Gotta sketch them all

Den senaste tiden har jag ägnat mycket av min påtvingade fritid åt arkeologi – i pappersform. Det finns många bortglömda historier som bara väntar på att återupptäckas, via gamla rollformulär, anteckningar och diverse småbilder som jag och mina konstnärligt lagda kompisar ägnade oss åt i slutet av nittiotalet. Vaga minnen finns kvar, men ärligt talat, försök komma ihåg vad du gjorde en godtycklig onsdagkväll för tjugofem år sedan. Och som vi plöjde oss genom märkliga äventyr och skapade nya karaktärer hux flux, så är det inte konstigt att man glömmer bort en del.

Men som sagt, mycket har gått att rekonstruera genom att granska spåren. Jag har de flesta av mina egna karaktärer sparade, och eftersom jag och mina naturvetenskapliga nördkompisar tenderade att utveckla nya formulär i ännu högre takt än vi faktiskt utvecklade nya karaktärer, så gick det faktiskt att lista ut en ungefärlig ordning. Det går att se när vi bytte från en standard till en annan, och hur texter justeras och läggs till allt eftersom vi gick från en enkel (relativt sett, det är klassat som ett ganska stökigt rollspelssystem) Sagan om Ringen Rollspelet-modell till det hysteriskt komplicerade Rolemaster (som har beskrivits som ”ett rollspel som bara matematiker kan älska”).

Och en fördel med de där hysteriskt komplicerade formulären var att det kunde skrivas hysteriskt mycket på dem. Visst blev det ofta så att vi inte orkade, och med åren, när rollspelandet blev några dagar i mitten av sommaren när alla var hemma från studierna men inte sommarjobbade, så slutade vi helt med formulär och fristilade bara. Men då och då var det någon som satt uttråkad medan någon annan var fullt upptagen med att beskriva sina handlingar, och så antecknade vi vad alla våra kompanjoner hette och vad vår karaktär tyckte om dem. Och vips fanns det ett dokument som, vilket vi knappast hade tänkt oss, låter oss återskapa tjugofem år gamla laguppställningar med namn som Yksel, Serapimeon, Talbakkuh och Svalynn.

Och det ger mig ännu mer att rita. Ett tag har jag byggt vidare på egna grupperingar, men nu börjar jag återigen återvända till de faktiska karaktärerna som vi hittade på där i de sjaskiga sofforna i Unga Örnar-lokalen. Många av de mer legendariska har jag ju redan ritat, men nu kan jag gräva ännu djupare. När jag vet vilka som var med i ett givet gäng så blir det en sorts samlarmani att återskapa allihop.

Och jag börjar förstå varför Dynasty Warriors-spelen har så vansinnigt många karaktärer, för det är lite samma sak där. Ibland snubblar vi över en fullständig karaktärsbeskrivning, till exempel armborstskytten Ain som har långt, stripigt rött hår och ett knotigt ansikte och går omkring i långrock, men ibland finns bara ett namn. I Dynasty Warriors finns allt från huvudpersoner från Romance of the Three Kingdoms som beskrivs i långa anekdoter, till sidopersoner som i bästa fall har en historiskt viktig handling noterad, men Koei fyller i luckorna tills det finns en fullständig person där, oavsett hur långt från det historiska originalet det egentligen är. Och jag följer samma princip. Det fanns en alv som hette Neriel som hängde med Torion och Eodryc och blev inlåst i ett magiskt rum i tretton år, och vi vet inget mer om denne (även om namnet antyder att det var en alviska i alla fall), och det finns en annan alviska som jag hade en urgammal bild scannad av, vars namn nu också poppar upp i samma sammanhang. Och vips har jag en anledning att rita båda två.

neriel_shira

Det fascinerande, för mig, med den här processen, är själva skapandet. Från att vara ett vagt koncept på ett papper för tjugofem år sedan, till att glömmas bort helt och hållet, till att återupptäckas, och sedan designas i mitt huvud, och sedan bli en bild som finns. Nu ser Neriel och Shira ut så. Rent formellt så har de inga underkroppar för dem har jag inte haft anledning att designa än, men det brukar följa naturligt.

Parallellt med det här har jag också börjat ta fram något så anspråkslöst som en helt ny värld. Den är fortfarande på skisstadiet, men det finns en hyfsat stor världsdel med länder och berg och huvudstäder och sånt som brukar känneteckna en karta. Och dess kravspec är ganska omfattande. Det ska vara en värld som rymmer alla de galenskaper som hände i de gamla rollspelen – som då hände i Midgård eller i en annan värld som min kompis skapade, men som behöver kunna konsolidera allt till en värld eftersom vi i Avdank använder allihop. Den ska också förstås rymma allt som händer i Avdank Äventyr, även om det ofta var baserat på det gamla rollspelandet. Och så ska den rymma allt som jag har kommit på i efterhand.

Det är också en intressant aspekt att skapande föder skapande. Fram till någon vecka sedan så hade jag som sagt ingen aning om vem Neriel var, men nu när jag skulle rita henne så fanns det helt plötsligt platser hon kunde komma ifrån. Många karaktärer som jag har tagit fram på senare år har varit svårare att passa in i ett sammanhang. Men nu vet jag helt plötsligt om en sprudlande handelsstad på en ö mitt i havet, eller en utpost byggd över ett vattenfall utanför alvernas skogsrike, eller en ödemark i norr, som folk kan komma från. Jag vet en skum demon som kan bli en lämplig fokuspunkt för flera äventyr på en gång. Jag vet vem den mörka fursten är som absolut inte är Sauron, och i extremt vaga drag vet jag vad han sysslar med. Jag vet vad landet heter som Folless och Bhokan flydde från, och jag vet vad skogen heter som Emana och Aradin försöker skydda.

Kort sagt, jag är kreativ och det är fantastiskt kul.

En tanke kring ”Gotta sketch them all

  1. Erik Malm

    Heter skogen Skogr, som en by i Banner Saga? (Det var där den kvinnliga bågskytten Oddleif bodde.)

Lämna ett svar