Två gigantiska fightingspel, möjligen de allra största, är på väg att släppas. Tekken 7 har testats i arkadhallarna men det avslöjas fortfarande nya karaktärer. Street Fighter V å andra sidan har precis visats upp med hela två minuter gameplay och två karaktärer. Det hindrar dock ingen från att våldsamt ifrågasätta precis allt som Harada och Ono hittar på. Framför allt gäller det karaktärsuppsättningarna. Tekken 7 ska tydligen dumpa en hel del av TTT2-gänget, vilket visserligen är rimligt med tanke på att TTT2 hade sisådär 5694 figurer med sammanlagt 23 nya attacker fördelade mellan sig. Och ett väldigt osannolikt och obekräftat rykte hävdar att Street Fighter V kommer att släppas med bara sexton figurer, vilket ögonblickligen skulle ge spelet det uppenbara smeknamnet Street Fighter Beta.

Jag välkomnar detta. Kanske inte sexton figurer, det vore att ta i. Men om samtliga fyrtiofyra figurer dyker upp igen kommer jag att se det som ett steg bakåt. För då utgår jag från att precis ingenting har förändrats förutom att Chun-Li numera ser aningen frusen ut.

Problemet för fightinggenren är en grundläggande paradox. Om man ska vara ett riktigt stort fan av Street Fighter bör man spela mycket och vinna mycket. För att vinna mycket måste man vara bättre än alla andra. För att kunna vara bättre än alla andra måste man fokusera sig mer än alla andra. Därför måste man praktiskt taget välja en karaktär och enbart lära sig den figuren, den figurens matchups, den figurens alla minimala justeringar genom varje patch (så att man får ut något av att kunna välja Super 2012-Sagat framför Vanilla-Sagat, typ). Resulatet blir, aningen häpnadsväckande:

Fightingspelsfans spelar inte fightingspel. Ett Street Fighter-fan spelar inte Street Fighter. Han spelar Cody, exempelvis. Det innebär också att hans kärlek till spelet egentligen är ganska bräcklig. Om Cody blir sämre i en ny version, så är det inte längre någon mening att spela den. Om Cody, gud förbjude, inte är med i nästa version, finns det ingen anledning att köpa den. Det är därför vi ser smått absurda uttalanden som att ”om inte Adon/T.Hawk/El Fuerte/annan godtycklig jobber är med så hoppar jag över det”, från någon som i teorin borde älska en ny titel.

Och därmed får vi problemet att spelen blir fyllda av egentligen ganska likartade figurer som inte tillför så gigantiskt mycket men finns där, och kostar resurser, och innebär att andra figurer inte får mer utveckling, och så får vi spel med femtio karaktärer varav hälften hade kunnat strykas, rakt av. Om hälften av fansen hoppar av för att X inte är med, då är det banne mig bäst att se till att X är med (liksom Y, Z och Q… Q vore förresten trevlig att ha tillbaka).

Därför lär vi aldrig få se ett Street Fighter III igen, eller ens ett Street Fighter Alpha där det blandas lite friskt. Därför lär vi knappast få ett Street Fighter utan Ryu, Ken, Chun-Li, Guile, Zangief, Blanka, E.Honda, Dhalsim, Balrog, Vega, Sagat, Bison, Cammy och Sakura, det vill säga samma figurer vi har spelat med i tjugo år redan. Capcom är livrädda för att tappa fansen igen. Street Fighter III slängde ut alla utom Ryu och Ken, och floppade, och ledde till en tioårig frånvaro för serien. Många andra spel följde strömmen och bevisade tesen: Art of Fighting 3 dumpade alla utom Ryo och Robert, och floppade. Toshinden Subaru tog med bara Eiji och hemliga bossen Vermilion, och blev slutet för serien. Garou bytte ut alla utom Terry, och dunderfloppade (bara för att bli en nostalgisk favorit precis som Third Strike). Soul Calibur 5 försökte byta ut stora delar av gänget och kan ha blivit det sista riktiga spelet i serien. Det enda spelet som egentligen lyckades med den här bedriften är Tekken 3, och då måste det påpekas att det, egentligen, inte gjorde sig av med särskilt många figurer, plus att de flesta sedan var tillbaka i Tekken Tag Tournament ändå, ett år senare.

Den här attityden har bara blivit värre med sociala media. Nu twitterbombas Harada för att han vågar ta in en (visserligen rätt uselt designad) ny Tekken-figur som potentiellt kan tränga ut någon som Miharu eller Michelle Chang. Enligt fansen får ingen gammal figur försvinna. Även om det innebär att både handling och spelbarhet står och stampar på samma ställe utan att någonsin förändras på något spännande sätt. Jag skulle älska en Ryu med drag av Oro. Jag skulle älska att Datta ersatte Dhalsim och blev en teleporterande snabb figur utan sträckta lemmar. Jag skulle älska det om Rose lärde ut några av sina attacker till Cammy (och gav den stackars tösen ett par byxor).

Så jag har bara en sak att säga. Vill ni spela med alla dessa karaktärer? Då finns det två spel ni kan göra det i: Tekken Tag Tournament 2 och Ultra Street Fighter IV.