Jag spelar för fullt med min shaman och har precis röjt mig igenom Stonetalon Mountains, som onekligen är en av de bästa zonerna i spelet. Riktigt maffiga grejer och det enda som egentligen saknas är något inhopp av kändisar – som Alliance-trogen får jag istället lära känna nya personligheter. Helt klart rekommenderat även om du inte har någon figur på rätt nivå, det är bara att sticka till alvtornet ovanför den nygjorda passagen mellan Ashenvale och Stonetalon, göra några uppdrag där och sen bege sig söderut.

Jag spelar en dvärg, av flera orsaker. Dels vill jag inte göra en ny draenei (det skulle vara om jag kunde spela som Broken då) och dels har jag blivit ordentligt inspirerad av alla hjältedåd som dvärgshamanerna tar sig för i Deepholm och Twilight Highlands. Dessutom passade det bra att kika på vad som hänt i Dun Morogh, Loch Modan och Wetlands, tre zoner jag inte har kört sedan kataklysmen.

Så efter att ha klarat av Stonetalon och tack vare diverse heirlooms levlat ohyggligt snabbt tänkte jag skifta från Elemental till Restoration för att spela lite som helare. Det är fortfarande en väldigt ny roll för mig. Tidigare har jag bara helat ett par-tre gånger genom Hellfire Ramparts och Blood Furnace med min paladin, och vid det laget har man betydligt fler verktyg till sitt förfogande. Som shaman runt 35 finns det inte så många alternativ. Snabb dyr helning, långsam billig helning, liten sköld för att underlätta helning, slänga iväg några skott för att förbättra helning. Ungefär.

Jag hamnade i Razorfen Kraul och hann knappt säga hej förrän tanken, en nattalvskrigare, rusade iväg och försvann bakom ett hörn. Raskt började hälsomätaren dyka och jag spurtade vidare för att försöka hinna med, medan de tre andra mejade ner fienderna på löpande band. Ofta behövde jag knappt göra något alls då krigaren hanterade ett tjog fiender utan problem men så kunde det plötsligt bli en grupp som var lite för stor och så var hälsomätaren i botten. På mina korta dvärgben pinnade jag på allt vad jag hade och slängde iväg en helning innan krigaren försvann igen.

Vid ett tillfälle var det nästan kört. Han sprang på den där krigarbossen som har två kompanjoner som kan släppa spjutet Armor Piercer (som jag letade efter i evigheter för en smärre evighet sedan), men nöjde sig inte med det. Nej, han hoppade ner från avsatsen och drog på sig gänget nedanför också. Då trodde jag att det var kört och att jag skulle få en utskällning (för det är ju alltid helarens fel om någon dör). Men med fyra totem stadigt placerade i backen och intensivt dyrt helande lyckades jag hålla honom uppe de där kritiska ögonblicken innan fienderna började falla bort. Och när det var över så rusade han vidare, och det var bara tack vare att jag precis nått 36 som jag hade någon mana kvar.

Så fortsatte vi fram till slutet, och körde sedan en lika snabb vansinnesrusning genom växtdelen av Maraudon, för att sedan hamna i Kraul igen. Samma sak nu, men den här gången höll jag mig bakom honom hela tiden och ignorerade lockande loot. Och det gick bättre, men även denna gång med några riskabla situationer som inte enbart var mitt fel (att jag ett tag stod och helade mig själv i stressen hör inte hit). Efter det upplöstes gruppen, som vanligt utan några egentliga avsked. Och det var nog tur, för jag hade inte klarat några fler just då. Förbaskat stressigt och intensivt att vara helare… men kul!