För nästan tre år sedan skrev jag om hur spelindustrin går mot mer kollektivt designade spel, utan egentliga visionärer. Många gamla spelskapare tröttnar på att slava under ständiga uppföljare och allt mer fokusgrupptestade spel, och sliter sig loss. Och det har knappast slutat sedan dess.
Vi kan ju börja med Koji Igarashi, som jag redan då förutsåg skulle sluta på Konami. Nu har det hänt. I mars lämnade han den anrika utvecklaren, efter att ha varit frustrerad över att få göra menlösa mobilspel. I samma veva fick han också lämna sitt älskade Castlevania för alltid. Han började genast hinta om att han nu skulle utveckla spelet alla fans vill ha – underförstått, ett Metroidvania – för att bara några veckor senare utannonsera att han har lagt sitt drömprojekt på is och börjat på ett nytt företag, för att göra mobilspel. Jag har sett grekiska tragedier med lyckligare slut.
En annan som redan då verkade frustrerad var Michel Ancel, skaparen av Rayman och Beyond Good & Evil. Efter att ha gjort Rayman Origins… fick han göra Rayman Legends. Han jobbar fortfarande kvar på Ubisoft, i teorin. Det sägs att han håller på med ett ambitiöst projekt där. Men han har samtidigt startat ett eget utvecklingsgäng, Wild Sheep, som håller på med det Sony-exklusiva Wild. Och även om Beyond Good & Evil 2 faktiskt blir av en vacker dag, så är det högst osannolikt att Ancel kan sitta på två stolar särskilt länge. Se bara på…
John Carmack, programmeringsgurun som låg bakom alla superhöjdarna som placerade Id Software på kartan: Commander Keen, Wolfenstein 3D, Doom och Quake. Han började på Oculus Rift och var tänkt att jobba deltid för båda, men under 2013 slutade han på Id, enligt uppgift för att företagets ägare Zenimax inte var intresserade av 3D-tekniken. Lite ironiskt, med tanke på att det var Carmacks genombrott som lade grunden för modern spelteknik överlag.
Sen har vi Jade Raymond, som i dagarna meddelade att hon lämnar sin post på Ubisoft Toronto, efter att tidigare ha producerat både Assassin’s Creed och Watch Dogs åt Ubisoft. Med tanke på den utpräglade franchise-strategin ser hon sannolikt inget utrymme för att nyskapa, åtminstone inte de närmaste fem åren innan det är dags att sätta ihop nästa generations open world-koncept. Hon har inte berättat vad hon ska göra härnäst, förutom att hon tänker vara kvar i industrin.
Kanske återförenas hon med Patrice Desilets, den andra huvudpersonen bakom Assassin’s Creed. Efter tre spel i serien lämnade han Ubisoft för att skapa ett eget koncept hos THQ Montreal, det historiska ”1666”. Men THQ gick omkull, och teamet blev uppköpt av Ubisoft. Som ganska snart därefter summariskt avskedade Desilets och bokstavligen slängde ut honom. Vi har inte hört något mer från honom på cirka 18 månader, så förmodligen har han hittat på något nytt. Eller också har även han tröttnat på branschen.
Sen har vi Ken Levine, som efter det strålande Bioshock Infinite helt oväntat avslöjade att han lägger ner hela Irrational Games och tar med sig en liten kärntrupp för att göra nerladdningsbara, mer handlingsdrivna spel, dock fortfarande åt Take-Two. Det är inte en jättedålig utveckling som sådan, eftersom han säkert kan uträtta storverk även i ett mindre bombastiskt format. Men det känns onekligen som en degradering efter att ha haft ett sånt jätteprojekt. Bioshock som sådant fortsätter förstås i Take-Twos regi. Aldrig lägga ner ett beprövat namn…
På andra sidan Stilla Havet finner vi Keiji Inafune, som redan 2010 lämnade Capcom efter att ha drivit Mega Man, Onimusha och Dead Rising till framgång. Förra hösten avslöjades Mighty no 9, en renodlad Mega Man-klon, som raskt drog ihop tillräckligt med Kickstarter-pengar. Det ska släppas nästa vår och ser riktigt bra ut, men alltså… de futtiga pengarna som det kostade hade väl kunnat läggas på ett Mega Man-spel istället? Om inte Capcom hade blivit skvatt galna på sistone, alltså.
När vi ändå nämner gamla spelproducenter som får nöja sig med att göra kloner av sina gamla skötebarn så måste jag också ta med Richard Garriott, den excentriske spelskaparen bakom Ultima-serien och hela MMO-genren som vi känner den. Efter att ha sålt Origin till EA och sedan sett dem lägga ner hela rasket hoppade Garriott av. På senare år är han väl mest ihågkommen för Tabula Rasa, den upphajpade ärkefloppen. Nu håller han på med Shroud of the Avatar, ännu ett MMO, som bokstavligen hade varit Ultima Online 2 om EA hade velat sälja tillbaka rättigheterna. Fast de använder hellre dem för att göra hemska F2P-uppföljare, tydligen…
Lite mer aktuell är Cliff Bleszinski, som lämnade Epic efter att ha skapat Unreal och Gears of War. Han tog en paus från hela spelvärlden men är nu på gång igen, med en F2P-arenashooter. Som om vi behöver fler såna.
Och så får vi inte glömma Markus Persson. Hans mästerverk Minecraft släpptes officiellt bara några veckor innan jag skrev min tidigare text. På bara tre år har Minecraft vuxit till ett fenomen, sålt allt från t-shirtar till officiella Lego-modeller, och sedan blivit uppköpt av Microsoft, varpå Markus tackade för sig och gick (sisådär tio miljarder rikare, visserligen). Det måste vara någon sorts rekord i sammanhanget. Det återstår att se om han har några ytterligare ambitioner i spelvärlden.
Det man kan fråga sig är förstås: om alla kreativa producenter hoppar av från storföretagen, vad händer då med spelen? Och svaret på den frågan, ja, det ser du i spelaffärerna i november…