Kategoriarkiv: Övrigt

Tokyo 2016: Ikebukuro he ikou!

Egentligen hade jag strukit Ikebukuro från planerna för jag kunde inte hitta något spännande där, men vi har avverkat områden snabbare än väntat och hade en dag över, så vi åkte dit ändå. Ikebukuro är ännu ett shoppingområde och direkt kopplat till stationen ligger jättevaruhuset Seibu. Det påminde lite om Åhléns City i sitt upplägg, med matbutik längst ner (med fokus på flådiga presentförpackningar) och sedan en massa märkesavdelningar på våning efter våning. Det mesta var rätt dyrt, men är man ute efter fingrejer så är det lämpligt. Vad sägs till exempel om en kimono för sisådär 80.000 kronor? En liten present hittade jag i alla fall och så var det lite kul att se en spelkortsbutik med klassiska svenska spelkort. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: stjärnmöte i Shinjuku

Om du far till Japan måste du gå på Robot Restaurant. Det var det första jag hörde, ungefär. Det är ett vräkigt spektakel, högljutt och märkligt på alla sätt och vis. Det blev inte så att vi gick på Robot Restaurant när vi var i Shinjuku. Vi gick förbi istället. Det såg mycket riktigt väldigt vräkigt ut, och dessutom är det rätt dyrt. Vi anade turistfälla och undvek det. Kanske missade vi något.

Istället gick vi till Shinjuku-parken, som är en stor öppen park till skillnad från Yoyogi-parken. Det finns gångstigar genom några natursköna delar, men också stora picknickytor är det är traditionellt att ägna sig åt hanabi – att betrakta de kortlivade körsbärsblommorna de här veckorna i april. Där finns också ett fuktigt och kvavt växthus, och tonvis med fotomöjligheter (alla mina ritade figurer framöver lär stå någonstans i Shinjuku). ... Läs hela texten

Tokyo 2016: overkligt i Odaiba

Ute mot hamnen, strax söder om centrala Tokyo, ligger Odaiba, ett modernt område byggt på utfylld mark. Och även om Tokyo i övrigt känns väldigt modernt (på många vis men inte alla) så är det här gräddan. Via en nybyggd station i Shimbashi som snarare kändes som en flygplats tog vi tåget ut över broarna till ön, högt över gatunivå. Utsikten är strålande och när vi kommer fram till Odaiba och går ner på gatan känns det som att vara i år 2016. Alltså istället för de flesta ställen i de flesta städer som ofta är sisådär 50-100 år gamla. Gatorna är spikraka, byggnaderna är enorma och futuristiskt spejsade (vänta bara till ljusspelet på kvällen!), och det går broar och tågbanor kors och tvärs uppe i luften. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: heldag i Harajuku

På min ursprungliga karta hade jag listat en hel massa grejer under Shibuya, men det visade sig att detta faktiskt tillhör Harajuku. Trots att det ligger inklämt mellan Shinjuku och Shibuya har Harajuku en egen identitet och massor att se. Vi började med södra utgången från stationen, där en stor shoppinggata leder iväg österut och det också finns en ingång till Yoyogi-parken. Vi travade iväg längs gatan och kunde konstatera att Harajuku är ännu mer shoppinginriktat än Shibuya. Det är också ett ställe med väldigt mycket västerlänningar och generellt har det lite känsla av turistfälla. ... Läs hela texten

Tokyo 2016: ugglecaféet i Akihabara

image

Japan är inte direkt ett land med mycket natur. Typ halva landet täcks av Tokyo med omnejd, och det finns inte plats att ha husdjur, så istället har det vuxit fram en kultur av små ”kaféer” där man får umgås med djur. Kattkaféer finns i massor, även ormkaféer och (tydligen) ett getkafé. Vi besökte Forest of Owl, som alltså är ett ugglekafé, som ligger några våningar upp på en bakgata i Akihabara.

Intrycket när man kommer in är närmast terrarium. Det är dämpad belysning, några akvarier och mycket fejkdjungel i taket. När man väl betalat sig in för en timme (kostar 980 yen och inkluderar en dryck – jag rekommenderar dock att man tvättar händerna innan) får man komma in till ugglorna. Och det är precis vad det låter som. Runt om i ett halvstort, halvmörkt rum sitter ugglor överallt, på sina pinnar eller på golvet. Stora ugglor, små ugglor och pyttesmå supergulliga ugglor. Om man bara frågar så får man en handske och får sitta med en uggla på handen. Och det är himla mysiga djur. Ugglor är ju per definition internets favoritdjur (nej, katter räknas inte), och så coola.
... Läs hela texten

Tokyo 2016: dag ett

Så sitter jag på hotellrummet efter en väldigt lång dag. Vi reste igår mitt på dagen men i och med tidsskillnaden kom vi fram ett dygn senare. Att anlända till Japan är inga större problem. Man får fylla i en massa blanketter innan man går genom passkontroll och tullen bara. Vägen till hotellet hade jag kikat ut i förväg så där gällde det bara att hitta rätt plattform. Allt är ju trots allt skyltat även med romaji och de flesta av tåglinjerna har flerspråkiga utrop.

Vi skaffade ett Suica-kort som är en klar rekommendation. Det är ett kontantkort som man bokstavligen laddar med kontanter (genom att mata in dem i en automat). Sen går det att använda för resor, varuautomater och vissa butiker. Himla smidigt att inte behöva fumla med mynt. Jag hade visserligen tänkt använda kort så mycket det går, men det känns som att det inte riktigt uppmuntras, särskilt inte för Mastercard. Å andra sidan har vi hittat en bankomat i den lokala Seven-Eleven så den saken är löst. ... Läs hela texten

Nu börjar Tokyo kännas verkligt

Nu är det snart dags för min otroligt (otroligt otroligt) efterlängtade Japan-resa! Det är nästan exakt femton år sedan sist och nu är det dags igen. Istället för Kyoto och Osaka blir målet Tokyo. Tillsammans med en kompis tänker jag ta mig an denna jättestad, och tanken är att utforska den del för del. Ingen brådska, utan åka någonstans, kolla runt intressanta ställen och sen bara vandra runt och se vad man hittar.

För att ha någon sorts utgångspunkt har jag använt diverse forum och Google för att få reda på sevärdheter och affärer. Sedan har jag skaffat en app för att lägga upp allt på en karta. Det kan ju vara rätt knivigt med adresser i Japan eftersom de fortfarande inte har förstått det där med gatnummer, men med en karta borde det fungera kan man tycka. Till exempel … ... Läs hela texten

Farväl Alan Rickman

Det börjar kännas alldeles för vanligt att ta farväl av gamla favoriter. Nu har Alan Rickman gått bort, och han lämnar oss med en lång rad klassiska karaktärer från sin egentligen ganska korta karriär. Han var förstås den perfekta filmskurken, från Hans Grüber till Sheriffen av Nottingham, men han var också en fena på mer komplexa roller som Severus Snape och Metatron i Dogma. Han sällar sig till andra artister som Harold Ramis, David Bowie, Robin Williams och Terry Pratchett, som alla tycks ha lämnat oss för tidigt. ... Läs hela texten

Mysprogrammet Grand Designs

Jag tittar väldigt sällan på tv numera, men ett program som jag ofta slösade tid på tidigare var Grand Designs. Nu när jag inte längre är en slav under tv-tablåerna letar jag istället program via Youtube, och där finns det tonvis att hitta, men märkligt nog alltid i extremt usel kvalitet. Har BBC en sanslöst hemsk streamingtjänst som det rippas från?

Men Grand Designs är klart sevärt oavsett. Det handlar om vanligt folk som bygger ovanliga byggnader, eller vanliga byggnader under ovanliga omständigheter. Det kanske sammanfaller med mitt arkitekturintresse på sistone, men det är nästan alltid fascinerande. Jag vill genast få tag på cirka fem miljoner att bygga något riktigt spännande för. Jag vill renovera ett övergivet vattenverk och bygga ett skrivbord av en avsågad Mini Cooper. Jag vill bygga ett underjordiskt hem i en sluttning med utsikt över tio mil. Jag vill snickra ihop en egen stuga med ett träd i mitten och keramikplattegolv. Jag vill rensa ur en gammal kyrka och sätta en swimmingpool mitt i byggnaden. Jag vill klämma in en smart designerlya på en sned gränd i en storstad någonstans. Inspirationen från det här programmet är total. ... Läs hela texten

Välkommen till framtiden!

Om det här inte är det första du läser på internet på flera dagar (i så fall, tack, antar jag) så kan du inte ha missat att vi nu officiellt lever i framtiden, som definierad i den profetiska visionen Tillbaka till Framtiden del 2. Och internet är väl fullt av klagomål över att vi inte har svävande skateboards (vilket vi i och för sig har, men inte riktigt på rätt sätt) eller självknytande sportdojor.

Och det må väl vara hänt. Men å andra sidan är framtiden på många sätt häftigare än vad ens Robert Zemeckis kunde föreställa sig. Vi har inte flygande bilar, men vi har självkörande sådana. Jag såg en Tesla idag och den ska ju enligt uppgift kunna ta dig levande från punkt A till punkt B utan att köra över en massa småbarn på vägen. Även om jag gärna låter andra prova den först. ... Läs hela texten