Jag börjar närma mig slutet på säsong ett av Babylon 5. Det ligger i seriens natur att det är lätt hänt att se flera avsnitt åt gången. Även om första säsongen har några rätt menlösa avsnitt (Grail, Infection, Believers och TKO till exempel) så finns det också mycket intressant att se, inklusive det senaste jag såg, Babylon Squared.

Under ett tidigare avsnitt (Grail, faktiskt) diskuterades varför stationen heter just Babylon 5. De två första förstördes av sabotage under konstruktionen, den tredje exploderade när den var färdig, men den fjärde stationen försvann spårlöst (vilket är en hyfsad bedrift för miljontals ton metall). I det här avsnittet dyker stationen plötsligt upp i en tidsreva och våra hjältar åker dit för att försöka evakuera den besättning som fortfarande finns kvar där.

Det som gör avsnittet så speciellt och förmodligen fortfarande unikt bland tv-serier är att det nästan enbart skapar nya frågor. Inget besvaras och frustrationen hos tittarna måste ha varit gigantisk. Det är få producenter som skulle våga göra något sånt (förutom möjligen i Lost då, men jag vill påpeka att Lost gjordes tio år efter Babylon 5). Hela tiden antyds att det händer saker som vi inte ser, och det är bara en oväntad uppenbarelse i slutet vi får som ledtråd.

Två år senare, i utgivningen och i seriens tidslinje, blev det ett returbesök. Då avslöjades vad som egentligen hade hänt. Delar av det dubbelavsnittet hade spelats in redan i säsong ett för att knyta ihop båda historierna, och matchades ihop med nytt material. Utan några egentliga missar blev det alltså en enda jättehistoria fördelad på tre avsnitt på två olika år, som inte hade kunnat göras på något annat sätt.

Det är en av många saker som gjorde Babylon 5 så fascinerande och en anledning varför jag fortfarande ser om serien. Nu väntar säsongfinalen och sen den ännu bättre andra säsongen då Bruce ”Tron” Boxleitner tar över tyglarna.

Babylon 4 hade bättre saker för sig, tackade och sa adjö.