Kategoriarkiv: Rekommenderat

Japan 2019: Discovering Chocol8 Syndrome

When I visited Osaka this October, I wanted to benefit from staying in the entertainment district of Dotonbori and took a look at the local music venues. There were two very close by with performances on several of the days we were there, but ultimately we only went to see one: Chocol8 Syndrome. I knew nothing of them before, but after looking up their songs on Youtube I really wanted to see their show. We took a short walk to Music Club Janus and went up the escalators to find the band selling their merchandise. I wasn’t expecting that, but it’s fun to actually be able to interact with the musicians. I had managed to track down one of their albums at Book-Off and Shaon, the singer, was really happy that I already had it. Anyway, since it’s unlikely that I would get the chance again, I bought the other two as well and got them all autographed. Before long it was time for the band to get ready. ... Läs hela texten

Yasunori Mitsuda & Millennial Fair – Chrono Cross Radical Dreamers: 20th Anniversary Live Tour 2019

Det var hela poängen med att jag placerade min Japan-resa just i slutet av oktober. Den tredje november hade jag varit i Tokyo en sista vecka för att förstås shoppa en massa, men också för att se en konsert med en av mina favoritkompositörer, Yasunori Mitsuda, och min absoluta favoritartist, Sarah Alainn. I våras genomled jag en väldigt oviss bokningsprocedur där jag först förlorade den första lottningen, men i den andra klaffade det och jag kunde beställa två specialbiljetter. Sen var det bara att vänta. ... Läs hela texten

Japan 2019: Hiroshima

Jag kallar den Hiroshima-blicken. När jag säger att jag har varit i Hiroshima stannar folk upp med blandning av förvåning och oförståelse. ”Finns det kvar?”, ungefär. Och ja, det går inte att undvika det uppenbara: för sjuttiofyra år sedan exploderade Little Boy sexhundra meter över staden och utplånade allt inom tre kilometers radie. De resulterande bränderna förstörde sedan stora delar av det som fanns kvar. 66 000 dog och 69 000 skadades. Men det var sjuttiofyra år sedan. Hiroshima är en fullt levande stad och det finns ingen förhöjd strålning alls. ... Läs hela texten

20 år med Dreamcast

Idag är det exakt tjugo år sedan Dreamcast släpptes i Europa … vilket är lite läskigt. Jag har haft en Dreamcast längre än vad jag inte har haft en. Men som alla vet blev det ju en konsol som gick bort i förtid. Ändå släpptes under tre år en enorm mängd fantastiska spel, även om det i praktiken bara var Sega och Capcom som gav den ordentligt stöd. Så låt mig berätta om de tjugo bästa Dreamcast-spelen. Det kommer förstås att bli övervägande fightingspel eftersom det både var vad jag köpte mest av, och vad konsolen egentligen var bäst på. ... Läs hela texten

Alucard av First4Figures – recensionen

Jag är rätt förtjust i Castlevania: Symphony of the Night. Det är något jag krasst kan konstatera när jag sitter här och beundrar min nya 47 centimeter höga staty av Adrian Fahrenheit Tepes, även känd som Alucard.

Hur gick detta till? Jo, First4Figures är ett företag som sysslar helhjärtat med att producera extremt detaljerade, extremt stora och extremt dyra statyetter av kända figurer. Det är över tio år sedan jag lockades att köpa deras rejäla staty av Samus i hennes Varia-dräkt från Metroid Prime, men då hade jag inte lika god ekonomi. De släpper regelbundet begränsade utgåvor av figurer från extremt populära serier och helt plötsligt blev det dags för Castlevania. Med ett års väntetid och ett pris på 499 dollar tvekade jag inte länge. Så illa är det. ... Läs hela texten

Ikoniskt eller bara gammalt skräp?

Inför den kommande releasen av Mortal Kombat 11 är det många som hoppas på att Netherrealm Studios någon gång ska ta itu med det eviga problemet (eller åtminstone ett av dem) med animationen. Den är som bekant urusel och har alltid varit det i deras spel. Det finns många välgjorda genomgångar av mer kvalificerade personer än mig, men låt oss bara konstatera att ingen slagskämpe i världen rör sig som en Mortal Kombat-karaktär. Poser är orimliga, slag och sparkar utförs utan någon som helst styrka, och balans existerar knappt. ... Läs hela texten

Varför ska Nintendo alltid krångla till det?

Det finns fördelar med att vara innovativa. Det kan leda till fantastiskt fräscha nyheter, en världsledande ställning och årtionden av trogna fans. Men ibland måste man faktiskt ta ett steg tillbaka, och våga förlita sig på etablerade regler. Nintendo gör inte så. De uppfinner inte bara hjulet på nytt, de har gjort det klotrunt, triangelformat, osynligt eller bestående av majonäs. Ibland på samma gång.

Wario Ware-seriens nedåtgående trend
Wario Ware var ett av Nintendos mest geniala spel (och det vill inte säga lite). De släppte sedan en Gamecube-version som praktiskt taget var identisk förutom att de lade till ett fantastiskt flerspelarläge. Så långt allt väl. Men sedan dess har de lyckats sabotera spelet genom att lägga till olika kontrollfunktioner som rotation eller pekande, vilket tar bort den omedelbara lättillgängligheten. Det blir inte alls samma sak om man måste förklara flera olika styrsystem till varje spelare. Och nu med den senaste versionen till 3DS har de alla funktioner på en gång. Nej tack. ... Läs hela texten

Lego MOC: Shell Majorna

Sedan det släpptes ett Lego-modulhus med 50-talsdesign i början av året har jag varit sugen på att komplettera det med något i liknande stil. En byggnad jag har lagt till märke till när jag har varit i Göteborg är Shell-stationen i Majorna, vid rondellen mellan Bangatan och Djurgårdsgatan. Den tämligen unika takkonstruktionen med fem upphängda sektioner från hålls uppe av vajrar från en central pylon var en utmaning att bygga i Lego, och jag kunde tänka mig att den skulle passa in på 50-talet. Nu visar det sig att stationen faktiskt byggdes 1971, men det får duga. ... Läs hela texten

Vad kan förväntas av en fightinguppföljare?

Det har varit en del diskussion kring Tira i Soul Calibur VI på sistone och Jim Sterling har också haft en del att säga om det hela, inte bara kring henne utan kring genren i allmänhet. Och där känner jag faktiskt att jag inte håller med James Sterling Son.

Om vi helt och hållet bortser från det faktum att nästan alla utgivare numera har kommit runt den heliga 60-dollarsgränsen genom att sälja minst 30 dollars grejer separat, och bara tittar på genrens bakgrund, så finns det en del grundläggande felaktiga antaganden. Ett av Jims huvudargument, citerat från Harada, är att fightingkaraktärer är som schackpjäser och en essentiell del för att spelet ska vara komplett. I så fall kan jag konstatera att praktiskt taget inga fightingspel är kompletta. ... Läs hela texten

Transformers Power of the Primes Predaking: del 2

De separata delarna av Predaking har alltså en hel del kompromisser och brister. Jag hade förstås kombinerat honom redan och sedan tagit isär honom för fotograferingen, och bara under den tiden började jag känna mig lite bitter. Så jag plockade in allihop och påbörjade raskt kombineringen.

Tantrum och Headstrong förvandlas till ben med relativt enkla grepp, och här kommer det geniala med konstruktionen in i bilden. Ni förstår, förr i tiden fanns det två alternativ. Antingen gjorde man som på gamla Predaking, där Razorclaws ganska korta ben blev lår och kopplades direkt till benfigurerna. Eller så fuskade man, som med Devastator, där underarmar och höftparti var lösa delar som helt sonika bara kopplade ihop de separata figurerna. De stora klumparna som alltså saboterar de separata formerna blir här alltså lår och höfter på Predaking, vilket ger honom helt andra proportioner. Deras stora axelkanoner blir fötter, som är monterade på en led som ger dem poserbarhet och låter Predaking stå stadigt. ... Läs hela texten