En timme Street Fighter V

Capcom har haft lite svårt att få igång sin beta för Street Fighter V, vilket i och för sig passade mig utmärkt eftersom jag var i Göteborg precis de dagarna den skulle ha pågått. Nu är en liten extra stresstest igång och jag har hunnit spela det som erbjuds. Det är visserligen bara fyra figurer, så jag ville inte grotta ner mig alldeles, men här är mina intryck hittills.

Ryu känns … som Ryu. Inte helt oväntat. Med blandad lagg är det svårt att avgöra hur användbar hans parering kommer att vara i längden, men han är väldigt solid, som vanligt. Väldigt många spelar också honom, vilket är lite trist, men han är helt klart värd att lägga tid på. F+HP xx Fierce Shoryuken xx Shinkuu Hadouken är inte att leka med, och vansinnigt lätt att få in. Att använda V-Trigger för att byta till Genji Hadouken känns inte superanvändbart, men så har jag inte direkt hunnit utforska honom så mycket.

Chun-Li är aningen bräcklig, men hon har också en hel del elakt. Att kunna cancella från Hyakuretsu Kyaku (som numera görs med QCF+K) till Senretsu Kyaku är det lättaste sättet att få in en superattack på länge. Jag saknar Hazanshu som inte verkar finnas kvar, liksom kombinationen in i Tensho Kyaku, så hon fungerar rätt annorlunda än i fyran. Hennes V-Skill är troligen tänkt att göra henne mer offensiv, lite som Morrigan, men just nu verkar det mest vara ett bra sätt att äta Shoryuken. V-Triggern är däremot effektiv för att pressa på med massvis av attacker, lite som Yuns Genei-Jin. Kan Capcom bara göra henne lite starkare och kanske tona ner hennes Dead or Alive-fysik en aning så blir hon nog ändå en av favoriterna.

Nash är … en helt ny figur. Han liknar verkligen inte gamla Charlie på något sätt, utan påminner mer om Juri. Uppsättning med olika Flash Kicks i olika höjd och rörelse gör honom betydligt mer flexibel än förut, och dykgreppet ger honom lite Alex-liknande omväxling. Ruggigt snabb är han i alla fall och känns rolig att använda. Hans V-Trigger är ganska menlös för vad den kostar, men en supersnabb teleportering antingen rakt fram eller snett uppåt kan onekligen avgöra en strid i tajta lägen.

Jag har inte spelat Bison på länge, men han är rätt förändrad också. Med varken Psycho Shot eller Psycho Crusher som grundutbud får han förlita sig mer på glidsparkar, Scissor Kick och förstås sina livsfarliga hårda slag. Jag har lite svårt att se användningsområdet för de två kortdistansattackerna som antingen avfyrar en jättekort Psycho Shot eller gör en låg Psycho Uppercut-aktig sak. Jag diggar dock hans nya dräkt som gör honom mörkare och mer olycksbådande.

Det går förstås inte att komma med några riktigt exakta omdömen då detta dels är en rätt gammal version av spelet (troligen före E3 eftersom Cammy m fl inte är med) och eftersom matcherna laggar lite för mycket. Jag blev matchad mot en australiensisk Nash och då blev det nästan ospelbart, men några hyfsade europeiska matcher blev det också. Är man inte särskilt kompetitiv kommer dock Street Fighter V som vanligt att passa bäst i soffan hemma, och där lär det bli strålande (i betan är det dock enbart online som fungerar). Känslan är riktigt gedigen än så länge, lite som en blandning av trean och fyran. Man gör riktigt mycket skada med allt och det känns ordentligt när man träffar. Spontant tycker jag att det har drag av Garou och Real Bout Special, vilket inte heller är en nackdel då det är två av mina favoriter bland SNK:s titlar.

Lämna ett svar