För ett år och två dagar sedan rullade ett fullstort arkadspel in genom min dörr, med lite hjälp. Då hade jag äntligen gjort slag i saken och köpt mig något som jag har velat ha väldigt länge. Spelet som satt i var Virtua Fighter 3 som drevs av den en gång mäktiga Model 3-hårdvaran, ett halvintressant spel men inte det jag ville ha. Anledningen till att jag köpte just det kabinettet var dels att det var i väldigt bra skick, hade ett acceptabelt pris och att knappuppsättningen med fyra knappar passade utmärkt till mina planer.

JAMMA är en praktisk standard som uppfanns under 80-talet för att lösa problemet med att varje arkadspel i praktiken var ett specialbygge för just det spelet. Nytt spel innebar en ny jättepjäs att rulla in när den gamla slutade dra publik, och situationen blev till slut ohållbar. Man kom fram till en praktisk standardkoppling som alla spel sedan följde. Alla? Nej, i ett litet företag vid namn Sega sket man högaktningsfullt i JAMMA och gjorde sina egna standardkopplingar. Sega har förstås gjort Virtua Fighter 3 och därför såg hela deras kopplingschema annorlunda ut, även om det var samma knappar som i praktiken skulle användas.

Tanken var att bygga en adapter som drog om alla kablar till JAMMA-kontakten från rätt håll, så att jag skulle kunna köra den majoriteten av spel som faktiskt stöder JAMMA. Jag köpte på mig kopplingsstift som skulle kunna lödas fast i JAMMA-flätan. Jag köpte också lite ljudkontakter för att göra ett smidigt system för att byta högtalarkopplingar från stereo till mono, och en massa meter kabel. Jag köpte även en multimeter och ett strömaggregat. Jag köpte spelet Sunset Riders och ett par Neo-Geo-titlar. Slutligen köpte jag också nya joysticks och nya knappar. Låt mig säga så här: de 2900 kronorna jag betalade för själva arkadspelet var bara början.

Nåväl, att koppla in knapparna var barnsligt enkelt och jag var på gott humör. Nu behövdes bara lite hjälp med lödningen så skulle jag snart vara igång. Men hjälpen dök aldrig upp. Jag satt förra våren och plockade i kopplingsscheman för Virtua Fighter 3, Sunset Riders, Bubble Bobble och Neo-Geo MVS-systemet för att försöka hitta gemensamma nämnare och markera upp alla sladdar, men utan lödning verkade det hopplöst. Ett tag funderade jag på en annan lösning med specialstift utan lödningar. För jag ville ju bevara Virtua Fighter 3 och kunna koppla in det också.

Till slut började ettårsjubiléet för arkadspelet närma sig och jag var less på hela grejen. Men så visade en kompis hur han enkelt hade kopplat in en bilstereo genom att leda alla sladdar via ett kopplingsdon (en rad sockerbitar). Kan han så kan jag, tänkte jag, och gjorde ett sista ryck på Clas Ohlsons. Nu skulle det banne mig bli av!

Det jag gjorde var att rita upp alla sockerbitsrader jag skulle använda, och noga skriva av kopplingscheman med vilka kablar som skulle kopplas ihop. Player 1 Start på JAMMA till Player 1 Start på Model 3, Service på JAMMA till Service på Model 3, och så vidare. Sen fick jag skala alla kablarna för att kunna koppla in dem. När det var klart öppnade jag själva arkadspelet och tog mått för att bygga en plattform ovanför allt grejs som sitter i spelet redan. Efter alla byggen förut hade jag en plastskiva som råkade passa perfekt, och med några träpluggar och plaströr blev det alldeles strålande. Och ja, skruvarna är tejpade för att inte råka kortsluta något.

Nu skulle jag ha gjort det här i helgen, men en massiv förkylning satte stopp för de planerna, med risk för att snora ner hela innanmätet. Så slutligen idag, när förkylningen började släppa, kunde jag ägna min dyra sjukdag åt att åtminstone få klart det.

Nästa steg var att förbereda själva kabinettet. Nu hade jag bestämt mig för att offra Virtua Fighter 3 och helt enkelt klippa och skala de kablarna jag behövde. Först kopplade jag ur inströmmen till strömaggregatet som förser arkadspelet med +5 och +12 volt, och även vidarekopplar 100V rakt till skärmen. Istället sockerbitade jag ihop strömmen så att skärmen fick 100V direkt från transformatorn. Den överblivna jordkabeln kopplade jag bort så den inte ligger och dräller. Sen klippte jag sladdarna till förstärkaren och satte ihop dem med Sunset Riders speciella stereolösning som kopplas separat till spelkortet. Jag flyttade också en kontakt på monitorn som ställer om den till lågupplösning istället för den medelupplösning som Virtua Fighter kör på. Lite nervöst när det är högspänning på bildröret bredvid men barnsligt enkelt.

Efter allt det här var det bara en sak kvar: att sitta på golvet i några timmar och klippa och skala kablar i massor. Ett trettiotal kablar skulle skalas och passas in i JAMMA-adaptern via mina sockerbitar, enligt ritningarna jag hade gjort. Några pauser senare (för att få blodcirkulation i benen igen) var det klart. Jag kopplade in strömmen via aggregatet, kopplade in ett billigt testspel som jag hade köpt att experimentera med, och slog på strömmen på grendosan som nu både drev spelets inbyggda transformator (som kör skärm, fläkt och ljusslinga) och mitt nya aggregat.

Kabinettet går igång, fläkten går, skärmen är igång… men svart bild. Inget händer. Jag svär, funderar, och kopplar sedan in Sunset Riders. Det kan ju vara fel på det andra spelet. Inget där heller, trots att aggregaget lyser. Jag tar fram min multimeter som äntligen kommer till användning. Jag mäter tolv volt på +12V-kontakten, men inget på +5-volt. Tills jag upptäcker att jag har kopplat fel och försökt leda in -5V på +5V-kontakterna. Svordom. Har jag lyckats sabba båda spelen med ett sånt nybörjarfel? Stänger raskt av, kopplar om, kopplar in det första spelet igen och… det går igång! Jag har bild på skärmen, gamla sköna pixlar med scanlines! Seger!

Så ska jag starta ett spel för att testa kontrollerna och upptäcker nästa fel. Ingen knapp fungerar. Inte heller Service- och Test-knapparna i servicepanelen. Jag håller på att slå sönder något men funderar lite. Efter att ha rotat under kontrollpanelen inser jag att alla knappar ju är kopplade via en seriekopplad jordsladd. Annars skulle det ju inte fungera att ha bara en sladd till varje knapp. Den här jordkopplingen är nu urkopplad, eftersom den gick till Virtua Fighter 3:s strömaggregat som nu är borta ur ekvationen. Samma sak gäller servicepanelen. Ah.

Så det blir att koppla ur allt och rota i sladdhärvorna tills jag hittar de tre vita jordkablar som gäller. Jag skalar dem också och kopplar till överblivna jordkablar på JAMMA-kontakten (som alltså hade ett syfte trots allt). Med hela innanmätet liggande på golvet slår jag igång strömmen igen, nu med Sunset Riders. Jag trycker på Test och kommer in i inställningsmenyn. Här fungerar alla knappar som de ska. Jag ställer spelet på Free Play, justerar skärmen, finjusterar volymen på högtalarna och sen…

Sunset Riders! På original-PCB, kört i ett dedikerat Virtua Fighter 3-kabinett, ombyggt utan lödning av någon nästan helt utan elektronikkunskaper. Med gamle Cormano mot oändliga horder av cowboysar och indianer, på hög volym, med sköna pixlar och perfekt kontroll. Precis lika bra som när jag spelade igenom det i hallen till hotellet i Malå. Nej, bättre, för nu har jag bättre kontroller och större skärm. Arkadperfektion genom att helt enkelt ha ett arkadspel. Förutom att jag fick koppla ur Virtua Fighter 3 (och det skulle behövas en hel del jobb för att återställa det) är segern total! Nu väntar bara en del pyssel med att fräscha upp utsidan, fixa riktiga gröna Sanwa-knappar och köpa lite fler spel.

Så här sjysst blev kabelhärvan efter att jag hade knölat in alltihop, men jag tänkte att huvudsaken är att det är mindre grejs ovanpå hyllan där jag har spelkortet. Jag funderar också på att montera ut Virtua Fighter-lådan till vänster och dess strömkablage nu när det inte längre behövs. Jag kommer ju aldrig att koppla in det igen ändå.

Ett enormt tack till alla engagerade arkadnördar på Arkadtorget som besvarat alla mina nybörjarfrågor under det här året, särskilt Uncletom som varit oändligt tålmodig och hjälpsam. Jag hade aldrig någonsin klarat det utan er!