Nätverkstestet för Soul Calibur VI har släppts på Playstation 4 och Xbox One, och mellan väntetiderna har jag hunnit köra några matcher. Allra mest blev det förstås Siegfried, eftersom jag kan honom utan och innan, och det finns ingen tid att öva i den här versionen utan pang på med Ranked Match hela tiden. Och spelet känns i helhet väldigt bra. Det är snabbt, responsivt (när inte laggen krånglar) och det känns som att attackerna är mer distinkta än någonsin. Det finns en del förändringar och jag kunde till exempel inte göra Siegfrieds superlånga f+B eller dubbelsparken medan han ställer sig upp. Det låga kastet där han tar tag i motståndarens fötter verkar också ändrat. I gengäld finns nya tekniker och varianter. f+B är nu en märklig stickattack med ryggen mestadels vänd mot motståndaren (om jag inte såg fel), och sista attacken i A,A,A är vildare än förut. Däremot fungerar det mesta av hans stancer som förut, så det är ganska lätt att komma in i rytmen och fylla luften med tungt stål.

Sen testade jag de två nya som fanns tillgängliga. Grøh är fortfarande en urtrist design men hans vapen är lovande (om än korkat). Han kändes inte riktigt som någon annan, möjligen lite som Setsuka då han ofta har vapnet bakom sig och ”drar” det inför varje attack. Jag lär nog ge honom något roligare att ha på sig eller återanvända hans stil åt någon annan, men det var bättre än jag hade väntat mig. Geralt var också hyfsad, men oväntat nog var han väldigt svårspelad och jag fick knappt till något. Jag behöver nog gå igenom honom i träningsläget i det kompletta spelet, för en mer klassisk svärdtyp är något som Soul Calibur behöver och trevligt nog går ju hans stil att använda i karaktärsbyggaren.

Utöver de tre testade jag bara Mitsurugi, som jag kan alldeles för lite om för att varken vinna eller analysera några skillnader. Jag mötte Voldo, Xianghua, Sophitia, Siegfried, Nightmare och Kilik, och lyckades vinna mot de flesta så länge jag höll mig till det jag kunde. De nya specialteknikerna Reversal Edge och Brave Edge har potential, men i seriöst spel lär de utebli eftersom det är väldigt uppenbart när man gör dem och vapnen lyser rött eller blått. Jag får se vad jag tycker om att superattackerna nu görs med bara A+B+K istället för en dubbel kvartscirkel och samma knappar – det finns potential att de blir alldeles för enkla att dundra iväg vid varje mindre misstag.

Klicka för full kvalitet.

Grafiskt är det ojämnt. Ibland är ljussättningen strålande och allting ser najs ut, och ibland är det rätt platt och livlöst. Det känns som ett spel från 2014 ungefär, som de första spelen den här generationen som bara lastade på lite mer effekter på liknande modellering. Särskilt håret på karaktärer ser extremt primitivt ut. Det verkar också renderas internt i 1080p trots att konsolen trycker ut 4k. Men det flyter på och animationerna är fortfarande bra, så jag har inga större klagomål.

Det lär nog bli en del mer testande den här helgen, även om den jag annars ville utforska (Mi-Na) inte får vara med nu. Jag måste se om Ivy är Ivy-bra (SC1, SC5) eller Ivy-knepig (övriga spel). Yoshimitsu har ingen kul design den här gången men brukar vara rolig att spela. Zasalamel och Talim är jag också sugen på eftersom de ju uteblev senast. Jo, mer Soul Calibur VI blir det …