Gökungen Destiny

Femhundra miljoner dollar, eller 3,25 miljarder kronor. Så mycket kostar det att skapa en ny mångmiljonfranchise, nämligen Destiny. Det är smått makalösa siffror som skulle göra Destiny till världens dyraste spel med god marginal. För samma pengar får man Grand Theft Auto IV, Grand Theft Auto V och Red Dead Redemption, tre supersuccéer från Rockstar, företaget som är lika kända för att spendera ohyggliga belopp på sina spel som för sin makalösa spelförsäljning. Och då skulle man fortfarande ha växel över för ett någorlunda påkostat AAA-spel.

Det här kan inte vara ett sundhetstecken. Snarare är det ett bevis på hur ofantligt upptrissade förväntningar som nu ligger på Bungies axlar. Men inte för att det spelar någon större roll hur bra spelet blir. Minst hälften av de här pengarna är till marknadsföring, och lita på att Activision kommer att blästra våra näthinnor med det här spelet in absurdum. Det kommer att vara i varenda reklampaus på tv, det kommer att vara i tunnelbanorna, det kommer att ta över varenda spelbutik. Destiny, Destiny, Destiny, Destiny. Jag kräks nästan redan nu. Allt för ett spel som visserligen utvecklas av Halo-gudarna men egentligen ser ut som, typ, Borderlands.

För att gå runt på den här investeringen behövs femton miljoner sålda exemplar, vilket egentligen bara har hänt med en handfull Nintendo-titlar när det handlar om nya IP, plus one hit wonders som Minecraft och Angry Birds. Oavsett hur mycket reklam som görs är det svårt att se hur de skulle lyckas med det. Man måste dock komma ihåg att det främst handlar om att bygga ett varumärke. Activision har kontrakt med Bungie på tio år. Tanken är att prångla ut minst tre Destiny-titlar och lika många spinoffs, till att börja med. De har redan planerna klara.

Och det är väl det som stör mig. Hela grejen med att använda ohyggliga pengar för att skapa en framgång som sedan betalar sig själv enligt en noggrannt utstuderad taktik. Visst, Bungie gör bra spel, men det är svårt att se någon riktig konstnärlig frihet i en sån ekvation. Med femhundra miljoner dollar i potten finns det inte en chans att inte precis allt i Destiny är maximalt fokusgrupptestat och analyserat för att attrahera så många som möjligt, det vill säga tämligen ointressant.

Och det värsta är väl att det kommer att lyckas. Nu när Call of Duty sakta börjar dala finns en stor möjlighet att Destiny kommer att prenumerera på försäljningstopplistorna varje november den kommande generationen. Varje gång kommer det att vara miljontals gånger 600 kr som går till att driva vidare Destiny-cirkusen istället för att bekosta ett annat spel, eller tjugo.

Jag är rätt säker på att min personliga topp 50 genom tiderna inte har kostat femhundra miljoner dollar att utveckla, sammanlagt. Bara genom att existera suger det här spelet åt sig pengar som annars hade gått till andra spel. Destiny är som en gökunge – det kommer att matas och växa sig stort men jag har inget större hopp för de andra stackars ungarna i fågelboet.

Lämna ett svar