För femton år sedan bönade jag och bad om att det lokala arkad/laserdomestället skulle ta in det splitternya Soul Calibur. Det gjorde de aldrig, och jag fick hålla till godo med Time Crisis 2 istället (som förvisso var ett riktigt coolt spel det också). Föga visste jag då att det mindre än ett år senare skulle komma en hejdundrandes hemversion till Dreamcast som skulle sparka stjärten ur arkadspelet och faktiskt nästan alla andra fightingspel i en femtonårsradie. Då hade jag nog kunnat vänta.
Fast trots detta är det ändå en särskild charm med arkadspelet, själva det faktum att man har ett helt spel på ett kort som är inkopplat med självdragna kablar. Jag köpte originalet förra åren och ville förstås testa direkt. Det gick inte så bra, eftersom Namco följde en egen standard med knappuppsättningen. Blockeringsknapparna fungerade därför inte alls, och jag behövde en så kallad ”kick harness”. Fenomenet blev populärt i och med Street Fighter II, som ignorerade det faktum att JAMMA-standarden bara hade stöd för tre knappar. För att kunna köra med sparkar (det skulle bli himla trist annars) gjordes en extra kontakt på spelkortet som kopplades upp till de extra knapparna och allt var frid och fröjd. Namco skapade en egen variant för att få in den fjärde knappen, men eftersom de aktuella spelen (Soul Calibur, Soul Edge och de fyra första Tekken-spelen) inte har tillverkats på sisådär tio år trodde jag att det skulle vara omöjligt att få tag på den lilla sladdadaptern.
Men tack vare någon händig kines så fanns det i somras plötsligt en massa nygjorda kablar. Jag köpte en på Ebay men kom mig inte för att koppla in den förrän nu. Det var oväntat enkelt. Jag letade fram de sockerbitar där jag hade kopplat spelare 1 och spelare 2, kollade kopplingsschemat för Soul Calibur och kom fram till vilka två kablar som var aktuella, och stoppade sedan in dem på samma kontakt där mina andra spel har knapp fyra. Det fanns även lite jordningar och stereosladdar på den här adaptern, men så långt ids jag inte sträcka mig.
Och pang bom så har jag blockknappar, och därmed är Soul Calibur äntligen arkadperfekt. Som det hade sett ut i en industrilokal i Skellefteå för femton år sedan om de hade köpt det, men i mitt hobbyrum istället. Allt gott kommer onekligen till den som väntar… och kopplar.