Författararkiv: Mikael

Recension: Eiyuden Chronicle: Rising

Den andliga uppföljaren till Suikoden är fortfarande en bra bit bort, men på samma sätt som att Bloodstained fick ett sidospel att hålla sig upptagen med har Eiyuden Chronicle sitt egna extraäventyr. Eiyuden kommer alltså att mer eller mindre bli ett klassiskt Suikoden-spel med allt vad det innebär av dragbaserade strider och pixelgrafik. Men en viktig del av de gamla spelen var att det gick att kopiera över sina sparfiler från ettan till tvåan till trean, och på så sätt låsa upp lite roliga hemligheter som knyter ihop spelen. Men Eiyuden är ju det första i serien, så vad göra? Rising är inte bara ett smakprov på Eiyuden-världen, det är sannolikt också ett sätt att göra en sån koppling. ... Läs hela texten

Transformers Masterpiece Trailbreaker på väg

Ännu en Masterpiece-figur är på gång från Takara-Tomy. Den här gången är det gamla goda Trailbreaker som konverteras till plast i lyxutgåva. Trailbreaker var en av originalfigurerna från 1984 och har figurerat lite då och då i nya versioner, ibland under namnet Trailcutter. Nu senast släpptes han i Earthrise-serien i en ganska välgjord utgåva, som fortfarande tenderar att värma leksaksbutikernas hyllor, för Trailbreaker är trots allt inte superspännande för kidsen. Särskilt inte om man begär 599 kr för en pytteliten deluxe-figur. Lekia, jag tittar på er. ... Läs hela texten

Lego släpper Optimus Prime

Nu verkar det mer eller mindre vara bekräftat och bilderna lär dyka upp i veckan. Lego gör det smått omöjliga och samarbetar med ärkerivalen Hasbro för att släppa en byggbar Optimus Prime. Figuren kommer att vara 35 centimeter och kosta cirka 170 euro. För de pengarna får man dock en figur som kan förvandlas utan att behöva byggas om, vilket verkligen inte är vanligt när det gäller Lego. Det kommer också att vara G1-versionen, vilket är en lättnad för mig som helt förnekar allt som har med filmerna att göra. ... Läs hela texten

Transformers: The IDW Collection Phase Two #12 och Phase Three #1

Jag inser att jag har missat att skriva om de två senaste samlingarna i den här serien och delvis beror det på att kvaliteten dalade rätt rejält när More Than Meets The Eye varvade ner.

Den huvudsakliga serien fortsätter tyvärr att vara rörig, fylld med ointressanta människor och produktplacering som är sju år för sen. I de här avsnitten handlar det väldigt mycket om combiners, som var ett väldigt coolt koncept i leksaksform och en efterlängtad återkomst när det begav sig, 2015, men till stor del har serierna redan avhandlat de klassiska karaktärerna som Superion och Devastator. Istället fokuserade serien här på de godtyckliga nykomlingarna som släpptes inom Combiner Wars-eran, som Sky Reign, Galvatronus och Victorion. Det blir mest rörigt, och det blir inte bättre av att man konstant skiftar tecknare vilket ibland är bra och ibland är dåligt. Jag måste dock tillstå att Livio Ramondelli, som varit min ständiga nemesis i IDW-serievärlden, faktiskt börjar närma sig viss läsbarhet här. Det är fortfarande massor av närbilder på lysande ögon i mörka rum, men det förekommer faktiskt en del detaljerade och snygga scener. ... Läs hela texten

Jag testar A500 Mini – tolv ytterligare klassiker att lägga in

A500 Mini har en hel del höjdare redan konfigurerade och klara när du köper den, men om du har någon som helst nostalgisk koppling till Amigan har du säkert en massa andra spel du också vill spela på den. Lyckligtvis är det mycket enkelt och du behöver inte hacka den. Det finns stöd för att spela spel som är lagrade i WHDload-formatet, som paketerar alla disketter i en praktisk komprimerad .lha-fil. De här filerna kan du hitta på nätet (t ex whdownload.com), men även om spelen är över trettio år gamla så är det tekniskt sett piratkopiering om du inte äger dem sedan förut. Men det gör du väl? ... Läs hela texten

Jag testar A500 Mini – alla inkluderade spelen

Amiga 500 är en av mina favoritmaskiner alla kategorier, och därför har jag väntat på den här minikonsolen sedan innan den ens blev utannonserad. Till skillnad från de övriga minikonsolerna har den en hel del inställningar och specialfunktioner, framför allt möjligheten att lägga in separata spel. Men mer om det senare. Nu tänkte jag börja med att gå igenom de 25 spelen som följer med. Amiga 500 har en hel drös med klassiker, bland annat 40 stycken som jag skrivit om tidigare. Men det är alltid svårt att licensiera gamla spel, särskilt när det handlar om utgivare som inte ens existerar längre till skillnad från de japanska konsolerna där de flesta stora fortfarande finns kvar. Så hur har Retro Games lyckats med A500 Mini:s spelutbud? ... Läs hela texten

Legos totalflopp Vidiyo

Som största leksakstillverkare i världen med ett sanslöst utbud av extremt välgjorda leksaker och samlarset är det lätt att tro att Lego inte kan göra något fel. Men även om de lyckas väl med både licenser och egna serier som Friends och Ninjago, så tenderar de också att regelbundet lansera serier som får mig att skaka på huvudet och undra hur de tänker.

Ofta handlar det om AR, augmented reality, som är ett koncept som egentligen är ganska spännande och som Lego har experimenterat med mycket på senare år när mobiltelefoner öppnat nya möjligheter. En tidig variant var Ultra Agents, som hade speciella bitar som gick att scanna och aktivera funktioner i en separat app. Senare kom Hidden Side, som läste av färgade bitar i ditt set för att rendera actionsekvenser ovanpå. Och så är Super Mario-seten relativt framgångsrika, men där har man åtminstone kringgått mobilen i själva lekandet eftersom Mario själv kan interagera med streckkoderna som scannas. ... Läs hela texten

Jag testar en poserbar figur från TBLeague

Jag hade ett stort paket med grejer från BigBadToyStore på gång, men med den globala logistiken som den är dröjde många av dem så länge att jag blev tvungen att skicka det jag hade beställt för flera månader sedan. Så lite snöpligt dök den här figuren upp, som jag bara hade tänkt mig som en småintressant extrapryl, med sedvanlig tull och allt.

Jag har varit nyfiken på de så kallade ”sömlösa” figurerna från kinesiska TBLeague, tidigare kallat Phicen. Jag äger ju ett stort gäng poserbara figurer som jag använder som referens när jag ritar, men figurerna från Figma eller Figuarts är ju trots allt gjorda i hård plast. Det begränsar dels deras rörlighet och gör dels att kroppen inte kan forma sig naturligt runt leder. En Figma kan ju inte till exempel böja armbågarna mer än drygt nittio grader. ... Läs hela texten

Recension: Elden Ring

Det fanns en liten, liten risk att Elden Ring skulle gå samma öde till mötes som många andra spel som försöker bredda sig så mycket att de förlorar allt djup. Det hade kunnat bli ett modernt Elder Scrolls där rollspelsinslagen helt försvann till förmån för lättillgänglig fantasyaction. Men så blev det förstås inte, för Hidetaka Miyazaki och teamet på From Software är fenomenala.

Elden Ring må inte vara Dark Souls 4, men steget till en öppen värld har inte på något sätt inneburit att From Software har snålat in på det de är bäst på. Det tog visserligen tre gånger längre än de tidigare spelen, men Elden Ring är i princip som om de hade utvecklat Dark Souls 4, 5 och 6 och sedan fyllt ut världen mellan dem med bitar av World of Warcraft. Det är gigantiskt på alla tänkbara sätt, och världen öppnar sig på ett fascinerande sätt. Allt eftersom du utforskar expanderar kartan och visar ännu fler möjligheter. Det är också smart gjort ibland när man blir teleporterad till ett hörn av kartan där man överhuvudtaget inte bör vara än, bara för att visa hur långt man kan ta sig. Lite oväntat älskar jag också kartan, som bara lägger till saker du har upptäckt, och bara antyder att det finns mer att hitta. Den blir ett hjälpmedel snarare än en checklista. ... Läs hela texten

Jag hackar mitt liv med Lego

Lego är bra till mycket, till exempel att bygga en hel stad eller en statyett av en rollspelsfigur i naturlig storlek. Men det kan även komma till användning i vardagen på olika sätt. Man behöver bara hitta ett behov, så kan det fyllas med lite Lego.

Sedan jag flyttade har jag inrett en hylla med utvalda favoritgrejer. Bland dessa finns det förstås en hel del spel. Men spelfodral är inte direkt gjorda för att stå rakt upp. Det går förstås att köpa dyra specialgjorda stativ, men varför göra det när man har massvis med Technic? Technic-bitarna är förstås gjorda för att kunna justeras i alla tänkbara vinklar, och därför var det en smal sak att bygga enkla stativ som håller mina favoritspel på plats i en liten vinkel, tillräckligt för att de inte enkelt ska ramla framåt. ... Läs hela texten