Kategoriarkiv: Xbox One

Nyhetsfattig fightingdiskussion

Under natten mot lördag hölls en diskussion med producenterna för i princip alla stora fightingspelsutvecklare: Capcom, Bandai-Namco, Koei-Tecmo, Arika, Arc System Works och SNK. Man diskuterade en del gemensamma frågor och det sades en del intressant, men alla väntade på de faktiska nyheterna. De visade sig vara ganska fattiga.

* Förutom de två gästkaraktärerna från For Honor och Honor of Kings (Warden och Gongsun Li) kommer det komma en tredje säsong med nya karaktärer (troligen fyra till). Trevligt att spelet fortsätter utvecklas.
* King of Fighters XV är inte redo att visas än, men snart.
* Setsuka kommer till Soul Calibur VI den fjärde augusti tillsammans med lite mer figurdelar och en ny bana.
* Tekken 7 får en fjärde säsong, förbättrat onlinestöd och förstås nya karaktärer. Efter en massa trollning av Harada visades en liten glimt av vad som troligen är Kunimitsu.
* Arika jobbar på att bygga om Fighting EX Layer från grunden, så det blir något att hålla koll på.
* Guilty Gear Strive får Leo Whitefang och den nya karaktären Nagoriyuki, den svarta samurajen som verkar ruggigt cool. Nästa karaktär visas i oktober. Spelet kommer också till PS5. ... Läs hela texten

Första intrycken av Indivisible

Oj. Detta har varit på gång läääääänge, men nu finns det plötsligt i min konsol: Indivisible, ett actionrollspel av gänget bakom Skullgirls. Jag testade det extremt tidiga demot för flera år sedan, men sen har jag hållt mig undan från nyheterna. Så nu när det är släppt är det helt nytt, och hittills en glad överraskning. Indivisible handlar om Ajna, en ung kvinna med typiska shonen-drag som tenderar att lösa det mesta med våld snarare än finess. Hennes by attackeras av ett ondskefullt imperium och hon tar genast upp striden. Visst, det är inte originellt överhuvudtaget, men finessen ligger i karaktärerna. ... Läs hela texten

Code Vein är Weeb Souls

Jag har spelat ett antal timmar Code Vein, och hittills gillar jag det. Det är trots allt en ganska kapabel Dark Souls-klon och då menar jag klon. Hela grejen med odödliga vampyrer i en post-apokalyptisk modern värld är ju i princip samma sak som odödliga zombier i en post-apokalyptisk fantasyvärld, och är på samma sätt en ursäkt för att förklara återfödelse i speltermer. Och ja, det finns lägereldar (mistle), man samlar ”själar” för att levla upp eller handla eller köpa nya specialförmågor, vapnen går att uppgradera både med raka förbättringar (+X) och med elementarförmågor med separata föremål, de helande dryckerna (som fylls på vid checkpoints) går både att få fler av och göra starkare. Och fienderna är aggressiva men tål inte så mycket stryk, och du kan hugga dem i ryggen eller parera dem. Och du kan kalla på medhjälpare, och det finns en hemplats att utgå från, och så vidare. ... Läs hela texten

Tack och adjö, Xbox One

Nu får det räcka. Den har stått där i snart två år utan att användas sedan jag spelade Cuphead, och nästa spel som överhuvudtaget är intressant och exklusivt, Ori and the Will of the Wisps, är ett halvår bort och kommer att släppas på PC. Nu tömmer jag burken och ska se om jag kan få tillbaka några kronor via Tradera.

Jag har köpt några onödiga konsoler i mitt liv varav Gamecube var en, men Xbox One tar banne mig rekordet. Under drygt fyra år (jag köpte den först i samband med E3 2015 när det verkade som att Microsoft faktiskt hade något på gång) har jag köpt följande: ... Läs hela texten

Amy återvänder

Ack. Ryktena stämde och nästa återvändare till Soul Calibur VI är Amy, den unga flickan som hänger runt med Raphael och som blev spelbar i Soul Calibur III innan hon, högst troligt, bytte namn och stil till Viola i del fem. Och det är irriterande av ett par anledningar. Dels bryr jag mig extremt lite om Raphael och därmed ännu mindre om en liknande karaktär som, let’s face it, skapades enbart för att locka gothic lolita-fetischister. Och dels innebär det att någon helt annan karaktär, som Setsuka eller Hilde, inte får vara med. ... Läs hela texten

Årets spel 2018

Det har blivit dags att sammanfatta spelåret 2018. Det fanns några klara trender för mig: fighting, VR och Switch. Medan det här var ett år då resten av spelvärlden ägnade massvis av tid åt kioskvältare som God of War, Spider-Man, Red Dead Redemption II och de senaste inkarnationerna av Assassin’s Creed och alla andra årliga utgåvor, så lade jag mer tid på mindre, mer varierade spel. Några AAA-aspirerande spel blev det, men jag insåg snabbt att Monster Hunter World var ett misstag. Visst, det var ofantligt snyggt och har en ganska tillfredsställande mekanik, men det klaffade inte alls för mig och hade alldeles för många funktioner som lastades på med en gång. Efter att ha dyrkat Yakuza 0 blev jag också rätt förvånad att jag inte orkade spela klart Yakuza 6. Jag tror jag ser ett mönster. Del fyra och noll var spel där man fick spela med andra än Kiryu emellanåt. När det bara är han blir det ganska enahanda. Ett tredje japanskt ambitiöst spel blev sedan årets besvikelse. Dynasty Warriors 9 saboterade allt som serien står för och hoppade på fem år gamla trender och gjorde det hela dessutom på ett uselt sätt. ... Läs hela texten

2B har anlänt

2B finns nu tillgänglig i Soul Calibur VI om du köper henne separat eller har säsongspasset. Jag testade lite kort och hon känns inte riktigt rätt än, men det kanske är en vanesak. Liksom Azwel har hon en lång rad teleporteringsattacker med sina svärd som flaxar runt, och dessutom kan hon styra sin pod att göra laserattacker. Jag väntar mig att hon kommer att bli tämligen jobbig att slåss mot.

Förutom 2B själv ingår en bana, direkt från Nier Automata med en remix av City Ruins i Soul Calibur-stil. Man får också som tidigare bekant en variant av 2B:s kläder utan kjolen, samt Kainés kläder från Nier. Till det tillkommer Emils huvud, ett robothuvud och Grimoire Weiss som lösa objekt. Till skillnad från Geralt så går 2B att modifiera, och andra kan förstås använda hennes stil med flera olika vapenalternativ. Men själva tillbehören visar sig väldigt begränsade. Kläderna fungerar som underkläder men väldigt få saker passar utanpå. I praktiken är det bara en del kjolar eller större rustningsdelar som går på. Det gör det rätt svårt att använda dem till något helt annat då 2B:s kläder är ganska unika. ... Läs hela texten

Blandad kompott på The Game Awards

The Game Awards växer sig än större som årlig spelhappening och börjar vara ett pålitligt ställe för nya utannonseringar. Även i år var det många nyheter, men det som jag hade hoppats på mest uteblev.

* Mortal Kombat 11 är ännu mer detaljerat än förut och troligen ännu grisigare. Totalt ointressant. Kommer oväntat nog även till Switch.
* The Outer Worlds av Obsidian är ett sci-fi-rollspel med lite Bioshock-estetik. Kan vara en lämplig ersättare för Fallout.
* Dragon Age: The Dread Wolf Rises utannonserades av Bioware men är flera år bort. Om det skulle vara en återgång till det taktiska upplägget i ettan skulle jag vara intresserad.
* Crash Team Racing: Nitro Fueled kommer till alla tänkbara format.
* inte ett spel, men Joker från Persona 5 kommer som första DLC till Super Smash Bros Ultimate. Med tanke på att Persona är en renodlad Playstation-serie var det rätt oväntat. Persona 5 till Switch kanske?
* Marvel Ultimate Alliance 3 kommer exklusivt till Switch och inkluderar bland annat Guardians of the Galaxy. Den här serien har varit frånvarande praktiskt taget hela tiden medan Marvel-filmerna gjort sina framsteg, så det borde kunna bli en jättesuccé nu.
* Far Cry New Dawn, gäsp.
* en massa indiespel som varit på gång till olika format har hastigt och lustigt blivit exklusiva till Epics nya onlinebutik. Suck. Ett helt nytt sådant är det isometriska äventyret Hades från Supergiant Games (Bastion och Transistor).
* Scavengers, någon sorts PVP/survival-grejs. Gäsp.
* det spontant mest lovande spelet i mina ögon är dock The Pathless av teamet bakom Abzu. Det var ju ett estetiskt tjusigt och tekniskt kompetent spel som bara behövde lite mer nytänkande. The Pathless har en grym design och intressant upplägg med väldigt snabba förflyttningar. Vi får se hur det funkar.
... Läs hela texten

Att spöa Capra Demon vid takeoff

Jag var på snabbvisit till Then Kongliga Hufvudstadhen och var lite sysslolös framåt kvällen. Lyckligtvis hade jag min Switch med mig och tänkte få in ett Octopath Travelers-kapitel eller två, men sen fick jag ett hejdlöst sug efter Dark Souls, och gick och köpte mig ett exemplar (för i Then Kongliga Hufvudstadhen kan man göra sånt efter klockan 18). Jag brukar generellt köpa spel fysiskt på Switch om jag kan, eftersom spelen ändå ryms i fodralet och jag vill spara lagringen till digitala nödvändigheter. ... Läs hela texten

Recension: Soul Calibur VI

Sex och ett halvt år. Så länge har jag aldrig varit utan ett nytt Soul Calibur, möjligen bortsett från den mörka tiden innan jag först spelade Soul Blade. I spelvärlden brukar det innebära en timeout, där utvecklaren överväger om det överhuvudtaget är värt att satsa igen. Därför är det ingen större förvåning att Soul Calibur VI är ett konservativt och försiktigt spel på många sätt.

Soul Calibur V gjorde samma misstag som många tidigare fightingspel: det satte handling framför innehåll. Namco flyttade hela historien tjugo år framåt med allt vad det innebar av slopade karaktärer, i praktiken enbart för att kunna ha med Patroklos och Pyrrha. Om de hade varit sensationella huvudpersoner hade det möjligen varit värt det, men istället blev både de och de andra nykomlingarna bara bleka kopior av gamla favoriter. Lyckligtvis var spelet spelmässigt strålande, men den strypta budgeten gjorde att det nästan helt saknade de enspelarlägen som gjort serien populär, och de stora massorna uteblev. ... Läs hela texten