hook (som jag verkligen gillade, då) och förstås Good Will Hunting. Även om han var fantastiskt rolig när det passade, så var han också en skådespelare av rang, vilket bevisades av fyra Oscar-nomineringar varav en vinst (jag tycker dock att Mr Keating borde ha vait en självklar seger).

”We don’t read and write poetry because it’s cute. We read and write poetry because we are members of the human race. And the human race is filled with passion. And medicine, law, business, engineering, these are noble pursuits and necessary to sustain life. But poetry, beauty, romance, love, these are what we stay alive for. To quote from Whitman, ”O me! O life!… of the questions of these recurring; of the endless trains of the faithless… of cities filled with the foolish; what good amid these, O me, O life?” Answer. That you are here – that life exists, and identity; that the powerful play goes on and you may contribute a verse. That the powerful play *goes on* and you may contribute a verse. What will your verse be?”

Farväl, farväl. Tack för alla skratten, men ännu mer tack för de gånger vi inte skrattade.