Psygnosis höll en ganska skeptisk attityd till CD32, istället för att konvertera hela sin katalog som många andra utgivare. Det blev en version av Lemmings och inte så mycket mer. Men under tiden lät de före detta Thalion-utvecklarna Erwin Kloibhöfer och Henk Nieborg jobba på ett extremt ambitiöst, exklusivt CD32-spel i form av Flink. Tyvärr blev konsolen så pass kortlivad att marknaden var närmast minimal, och i sista sekund konverterades det till Megadrive och Mega CD, men i samtliga fallen släpptes det när formaten egentligen hade slutat vara relevanta.

Flink är ett ganska ordinärt plattformsspel vid första anblicken, men det är mer komplext än vad man kan tro. Kanske för komplext. Flink är nämligen en trollkarlslärling och kan blanda ihop magier, bara han hittar ett recept, en kittel och en massa ingredienser, som hittas i kistor eller genom att banka skiten ur fiender. Som hanteras genom att man hoppar på dem.

Här börjar problemet. Flink är snyggt animerad och hans värld är ljuvligt pixlad, men han är helt omotiverat seg i vändningarna. Från start tar det flera steg innan han får upp farten, vilket gör det svårt att hoppa över hål och gör det väldigt svårt att bedöma när man måste hoppa för att landa på en fiende. Att fienderna blinkar till och är odödliga efter att ha hoppat på dem en gång, och sedan ofta springer iväg lika snabbt som Flink kan röra sig, gör det ännu besvärligare.

Det är märkligt, för i övrigt är det ett riktigt kompetent spel med lite grundläggande pussel, rätt varierade fiender och alltså riktigt snygg grafik. Med tanke på att det var det kraftfullaste formatet för spelet är det dock märkligt att det segar ner till krypfart så fort det är mycket saker på skärmen (inklusive löv som man ska försöka hoppa mellan). Musiken är också extremt påträngande, men lyckligtvis byter den emellanåt innan man blir riktigt galen.

Flink är tydligen fullpackat med banor och bossar och är potentiellt ett trevligt spel, men utan en sparfunktion finns det tyvärr ingen chans att jag kommer att kämpa mig igenom det. En simpel förändring – att ta bort den förbaskade segstarten – hade kunnat göra det här till en bortglömd klassiker. Nu är det tyvärr lite för omständligt för sitt eget bästa.

Märkligt nog slutar inte historien där. Psygnosis tog konceptet från Flink, fräschade upp grafiken ytterligare till 32-bitarsstandard och slängde in Lemmings för att skapa The Adventures of Lomax. Vilket i och för sig även det glömdes bort.