Författararkiv: Mikael

Transformers: The IDW Collection Phase Two #12 och Phase Three #1

Jag inser att jag har missat att skriva om de två senaste samlingarna i den här serien och delvis beror det på att kvaliteten dalade rätt rejält när More Than Meets The Eye varvade ner.

Den huvudsakliga serien fortsätter tyvärr att vara rörig, fylld med ointressanta människor och produktplacering som är sju år för sen. I de här avsnitten handlar det väldigt mycket om combiners, som var ett väldigt coolt koncept i leksaksform och en efterlängtad återkomst när det begav sig, 2015, men till stor del har serierna redan avhandlat de klassiska karaktärerna som Superion och Devastator. Istället fokuserade serien här på de godtyckliga nykomlingarna som släpptes inom Combiner Wars-eran, som Sky Reign, Galvatronus och Victorion. Det blir mest rörigt, och det blir inte bättre av att man konstant skiftar tecknare vilket ibland är bra och ibland är dåligt. Jag måste dock tillstå att Livio Ramondelli, som varit min ständiga nemesis i IDW-serievärlden, faktiskt börjar närma sig viss läsbarhet här. Det är fortfarande massor av närbilder på lysande ögon i mörka rum, men det förekommer faktiskt en del detaljerade och snygga scener. ... Läs hela texten

Jag testar A500 Mini – tolv ytterligare klassiker att lägga in

A500 Mini har en hel del höjdare redan konfigurerade och klara när du köper den, men om du har någon som helst nostalgisk koppling till Amigan har du säkert en massa andra spel du också vill spela på den. Lyckligtvis är det mycket enkelt och du behöver inte hacka den. Det finns stöd för att spela spel som är lagrade i WHDload-formatet, som paketerar alla disketter i en praktisk komprimerad .lha-fil. De här filerna kan du hitta på nätet (t ex whdownload.com), men även om spelen är över trettio år gamla så är det tekniskt sett piratkopiering om du inte äger dem sedan förut. Men det gör du väl? ... Läs hela texten

Jag testar A500 Mini – alla inkluderade spelen

Amiga 500 är en av mina favoritmaskiner alla kategorier, och därför har jag väntat på den här minikonsolen sedan innan den ens blev utannonserad. Till skillnad från de övriga minikonsolerna har den en hel del inställningar och specialfunktioner, framför allt möjligheten att lägga in separata spel. Men mer om det senare. Nu tänkte jag börja med att gå igenom de 25 spelen som följer med. Amiga 500 har en hel drös med klassiker, bland annat 40 stycken som jag skrivit om tidigare. Men det är alltid svårt att licensiera gamla spel, särskilt när det handlar om utgivare som inte ens existerar längre till skillnad från de japanska konsolerna där de flesta stora fortfarande finns kvar. Så hur har Retro Games lyckats med A500 Mini:s spelutbud? ... Läs hela texten

Legos totalflopp Vidiyo

Som största leksakstillverkare i världen med ett sanslöst utbud av extremt välgjorda leksaker och samlarset är det lätt att tro att Lego inte kan göra något fel. Men även om de lyckas väl med både licenser och egna serier som Friends och Ninjago, så tenderar de också att regelbundet lansera serier som får mig att skaka på huvudet och undra hur de tänker.

Ofta handlar det om AR, augmented reality, som är ett koncept som egentligen är ganska spännande och som Lego har experimenterat med mycket på senare år när mobiltelefoner öppnat nya möjligheter. En tidig variant var Ultra Agents, som hade speciella bitar som gick att scanna och aktivera funktioner i en separat app. Senare kom Hidden Side, som läste av färgade bitar i ditt set för att rendera actionsekvenser ovanpå. Och så är Super Mario-seten relativt framgångsrika, men där har man åtminstone kringgått mobilen i själva lekandet eftersom Mario själv kan interagera med streckkoderna som scannas. ... Läs hela texten

Jag testar en poserbar figur från TBLeague

Jag hade ett stort paket med grejer från BigBadToyStore på gång, men med den globala logistiken som den är dröjde många av dem så länge att jag blev tvungen att skicka det jag hade beställt för flera månader sedan. Så lite snöpligt dök den här figuren upp, som jag bara hade tänkt mig som en småintressant extrapryl, med sedvanlig tull och allt.

Jag har varit nyfiken på de så kallade ”sömlösa” figurerna från kinesiska TBLeague, tidigare kallat Phicen. Jag äger ju ett stort gäng poserbara figurer som jag använder som referens när jag ritar, men figurerna från Figma eller Figuarts är ju trots allt gjorda i hård plast. Det begränsar dels deras rörlighet och gör dels att kroppen inte kan forma sig naturligt runt leder. En Figma kan ju inte till exempel böja armbågarna mer än drygt nittio grader. ... Läs hela texten

Recension: Elden Ring

Det fanns en liten, liten risk att Elden Ring skulle gå samma öde till mötes som många andra spel som försöker bredda sig så mycket att de förlorar allt djup. Det hade kunnat bli ett modernt Elder Scrolls där rollspelsinslagen helt försvann till förmån för lättillgänglig fantasyaction. Men så blev det förstås inte, för Hidetaka Miyazaki och teamet på From Software är fenomenala.

Elden Ring må inte vara Dark Souls 4, men steget till en öppen värld har inte på något sätt inneburit att From Software har snålat in på det de är bäst på. Det tog visserligen tre gånger längre än de tidigare spelen, men Elden Ring är i princip som om de hade utvecklat Dark Souls 4, 5 och 6 och sedan fyllt ut världen mellan dem med bitar av World of Warcraft. Det är gigantiskt på alla tänkbara sätt, och världen öppnar sig på ett fascinerande sätt. Allt eftersom du utforskar expanderar kartan och visar ännu fler möjligheter. Det är också smart gjort ibland när man blir teleporterad till ett hörn av kartan där man överhuvudtaget inte bör vara än, bara för att visa hur långt man kan ta sig. Lite oväntat älskar jag också kartan, som bara lägger till saker du har upptäckt, och bara antyder att det finns mer att hitta. Den blir ett hjälpmedel snarare än en checklista. ... Läs hela texten

Jag hackar mitt liv med Lego

Lego är bra till mycket, till exempel att bygga en hel stad eller en statyett av en rollspelsfigur i naturlig storlek. Men det kan även komma till användning i vardagen på olika sätt. Man behöver bara hitta ett behov, så kan det fyllas med lite Lego.

Sedan jag flyttade har jag inrett en hylla med utvalda favoritgrejer. Bland dessa finns det förstås en hel del spel. Men spelfodral är inte direkt gjorda för att stå rakt upp. Det går förstås att köpa dyra specialgjorda stativ, men varför göra det när man har massvis med Technic? Technic-bitarna är förstås gjorda för att kunna justeras i alla tänkbara vinklar, och därför var det en smal sak att bygga enkla stativ som håller mina favoritspel på plats i en liten vinkel, tillräckligt för att de inte enkelt ska ramla framåt. ... Läs hela texten

Taito Egret II Mini är läskigt lockande

Jag har lyckats hålla mig från att köpa ett miniarkadspel. Det börjar finnas extremt många nu, allt från separata joysticks med inbyggda spel (Neo-Geo och Capcom till exempel), till aningen nerskalade fristående spel som Arcade1UP, till den senaste raden av miniatyrkabinett med SNK:s mini-MVS och Segas Astro City. Sega har också ett till Astro City på gång i höst med fokus på shoot’em ups (något jag dock insett mina begränsningar i, efter PC Engine-samlingen). Lyckligtvis har de flesta haft någon irriterande brist. Taitos nya kabb Egret II Mini är dock närmast hittills. Jag går in på japanska Amazon och kikar gång på gång, och sen kommer jag på mig själv och stänger fliken. ... Läs hela texten

Konami samlar Turtles-spel

Konami har ju onekligen inte någon vidare spelproduktion längre, men de har ett desto större utbud av klassiska spel, ofta i långvariga licensierade serier. Nu har de precis utannonserat Teenage Mutant Ninja Turtles: The Cowabunga Collection, som samlar alla konsolspelen från 8- och 16-bitarsgenerationerna i ett jättepaket. Det är alltså alla tre spelen till NES, alla tre Game Boy-spelen, Turtles in Time från SNES, de tre olika varianterna av Tournament Fighters till NES, Mega Drive och SNES, Hyperstone Heist till Mega Drive och så de två olika arkadspelen (varav det första blev Turtles 2 till NES och det andra blev Turtles in Time). Det rör sig alltså om en himla massa spel, även om några är versioner av samma titel där det inte egentligen finns någon anledning att spela en av dem förutom nostalgi. ... Läs hela texten

Semesterbilder från Elden Ring

Spoilervarning!

Jag tog ledigt måndagen för att spela extra mycket Elden Ring, och det blev närmare trettio timmar den här första helgen. Och ändå är jag inte i närheten av att vara klar. Som jag redan konstaterat är det sanslöst öppet, och jag älskar hur jag kan ta mig runt nästan vart som helst. Och det mest fascinerande är att det inte nödvändigtvis är fel väg att gå. Ibland hittar jag någon väldigt märklig passage genom att hoppa ner från en balkong, och så visar det sig vara rätt ställe. Eller en extraboss någonstans. Det belönar mitt utforskande på ett sätt som jag egentligen inte upplevt någon annanstans, ens i World of Warcraft. Samtidigt, eftersom det trots allt är ett spel som skickliga Youtube-gurus kommer att spela igenom på level 1 om ett litet tag, så är det oftast genomförbart om man är försiktig eller bra på att fly till häst. Skillnaden i skada är inte så gigantisk att det är omöjligt, till skillnad från om man till exempel skulle försöka slåss mot en level 60-fiende i just World of Warcraft på level 20. ... Läs hela texten