Dark Souls fyller tio

Idag är det exakt tio år sedan Dark Souls släpptes i Japan. Den sjunde oktober kom det till Europa, men jag fick spela det lite tidigare och skrev mina första intryck redan den första oktober. Och man kan väl lugnt säga att inget har varit sig likt sedan dess. Jag körde fast och höll inte på att klara mig vidare, men fick hjälp av en kompis att traggla mig igenom det värsta, och sedermera blev Dark Souls ett av favoritspel.

Det är också smått anmärkningsvärt att hela genren som Dark Souls inspirerade inte har funnits längre. Visst, Demon’s Souls kom två år tidigare men det var trots allt ett nischat spel som bara några hängivna fans verkligen uppskattade till en början. Ska man vara riktigt noggrann så släpptes ju Dark Souls-spelen inom loppet av fem år, och sedan dess har vi väntat på Elden Ring (jag räknar inte Sekiro). Nu är Souls-like ett fenomen som omfattar allt från sidscrollande indie-titlar till jättepåkostade AAA-titlar som Star Wars Jedi: Fallen Order. Och den senaste försäljningssiffran från förra året säger att serien har sålt 27 miljoner. Inte illa för ett extremt krävande spel som så envist följer sin egna väg.

Det tog ett tag att bemästra Dark Souls egenheter, och jag upptäckte snart att en kombination av närstrid och magi var mer flexibelt. Anor Londo blev dock ändå ett rent helsike.
Dark Souls II köpte jag med den väldigt exklusiva och dyra Webhallen-utgåvan… där alla extragrejerna sedan dess samlat damm i förrådet. Jo, det brukar bli så.
Dark Souls III var förstås mycket snyggare än de andra två spelen eftersom det var en generation nyare.