Kommer någon ihåg Limbo of the Lost? Det där fenomenalt usla spelet som bokstavligen var ihopsatt genom att ta screenshots från andra, bättre spel och använda som bakgrunder? Och som sedan ”marknadsfördes” genom att utvecklarna skrev fejkade recensioner och hängde på diverse forum, för att slutligen fly till Sydamerika när sanningen uppdagades? Det var humor, och ett varnande exempel för hur skrupelfria vissa kan vara när det finns pengar inblandade. Och det var också tydligen inspiration för många andra skrupelfria skitstövlar.

Tack vare den rekordelige Jim Sterling har jag på sistone blivit varse begreppet ”asset flip”. Vet du inte vad det handlar om kan du kika på den här videon (och många andra enligt samma tema):

Men i korthet handlar det om att populära och lättarbetade spelmotorer som Unity säljs med en drös standardobjekt som kan användas som placeholders medan man lär sig programmera och designar sitt spel. Det säljs också separata paket med objekt som oftast, förstås, är av ganska usel kvalitet. Men rent juridiskt är det inte olagligt att använda dessa i ett spel – vilket, förstås, eftersom mänskligheten är ett jävla mörker, innebär att ”utvecklare” klistrar ihop ett paket standardobjekt och säljer det som ett spel på Steam, som fullständigt saknar kvalitetskontroller. Sen kan man astroturfa med lite 10/10-recensioner och hoppas att någon jävel köper det innan det upptäcks vilket lurendrejeri det är, alternativt att någon arg typ på Youtube förklarar hur uselt det är så att folk (eftersom mänskligheten är ett jävla mörker) springer och köper det för teh lulz.

I min oskyldiga okunskap trodde jag att sånt här pågick på den vildmark som är PC och Steam, men jag har ibland undrat hur det kan släppas så in i helvete många spel till Playstation 4 varje vecka. Nu förstår jag. Alla de där spelen som verkar ha en kåt 12-åring som grafisk formgivare och en blind, döv och helkroppsamputerad fotbollshuligan som designer … har det. Vem som helst kan släppa ett spel (eller för den delen alla dessa superhemska avatarbilder) på Playstation 4.

Och rent formellt har Sony (och Microsoft, men de får inte lika många såna här spel eftersom ingen bryr sig om Xbox One) en kvalitetskontroll, men den är ungefär ”spelen får inte orsaka att konsolen fattar eld eller hackar Pentagon”. Annars tar de gladeligen sin andel av pengarna och överlåter varningarna till recensioner och allmänt sunt förnuft.

Det sorgliga är att den här trailern är postad på den officiella Playstation-kanalen.

Den här gången undrar jag dock om inte utvecklarna har gått för långt. ”Solbrain: Knight of Darkness” är tydligen det senaste i en lång rad av bajstitlar som framför allt släppts till Playstation Mobile. Det är någon sorts fantasyaktigt actionaktigt, och förstås fullständigt genomuselt. Desto mer problematiskt är att spelet stjäl hejvilt från andra titlar, precis som gamla goda Limbo of the Lost. En del modeller är stulna rakt av från Tera Online eller World of Warcraft, och någon sade sig känna igen musik från Ori and the Blind Forest. Och för att komplettera den här orgien i uselhet så har de slängt upp fejkade 10/10-recensioner på Metacritic. Recensioner som hade ungefär lika mycket engagemang i sig som själva spelet – de var av stilen ”framslumpad bot-engelska för att lura kommentarsfält”. När någon ifrågasatte recensionerna så ersattes de, lämpligt nog, med faktisk engelsk text.

Stulen från recensioner av Mass Effect 3.