Jag spelade Injustice: Gods Among Us i en timme eller så. Och med det menade jag att jag tittade på när en figur flög på ett lustigt sätt genom väggar och studsade mot rymdskepp i trettio minuter, slog tidernas töntigaste karaktärsgalleri på käften i tjugo minuter och skrattade mig fördärvad i tio minuter åt när Doomsday borrar sig genom jorden och ut på andra sidan i sin superattack.

Det är överhuvudtaget svårt att ta Injustice på allvar. DC-karaktärerna är, möjligen med undantag för Batman, ett rent skämt. Jag ska inte ens gå in på Aquaman, faktum är att han faktiskt är en av dem som går att respektera en liten, liten aning, förutom att hans superkraft är att vara hal. Men liksom. Hawkgirl. Hon har vingar och kan flyga och ser ut som Steven Tyler (alla kvinnor i Injustice ser ut som Steven Tyler). Hon skulle kunna vara hur cool som helst… om hon inte slogs med en jäkla spikklubba. Och så har vi Flash, som kan springa jättejättejättesnabbt och går klädd i en röd kondom. Vi har en hjälte som heter Cyborg. Vi har en Wonder Woman som ser ut som Arnold Schwarzenegger i korsett. Och skurkarna… ojojoj.

Fast det går att göra bra spel med larviga karaktärer (Matrimelee är jättelarvigt). Netherrealm vet inte hur man gör bra spel. Därför satsar de 75% på spektakel och i bästa fall 25% på spelbarhet. De omtalade kasten genom väggar, en massa interaktiva (och obalanserade) grejer att aktivera i bakgrunden, sammandrabbningar där man satsar mätare på att göra mest skada, superattacker där man ska flyga några varv runt jorden… det är ännu värre än Dead or Alive när det gäller ratio mellan aktiv och passiv tid i striderna. Själva fajtandet (när man råkar göra lite sånt) är plockat mer eller mindre från Mortal Kombat. Plockad från Mortal Kombat är även Scorpion, vilket jag inte förstår när det redan finns minst fem figurer som använder harpunattacker.

Lite charmigt var det att äntligen få spela som Lobo i ett fightingspel, synd bara att han sög.