Kategoriarkiv: Nintendo Switch

Årets spel 2018

Det har blivit dags att sammanfatta spelåret 2018. Det fanns några klara trender för mig: fighting, VR och Switch. Medan det här var ett år då resten av spelvärlden ägnade massvis av tid åt kioskvältare som God of War, Spider-Man, Red Dead Redemption II och de senaste inkarnationerna av Assassin’s Creed och alla andra årliga utgåvor, så lade jag mer tid på mindre, mer varierade spel. Några AAA-aspirerande spel blev det, men jag insåg snabbt att Monster Hunter World var ett misstag. Visst, det var ofantligt snyggt och har en ganska tillfredsställande mekanik, men det klaffade inte alls för mig och hade alldeles för många funktioner som lastades på med en gång. Efter att ha dyrkat Yakuza 0 blev jag också rätt förvånad att jag inte orkade spela klart Yakuza 6. Jag tror jag ser ett mönster. Del fyra och noll var spel där man fick spela med andra än Kiryu emellanåt. När det bara är han blir det ganska enahanda. Ett tredje japanskt ambitiöst spel blev sedan årets besvikelse. Dynasty Warriors 9 saboterade allt som serien står för och hoppade på fem år gamla trender och gjorde det hela dessutom på ett uselt sätt. ... Läs hela texten

Recension: Octopath Traveler

Jag har länge tyckt att Square-Enix är ett avslutat kapitel för mig. Ända sedan Final Fantasy XIII har det känts som att de överhuvudtaget inte gör rollspel längre. Bara för att det poppar upp siffror så är det inget rollspel och vad är poängen med ett party om alla andra styrs av datorn? Nu har de ju rätt konstant släppt bärbara spel som varit mer traditionella, som The World Ends With You och Bravely Default, men jag har generellt låtit bli bärbara rollspel eftersom det ofta blir obekvämt att spela längre stunder. ... Läs hela texten

Blandad kompott på The Game Awards

The Game Awards växer sig än större som årlig spelhappening och börjar vara ett pålitligt ställe för nya utannonseringar. Även i år var det många nyheter, men det som jag hade hoppats på mest uteblev.

* Mortal Kombat 11 är ännu mer detaljerat än förut och troligen ännu grisigare. Totalt ointressant. Kommer oväntat nog även till Switch.
* The Outer Worlds av Obsidian är ett sci-fi-rollspel med lite Bioshock-estetik. Kan vara en lämplig ersättare för Fallout.
* Dragon Age: The Dread Wolf Rises utannonserades av Bioware men är flera år bort. Om det skulle vara en återgång till det taktiska upplägget i ettan skulle jag vara intresserad.
* Crash Team Racing: Nitro Fueled kommer till alla tänkbara format.
* inte ett spel, men Joker från Persona 5 kommer som första DLC till Super Smash Bros Ultimate. Med tanke på att Persona är en renodlad Playstation-serie var det rätt oväntat. Persona 5 till Switch kanske?
* Marvel Ultimate Alliance 3 kommer exklusivt till Switch och inkluderar bland annat Guardians of the Galaxy. Den här serien har varit frånvarande praktiskt taget hela tiden medan Marvel-filmerna gjort sina framsteg, så det borde kunna bli en jättesuccé nu.
* Far Cry New Dawn, gäsp.
* en massa indiespel som varit på gång till olika format har hastigt och lustigt blivit exklusiva till Epics nya onlinebutik. Suck. Ett helt nytt sådant är det isometriska äventyret Hades från Supergiant Games (Bastion och Transistor).
* Scavengers, någon sorts PVP/survival-grejs. Gäsp.
* det spontant mest lovande spelet i mina ögon är dock The Pathless av teamet bakom Abzu. Det var ju ett estetiskt tjusigt och tekniskt kompetent spel som bara behövde lite mer nytänkande. The Pathless har en grym design och intressant upplägg med väldigt snabba förflyttningar. Vi får se hur det funkar.
... Läs hela texten

Att spöa Capra Demon vid takeoff

Jag var på snabbvisit till Then Kongliga Hufvudstadhen och var lite sysslolös framåt kvällen. Lyckligtvis hade jag min Switch med mig och tänkte få in ett Octopath Travelers-kapitel eller två, men sen fick jag ett hejdlöst sug efter Dark Souls, och gick och köpte mig ett exemplar (för i Then Kongliga Hufvudstadhen kan man göra sånt efter klockan 18). Jag brukar generellt köpa spel fysiskt på Switch om jag kan, eftersom spelen ändå ryms i fodralet och jag vill spara lagringen till digitala nödvändigheter. ... Läs hela texten

Varför ska Nintendo alltid krångla till det?

Det finns fördelar med att vara innovativa. Det kan leda till fantastiskt fräscha nyheter, en världsledande ställning och årtionden av trogna fans. Men ibland måste man faktiskt ta ett steg tillbaka, och våga förlita sig på etablerade regler. Nintendo gör inte så. De uppfinner inte bara hjulet på nytt, de har gjort det klotrunt, triangelformat, osynligt eller bestående av majonäs. Ibland på samma gång.

Wario Ware-seriens nedåtgående trend
Wario Ware var ett av Nintendos mest geniala spel (och det vill inte säga lite). De släppte sedan en Gamecube-version som praktiskt taget var identisk förutom att de lade till ett fantastiskt flerspelarläge. Så långt allt väl. Men sedan dess har de lyckats sabotera spelet genom att lägga till olika kontrollfunktioner som rotation eller pekande, vilket tar bort den omedelbara lättillgängligheten. Det blir inte alls samma sak om man måste förklara flera olika styrsystem till varje spelare. Och nu med den senaste versionen till 3DS har de alla funktioner på en gång. Nej tack. ... Läs hela texten

Fightinghelg 2018

Året är förstås inte komplett utan en helg tillägnad mer eller mindre enbart fightingspel. Det här året har präglats av en lång rad fightingspel i alla de former, från superenkla One Strike till det superpåkostade Dragon Ball FighterZ. Det är svårt och egentligen ganska onödigt att skriva recensioner av spel som förändras mest hela tiden med nya patchar och nerladdningsbara tillägg, så jag har inte prioriterat det under året. Men här kommer minirecensioner av allt vi spelade, både gammalt och nytt! ... Läs hela texten

Sanslöst mycket samlingar

Det är inne med nyutgåvor av gamla spel nu (som om det någonsin var ute). Till att börja med utannonserade ju Square-Enix nyligen att en rad spel skulle släppas på alla konsolformaten:

* Final Fantasy XV: Pocket Edition
* World of Final Fantasy Maxima
* Chocobo’s Mysterious Dungeon (bara Switch/PS4)
* Final Fantasy Crystal Chronicles (bara Switch/PS4)
* Final Fantasy VII (bara Switch/XBone)
* Final Fantasy IX (bara Switch/XBone)
* Final Fantasy X/X-2 HD Remaster (bara Switch/XBone)
* Final Fantasy XII: The Zodiac Age (bara Switch/XBone) ... Läs hela texten

SNK Heroines vs Blade Strangers

Det här är verkligen fightingspelens år och nästan samtidigt släpptes två spel som har ganska mycket gemensamt: SNK Heroines och Blade Strangers. SNK Heroines är till största delen en återanvändning av King of Fighters-karaktärer, medan Blade Strangers är ett nygjort spel som bygger på en rad mer eller mindre klassiska indie-titlar. Det de har gemensamt är ett förenklat stridssystem som lämpar sig för nybörjare, och ett gäng mer eller mindre pinsamma karaktärsdesigner. Men låt mig förklara skillnaden. ... Läs hela texten

Capcom samlar slagsmål

En ny samling kommer att släppas redan nästa vecka på konsolformaten och PC. Det rör sig om Capcom Beat’em Up Bundle. Den väldigt trista titeln gömmer en del riktigt spännande spel:

* Final Fight: klassiker som har släppts otaliga gånger förut, men ändå.
* King of Dragons: ganska generiskt fantasyspel, tyvärr inte i närheten av Dungeons & Dragons men ändå hyfsat.
* Captain Commando: klassiker med udda hjältar, har inte släppts på konsol sedan en samling 2006.
* Knights of the Round: ännu en klassiker, den här gången med Arthur-tema.
* Warriors of Fate: en Three Kingdoms-variant på samma tema.
* Armored Warriors: något av en spinoff på Cyberbots, som aldrig släppts för hemmabruk tidigare!
* Battle Circuit: ett väldigt udda spel, ett av de sista som släpptes på CPS2, och liksom Armored Warriors har det aldrig släppts för hemmabruk. ... Läs hela texten

Recension: Dead Cells

Vad kan vara bättre än Metroid och Castlevania, spelen som sitter ganska tryggt allra längst upp på min favoritlista? Vad sägs om ett Metroidvania som aldrig tar slut? Både Metroid och Castlevania har ju den nackdelen att de faktiskt tar slut någonstans.

Dead Cells lyfter det mesta av sin spelmekanik från Castlevania men plockar tillräckligt av Metroid – alltså, samla grej som öppnar ny väg så du kan samla nästa grej – för att nätt och jämnt kunna placera sig i genren. Ska vi vara petiga så är det däremot allra mest en rogue-lite – alltså, spela, samla på dig coola grejer, dö en ond bråd död och början om från början MEN du får behålla vissa dyra, svårhittade uppgraderingar som kanske kan ge dig en större chans nästa gång. Jag är inte jätteförtjust i genren och jag hade nog inte riktigt funderat över detta så mycket när Dead Cells ljuvliga pixelgrafik övertalade mig. Jag spelade Rogue Legacy och var hyfsat road ett tag men tröttnade snabbt. Jag spelade Binding of Isaac och var hyfsat road ett tag men tröttnade snabbt. Jag spelade Steamworld Dig ett tag och … ni fattar. ... Läs hela texten