Äntligen är den här! Jag slutade mer eller mindre använda min Playstation VR när jag bytte konsol, och gav bort både konsolen och headsetet till min syster. Under tiden höll Oculus Quest ställningarna, men jag har längtat efter den nya VR-generationen.
Själva headsetet är en rak evolution från föregångaren, bättre på de flesta sätten men utan större ergonomiska förändringar. Det behövs fortfarande lite vana för att få det på rätt plats på huvudet. För nybörjare är det lätt att sätta skärmarna för lågt framför ögonen vilket gör hela synfältet suddigt oavsett övriga inställningar, så det gäller att dra ner bandet i nacken och spänna åt det en aning så att headsetet sitter stadigt i pannan. När jag väl har vant mig är det utmärkt och jag tror snarare att min syn börjar sätta gränsen. De medföljande hörlurarna fästs baktill och fungerar okej, men jag är inte förtjust i öronpluggar och de dinglar lite i vägen när man tar på sig headsetet. Istället använde jag Pulse 3D-hörlurarna, som passar över headsetet (naturligt nog) men kan vara lite knepiga att få på plats.
En av de stora nyheterna är ögonstyrningen, som känns nästan magisk. Det testade jag med Rez VR, som kostade en hundring att uppgradera från den tidigare versionen. Area X är fortfarande rent magisk, och med ögonstyrning blir det en ännu mäktigare upplevelse. Jag styr fortfarande siktet genom att vända på huvudet, men det räcker med att titta på fienderna medan jag håller in knappen för att låsa siktet, vilket känns som ren science fiction. Att spelarfiguren svävar runt i lotusställning och förintar allt omkring sig känns lämpligt, för det här är verkligen den slutliga evolutionen av Rez.
Det allra första spelet jag testade på PSVR2 var däremot Kayak VR: Mirage, ett indiespel som dök upp från ingenstans med ett väldigt lämpligt koncept. Det handlar enbart om att paddla kajak i en av några pittoreska miljöer. Redan i den inledande inomhuspoolen där man kan öva paddlandet är närvarokänslan strålande. Även om det orsakar ett litet obehag eftersom man rör sig i sidled är det mäktigt att kunna knuffa bort sig från kanten med paddeln, och rörelserna fungerar precis som i verkligheten. Jag har inte rott eller paddlat särskilt mycket men förstår i alla fall grundkonceptet. En liten begränsning är visserligen att handkontrollen inte sitter ihop. Det går att göra styrningen ännu mer realistisk, men det är svårt att få det att fungera utan att fästa ihop Sense-kontrollerna på något sätt. Kayak VR är inget stort epos, men ett närmast perfekt demo-spel för nybörjare. Möjligen är det lite riskabelt för åksjuka då vågorna känns väldigt realistiska.
Ett spel som redan var släppt men som jag valde att vänta med var Moss: Book II. Jag älskade föregångaren och det här är mer av samma sak, men med mer interaktion med omgivningarna. PSVR2-versionen är uppdaterad med snyggare miljöer, men i grunden är det ingen dramatisk förändring. Det är dock också ett väldigt bra spel att variera sig med eftersom de fasta perspektiven gör det extremt lättspelat, och Quill är lika charmig som förut. Tyvärr måste man köpa det på nytt även om man har PSVR-utgåvan, vilket känns lite snålt. Därför var det inte aktuellt att skaffa föregångaren på nytt, men det här är ju trots allt ett helt nytt spel.
Swordsman VR är ett annat spel som jag redan hade, och till skillnad från Moss och Rez är det helt gratis för tidigare köpare. I grunden är det samma spel, men det har uppdaterats rejält de senaste åren och har nu betydligt mer avancerade stridsfunktioner. Till exempel fungerar rustning numera verklighetstroget så att det inte går att bara hugga vilt mot motståndarens bepansrade kropp. Det går också att greppa vapen hur som helst, till exempel genom att hålla ett svärd över klingan med vänster hand för att få bättre precision och styrka. Swordsman VR är fortfarande väldigt begränsat med få miljöer och repetitiva motståndare, och den realistiska animationen försvinner all världens väg när fysikmotorn får vapen att fastna i pelare eller när dina armar sträcks ut för att ditt svärd hålls fast av fienden. Datorspelarna är också helt oförmögna att försvara baksidan av låren så de flesta strider går att vinna genom att blockera deras svärd med en sköld och sedan hugga dem i upprepade gånger i knävecken. Men det har ändå en rejäl charm på något sätt, kanske eftersom jag gillar svärd i allmänhet. Det blir också snabbt en rejäl workout som är svår att slita sig från. Visst, så fort det kommer ett mer polerat svärdspel lär jag inte röra det här igen, men Swordsman VR är fullt tillräckligt.
Att spela Resident Evil Village kommer inte på fråga, och Horizon kändes lite för dyrt just nu, så därför blev Gran Turismo 7 det första av storspelen i VR för mig. Och det fungerar perfekt. Har du minsta lilla intresse av bilar och/eller racing så är GT7 en anledning i sig att köpa PSVR2. Alla menyerna är fortfarande 2D och det kanske är enklast så, men så fort man sätter sig i förarsätet är det fullständig VR-realism som gäller. De ohyggligt detaljerade inredningarna får en helt ny dimension när man fritt kan se sig omkring, och det blir både mer verklighetstroget och aningen lättare att kunna se framåt i kurvorna. På en TV fyller backspeglarna i princip ingen funktion, men här blir det en helt annan sak. Min koncept-Lamborghini där hela taket är en backspegel fick en intressant känsla. Bara att sätta sig i en Jeep eller en folkabuss eller en klassisk Nissan Fairlady eller en 00-tals-Corvette och blåsa runt Grand Valley Highway är en magisk upplevelse.
Jag testade också No Man’s Sky lite kort. Det är också gratis om du någonsin har köpt en Playstation-version av spelet, och är en rejäl uppgradering över originalet på PSVR. Jag blev bara lite överväldigad av alla funktioner och menyer, och eftersom kontrollerna har gjorts om helt och hållet från Move till Sense behöver jag nog lägga lite tid på att börja om med tutorials för att det ska flyta naturligt igen.
Den här premiären är nästan larvigt packad med spel. Om tid och pengar var obegränsade skulle jag ha köpt på mig förstavärldskrigs-rogueliten The Light Brigade, och musikactionspelet Pistol Whip, och pusselspelet Puzzling Places, och upplevelseäventyret Before Your Eyes, och det nya Star Wars-spelet. Men det går inte att spela hur länge som helst. PSVR2 fungerar bättre än föregångaren och det är betydligt mindre problem för mig med illamående, men vissa rörelser känns fortfarande lite kymiga. Som vanligt är det väldigt viktigt att sluta så fort man känner sig påverkad istället för att försöka pressa sig vidare. Om inte annat behöver jag ta en paus efter ett tag för att ladda Sense-kontrollerna, eller för att jag håller på att svettas sönder. Headsetet har numera en fläkt så det immar inte längre igen, men det blir fortfarande varmt, särskilt när jag har hörlurarna på mig och slåss för livet i Swordsman VR.
En sista finess är det förbättrade Cinema-läget. Alla spel eller andra appar på Playstation 5 går att spela på en virtuell skärm i VR. Eftersom headsetet har dryga 4K fördelat på ögonen och OLED-skärmar med HDR i upp till 120 hz blir det i teorin bättre än min gamla 47-tummare. I praktiken blir det dock bara en aning suddigare 1080p eftersom TV-bilden ju inte tar upp hela synfältet, och headsetet har fortfarande lite av det vaga gryniga filtret från föregångaren. Det går att tänka bort, och resultatet blir ändå en betydligt större TV än jag har plats med i vardagsrummet. Men det blir inte lika skarpt som en riktig 4K-TV, och i längden tror jag inte att jag vill sitta med headsetet på för att se en film eller spela Elden Ring i fem timmar.
På det stora hela är jag nöjd med PSVR2 än så länge. Det har en del små barnsjukdomar och en del spelare har haft problem med Sense-kontroller som tappar synken och att spelytan man ställer in behöver göras om. Men i grunden är det en ordentlig uppgradering från föregångaren och på flera punkter är PSVR2 mer kraftfull med fler moderna funktioner än konkurrenter som kostar det dubbla. Visst behöver det få fler spel, och jag förväntar mig att Sonys egna storspel kommer att konverteras framöver när det blir luckor i releaselistan. Men premiären är proppad med intressanta spel och jag har fullt upp med det jag har.