Kategoriarkiv: Rekommenderat

Årets spel 1986-1990

1 svar

En brist med att Bearded Nerd bara har funnits sedan 2011 är att jag aldrig har kunnat göra Årets Spel-listor för tidigare år. För Årets Spel är väl ungefär det viktigaste man kan skriva om, eller hur? Nåväl, det är dags att göra något åt den saken nu. Låt mig utnämna årets bästa spel och en andraplats så långt tillbaka jag kan minnas. Den här gången: 1986-1990.

Jag var möjligen lite dåligt tajmad när jag sålde min NES och skaffade en Amiga under 1989. 1990 var nämligen ett strålande NES-år. Vi fick äntligen en komplett hemversion av Bubble Bobble och spel som Probotector. Under tiden kunde jag visserligen glädja mig med höjdare som Turrican II, Loom och Speedball 2. Årets näst bästa spel var dock i en klass för sig. Capcoms Duck Tales byggde på upplägget från Mega Man men gav oss den då superheta Farbror Joakim i ett strålande plattformsspel som dessutom bjöd på några av konsolens bästa låtar. Och på tal om Mega Man: i slutet av året släpptes äntligen det superhett efterlängtade Mega Man 2. Jag fick spela det hos kompisar och det stod snabbt klart att detta var ett av tidernas bästa spel. Aldrig igen hittade serien samma balans mellan utmaning och spelbarhet.
... Läs hela texten

Årets spel 1991-1995

2 svar

1995 hade massvis med höjdare. Jag njöt storartat av min nya PC och spelade de flesta. Till stor del rensade jag upp bland några år gamla titlar som Day of the Tentacle, Sam & Max, Doom 2 och Beneath a Steel Sky. Bland de nyare spelen märktes sharewaretitlar som One Must Fall 2097 och Tyrian. Jag älskade också Lucasarts splitternya Full Throttle och The Dig. Årets näst bästa spel var dock Master of Magic, ett fantastiskt strategispel med rollspelsinslag som byggde vidare på Civilization. Att utforska två plan av en magisk värld och kriga med både trupper och hjältar var fantastiskt, och jag har länge hoppats förgäves på en riktigt bra uppföljare. Det spelet jag spelade allra mest var dock tveklöst Super Street Fighter II Turbo, som släpptes till PC. Det hade ingen musik, eftersom Gametek var klåpare, men då visste jag inte hur jag skulle åtgärda det. Det spelade ingen roll. Efter flera år med usla konverteringar var en närmast arkadperfekt version en ren uppenbarelse, och här fastnade jag verkligen för serien på allvar. ... Läs hela texten

Årets spel 1996-2000

1 svar

2000 var Dreamcastens år, den saken är säker. Jag ägnade stora delar av året åt Crazy Taxi och Virtua Tennis, trots att jag inte gillar varken bilspel eller sport. I efterhand skulle jag väl också vilja nämna Street Fighter III: Third Strike och Suikoden II, men jag uppskattade dem faktiskt mer längre fram. En av årets stora höjdpunkter var det sanslöst hypade Shenmue. Och det var verkligen speciellt. Visserligen hade jag spelat otaliga äventyrsspel, men sättet som Shenmue blandade äventyr med slagsmål och så mycket detaljer i spelvärlden var något helt nytt. Det spelet jag gillade allra mest var däremot ett anspråkslöst kortspel till den bortglömda Neo-Geo Pocket Color. Fightingspelet SNK vs Capcom: Match of the Millennium var en höjdare, med tanke på hårdvaran, men SNK vs Capcom: Cardfighters Clash var perfekt för formatet. Som ett Pokemon fast med tonvis av mina favoritkämpar och andra klassiska hjältar, och med enkla men roliga regler blev det den lilla bärbaras absolut bästa spel. ... Läs hela texten

Årets spel 2001-2005

1 svar

2005 var antingen ett svagt år eller så var det helt enkelt så att jag praktiskt taget bara spelade ett spel. Bland undantagen fanns Soul Calibur 3 som jag verkligen gillade, men det bättre spelet var tveklöst Castlevania: Dawn of Sorrow. Det första DS-spelet erbjöd en upplevelse som nästan, nästan matchade Symphony of the Night, och var ett av de bästa spelen i serien. Att det sedan hade ett andra varv med Alucard gjorde inte saken sämre. Inget kan dock mäta sig med World of Warcraft. Det skulle bli hundratals timmar, kanske till och med tusentals, och de flesta var de här första åren. Jag spelade som en galning och memorerade praktiskt taget hela spelvärlden utan och innan. Året därpå skulle jag komma att träffa många av spelkompisarna på riktigt. Inget onlinerollspel har kunnat mäta sig med det och, för min egen hälsas skull, är det kanske bäst att det inte gör det.
... Läs hela texten

Årets spel 2006-2010

1 svar

2010 var överlag ett ganska svagt år och det är svårt att hitta riktiga mästerverk. Nier skulle kunna räknas bland dem men ska jag vara uppriktig så var jag inte SÅ förtjust när det begav sig. Däremot var Super Street Fighter IV ett fenomenalt spel och något jag spelade i evigheter. Efter en ganska trist karaktärsuppställning för fyran stoppade Super tillbaka nästan alla mina favoriter (som Rose, Fei Long och Makoto) och gjorde spelet många gånger mer omväxlande. Årets bästa spel var däremot Rock Band 3. Möjligheten att spela keyboard fick mig att fastna totalt efter att The Beatles: Rock Band lockat mig till serien, och fick mig nästan att lära mig piano på riktigt. Jag köpte till och med en keyboard och MIDI-adaptern och släpade runt hela alltet på varenda spelkväll. Pianot lockade även nya artister som Billy Joel och Queen till serien vilket gav mig ett ännu större utbud, och faktum var att det fick mig att börja gilla Billy Joel på allvar. Helt klart 2010 års viktigaste spel för mig. ... Läs hela texten

De märkliga fightingblandningarna

1 svar

Capcom vs SNK 2 och Marvel vs Capcom 2 är och förblir två av genrens storheter. Trots att arkadhallarna hade börjat dö ut och Dreamcasten dog en tidig död så fanns det en framtidsoptimism och båda spelen var fullsmockade med figurer, alternativ och, av någon anledning, väldigt märklig jazz. Nästa stora crossover blev dock början till en väldigt märklig period.

Exakt hur Capcoms och SNK:s avtal såg ut lär vi aldrig få veta. Capcom hade släppt Capcom vs SNK, Capcom vs SNK Pro och Capcom vs SNK 2, medan SNK släppte Cardfighters Clash (i två versioner) och SNK vs Capcom: Match of the Millennium (även det för övrigt sanslöst påkostat för sitt format) samt Cardfighters 2. När de väl skulle utveckla sitt fullfjädrade Neo-Geo-fightingspel SNK vs Capcom Chaos blev det tydligen väldigt bråttom med licensen, och SNK släppte spelet långt innan det var klart. Vilket var väldigt märkligt eftersom (det trasiga och usla) SNK vs Capcom: Cardfighters DS släpptes så sent som 2006, av SNK. ... Läs hela texten

Äntligen en NES Classic Mini

2 svar

Det tog bara drygt ett och ett halvt år, men nu är den här. Jag har haft min SNES Classic Mini ett tag, men har inte hunnit spela så himla mycket. Nu lagom till semestern finns det lite mer tid att lägga på gamla spel, och det är väl precis vad NES Classic Mini erbjuder. Något jag blir varse väldigt snabbt är att NES-spelen inte har åldrats alls med samma värdighet som SNES-spelen. Det är lite som motsvarigheten i 3D: tidig 3D ser för hemsk ut, men framför allt fanns det uppenbara begränsningar i vad som överhuvudtaget gick att göra. NES var en extremt svag konsol som visserligen fick tilläggschips som gav den enormt mycket bättre kapacitet (själva NES:en klarade egentligen inte mycket mer än de första spelen typ Donkey Kong), men så fort något är lite mer komplext så segar den ner sig något ohyggligt. Det gör att många spel är knappt spelbara idag. Men låt mig göra en genomgång av hur bra de här spelen håller idag. ... Läs hela texten

Eight Lego Classic Space Exosuits

Lämna ett svar

The Lego Ideas Exosuit was just the beginning. Here are my seven additional specialized Exosuits based on the different Classic Space designs.

CS001-A All-Purpose Exosuit (original Lego Ideas design)

CS001-B Frontier Exploration Exosuit

CS001-C Mining Operations Exosuit

CS002-FT Communications Exosuit

CS003-BT Counter Espionage Exosuit

CS004-SP Law Enforcement Exosuit

CS005-MT Logistics Exosuit

CS006-IP Arctic Explorer Exosuit

Lego MOC: Trico from The Last Guardian

Lämna ett svar

After finishing The Last Guardian, I couldn’t stop thinking about it. Trico is one of the best realized characters in gaming, and I wanted to make a tribute. So I sat down to construct my very own Lego Trico.

The most important part is the face, and especially the eyes and the nose. I looked through the inventory of parts on Bricklink, searching for a suitably formed dark brown part for the nose. I located one in an unlikely place – the foot of the buildable action figure Rey from Star Wars! Loading this part into Lego Digital Designer, I could figure out the basics to fit the eyes on it. To have the dark areas around the eyes, I placed Erling bricks with the bottom out, and used inverted slopes on these to round off the face. From there it was just a question of building the rest. ... Läs hela texten

Lego Assembly Square (10255)

Lämna ett svar

It seems like it was only yesterday that I bought Fire Brigade, as a sample of modern Lego and to see what everyone was raving about. Actually it was 2013. In four short years I’ve not only collected every new modular made since, I also pieced together the three that came before (and built eight of my own). I should be happy that I did it soon enough. Even Bricklinking a complete Green Grocer is now very expensive, and some parts of Café Corner and Market Street remain elusive, while Fire Brigade, Grand Emporium and Town Hall are steadily becoming more and more expensive. And just recently, Pet Shop finally went out of sale after almost six years, with Palace Cinema soon to follow. But I do have them all (even if Town Hall has been demolished) and so it’s fitting to get this anniversary celebration of ten years of modular buildings: Assembly Square. ... Läs hela texten