Game On 2.0 en andra gång

Nu när det är sommar passade jag på att besöka Game On-utställningen på Tekniska Muséet igen. Till skillnad från i höstas kunde man spela så länge man ville, vilket gjorde att det gick att avnjuta spelen på ett helt annat sätt. En del spel har bytts ut och det tillkommer nya hela tiden. Bland annat har de ställt upp en PS4 med Knack.

gameon_devilworld
Devil World, ett av få NES-spel som släpptes i Europa men inte USA. Kanske på grund av djävulstemat, kors, biblar och sånt. Till vänster Manic Miner, ett spel som hatar dig.

Den stora behållningen ligger dock i att spela en massa missade klassiker. Pengu och Dig Dug är ju två arkadhöjdare. Jag spelade också det oväntat fräscha Star Wars-arkadet samt arkadversionen av Ice Climber som har både fiender och varierande väder annorlunda än NES-versionen. Sen passade jag på att sätta ett rekord i Asteroids.

gameon_asteroids
Gamer Score, old school style

På nyare format hann jag med att spela det udda plattformsspelet Umihara Kawase, lite av Mega Man 4 (som är betydligt svårare än jag minns det), Spectrum-versionen av Manic Miner (som får Dark Souls att framstå som ett Littlest Pet Shop-spel när det gäller svårighetsgrad) och så Dodonpachi Resurrection som ger bullet hell ett ansikte (och en massa flickrobotar att kriga sönder). Det är många spel som bevisar att det generellt var svårare förut.

gameon_steelbattalion

gameon_magnavox_odysseyPå plats fanns också många första. Första arkadspelet Computer Space. Första konsolen Magnavox Odyssey (med tidernas mest ologiska kontroller). Första hemkonsolspelet med en hel jäkla mechkontrolluppsättning Steel Battalion. Det första äventyrsspelet som kort och gott hette Adventure. Och mycket annat kul, som Cosmic Smash (tänk minispelen i Virtua Tennis korsat med Rez), en färg-LCD-version av Scramble, tågsimulatorn Densha de Go, en Ouya med Towerfall Ascension…

gameon_adventure
Adventure är som Elder Scrolls: Skyrim – fullt med drakar överallt och rätt sjysst grafik. Ehh… den där fristående lila fyrkanten är jag.

I huset fanns också en konstutställning med speltema, där särskilt en fantastisk stop motion-film med en pärlplatteversion av Mario-spelen imponerade mest. Väl värt en titt.

Utöver alla inkopplade konsoler är det fullproppat med lösa, ofta rätt ovanliga maskiner. Vad sägs om en Bandai Playdia, en Commodore CDTV och diverse gamla Philips-burkar? Synd bara att Neo-Geon (med King of Fighters ’98) förpassats dit också, till förmån för fightingspel som Dead or Alive 2 Ultimate och Tekken 3.

Nu när det är mindre tryck på utställningen och man fritt kan vandra runt är Game On en riktigt trevlig upplevelse, och eftersom spelen växlas en del kan det vara värt med ett andra besök om du redan har varit där. En rejäl hyllning till spelhistorien är det i alla fall och den finns bara kvar i två månader till, så passa på!

Lämna ett svar