De 33 bästa låtarna i Final Fantasy (del 1)

Vem som helst som skriver en lista över de bästa låtarna i Final Fantasy-seriens historia kommer troligen att märka att antalet låtar på listan är direkt proportioneligt med antalet timmar man har tillbringat i respektive spel. Så också för mig, och det är nog naturligt. Varje spel (förutom Final Fantasy XIII och dess bastarder, hävdar jag bestämt) har massvis av klassiska melodier och strålande kompositioner, mestadels signerade Nobuo Uematsu, så det är mest en fråga om vilka man har starkast känslomässiga band till.

Med det sagt, här är min lista över de bästa kompositionerna i Final Fantasy och vart de låter allra bäst.

”Matoya’s Cave” (FF1)
Mycket av musiken i det första Final Fantasy har blivit urtypen för hela serien och återkommit i andra varianter. Ett undantag är ”Mayota’s Cave”, ett väldigt udda litet stycke som gör sig allra bäst i arrangerad sångform, som ”Au Palais De Verre” på Final Fantasy: Pray.

”Ahead on our way” (FF5)
Även del fem är ganska lite spelad, men intromusiken är en av favoriterna. För ovanlighetens skull är det ett ganska snabbt stycke som passar utmärkt som luftskeppstema (och hade jag spelat längre hade jag säkert upptäckt att det är det). Den charmigaste versionen finns på Dear Friends och inleds med finsk jojk (!).

”Gau” (FF6)
Final Fantasy VI har många fina stycken och ”Gau” är ett av dem (”Relm” är precis utanför listan). Kammarorkesterversionen på Grand Finale är väldigt mysig.

”Aeris’ Theme” (FF7)
Förstås. Ett av Nobuo Uematsus absoluta mästerverk, som byggde vidare på delar av Celes ledmotiv men ändå gjorde något helt eget. De första sex tonerna räcker för att ge mig tårar i ögonen. Sedan originalet och orkesterversionen på Reunion Tracks har den tolkats oräkneliga gånger, men just Reunion Tracks/Orchestral Album-versionen känns ändå bäst. När melodin spelas för andra gången och kompet stegras är det ofattbart vackert.

”Opening Theme” (FF7)
Det är egentligen ett ganska kort stycke innan det övergår i ”Bombing Mission” som spelas praktiskt taget de första timmarna i Final Fantasy VII. Det har gjorts en ganska skön orkesterversion på More Friends, men originalet direkt från spelet är allra bäst. Det utnyttjar de kalla synthljuden och de vispande trummorna för att sätta stämningen och biten precis när titeln visas är fantastisk.

”The Great Warrior” (FF7)
Red XIII är en av mina favoriter i Final Fantasy VII och hans egna ledmotiv, ”Cosmo Canyon” och detta har många gemensamma drag. Men jag föredrar den här stillsamma, sorgliga versionen där trummorna inte blir lika övermäktiga.

”Don’t Be Afraid” (FF8)
Bossmusiken från Final Fantasy VIII är en av de bästa i serien (vilket är en bedrift i sig) och en av de mest minnesvärda delarna av spelet. Den har också arrangerats ett flertal gånger, både i orkesterversion på 20020220 och rockversion på The Black Mages, men jag föredrar nog faktiskt originalet.

”Liberi Fatali” (FF8)
Som en logisk följd av ”A One-Winged Angel” började Final Fantasy VIII med det storslagna operakörstycket ”Liberi Fatali” vars titel syftar på de unga huvudpersonerna och det återkommande stycket ”Fithos Lusec Wecos Vinosec” tydligen är ett anagram av ”Succession of Witches” och ”Love”, spelets två huvudteman. Originalet är förstås utmärkt men även på 20020220 finns en bra version. Skarpast är förstås den på Orchestral Album.

”Freya’s Theme” (FF9)
Det sorgliga, udda stycket från Final Fantasy IX bidrog säkert till att Freya blev min överlägsna favorit i spelet och sedan inspirerade till min karaktär Silver. Jag får enorma nostalgikänslor utan att kunna placera dem – stycket har lite känsla av Vangelis så det kan vara något därifrån.

”To Zanarkand” (FF10)
Den stillsamma ”To Zanarkand” är en av höjdpunkterna i ett annars ganska svagt soundtrack, där Nobuo Uematsu började fasas ut till förmån för nya förmågor. Det finns både en utmärkt pianoversion och en mäktig orkestertolkning på Orchestral Album.

”The Dalmasca Eastersand” (FF12)
De stora öppna miljöerna i Final Fantasy XII lämpade sig för långa stycken. ”The Dalmasca Eastersand” har också drag av Star Wars men också av den gamla tidens luftskeppsteman. Bakgrundsmusik visserligen, men utmärkt bakgrundsmusik.

Lämna ett svar