Första intrycken av Virtua Fighter 5: Final Showdown

Det kändes som att det tog hela kvällen innan Sony äntligen uppdaterade Playstation Store idag. Men till slut fanns det där, och till ett oväntat lågt pris. När prissättningen och DLC-paketen utannonserades var det lite oklart hur mycket det skulle kosta och om paketen skulle inkludera alltihop. Jag såg framför mig att behöva betala 125 kr för spelet, 125 kr för vardera samlingspaketet och sen varenda figur för 19 gånger 50 kronor, för att få allt. Så blev det inte, och nu till en början kan man köpa hela alltet för 249 kronor. Inte alls illa. Så efter en långsam hämtning och installation kunde jag äntligen börja.

Det är en klart polerad upplevelse. Ljussättningen har blivit mer naturlig vilket har fått bort den plastigheten som förekom, och bakgrunderna är generellt mer påkostade även om vi inte fick de riktigt uppfräschade sådana från Virtua Fighter 5 R. Anledningen till att det är aningen nerskalat är troligen alla extraprylar man kan lasta på sig numera. Allt från gamla hederliga kläder och armskydd till flygande andar, kråkor på axeln, enorma skjutvapen och samurajrustningar. Men efter en snabb koll valde jag att göra mina figurer lite mer naturliga.

Hittills har jag förstås mest spelat med Aoi, som verkligen har förändrats. Genom att låga kast har normaliserats in med de vanliga måste jag göra mitt gamla favoritkast på ett annat sätt, och hennes attackmöjligheter har utökats med nya kombinationer. Fortfarande ligger hennes fördel i att kunna kontra precis alla attacker, och fortfarande ligger hennes nackdel i att det är väldigt svårt att kunna läsa motståndaren tillräckligt väl för att dra nytta av det. Som motmedel mot just det har hon också tonvis med sätt att finta sina attacker och övergå till sin pareringsställning.

Nykomlingarna Taka-Arashi och Jean Kujo fick också varsitt snabbtest. Taka känns mycket mer komplett än förut (då han var med som kortast i Virtua Fighter 3), men än så länge har jag knappt skrapat på ytan. Jean var däremot en god överraskning. Med sin rättframma karate känns han lite som Akira men utan dennes extremt tekniska specialkombinationer. Jag måste testa vidare men chansen finns att jag helt enkelt byter ut honom.

Korta test fick också Vanessa, som i grunden känns likadan och som fortfarande är brutalt stark i sin offensiva ställning. Wolf verkade också rätt oförändrad. Påpekas bör dock att jag inte gick igenom hela deras attacklistor och det finns nog mycket mer att hitta.

Onlineläget fungerar också strålande och nu till en början är det superenkelt att hitta matcher, särskilt eftersom Sony ger bort spelet till Playstation Plus-användare. Det var bara en av tio matcher som jag hade märkbar lagg, annars fungerade det ypperligt. Det är också föredömligt smidigt upplagt, där det går snabbt att sätta igång en ny match men ändå går att byta figur om man vill.

Det är egentligen bara två irritationsmoment så här till en början. Dels stör jag mig på att bakgrunden blinkar till under laddningstiden, som en effekt. Och så låter kommentatorn vansinnigt burkig. Det är förmodligen någon tanke med det, men jag föredrog definitivt den kristallklara rösten förut.

Lämna ett svar