Grejen med Seaspray

Nyligen anlände en pytteliten Transformer, raka vägen från Kina i en liten låda. Det var den senaste utgåvan av Seaspray, en liten vitgulblå svävare som aldrig egentligen haft någon större roll någonstans. Jag köpte honom för att han tillhör ett gäng som fanns med i min första Transformers-serie. Tillsammans med de rejälare Blaster (kassettdäck) och Perceptor (mikroskop) var det ett gäng minifordon som allihop blev pyttesmå robotar: Powerglide, Cosmos, Beachcomber, Warpath och Seaspray.

Om du har följt min blogg ett tag är det säkert ingen nyhet att jag samlar på en del gamla team av nostalgiska skäl. Det intressanta med Seaspray är inte egentligen den här figuren, som är ganska rättfram förvandlingsmässigt, utan hur han representerar Hasbros nya taktik.

Under väldigt många år, från att den ursprungliga Transformers-serien slutade cirka 1993-1994, till åtminstone 2006, fanns det inga tankar på att göra nyversioner av gamla karaktärer. Visst, många namn återanvändes till Beast Wars och Robots in Disguise, men det var snarare sammanträffanden och för att de redan ägde namnen: Prowl blev ett lejon, Inferno blev en myra, Silverbolt blev nån mytologisk best och Rampage (som redan var ett djur i G1) blev en krabba. När de återvände på bred front med Armada, Energon och Cybertron var det fortfarande bara Optimus Prime, Megatron och Starscream som fortfarande fanns med. Optimus kompisar som garanterat hade varit Ratchet och Bumblebee i en nyare serie, hette istället Red Alert (ej relaterad till sin gamla motsvarighet) och Hot Shot.

Det var Classics, 2006, som var den första officiella nyversionsserien av gamla figurer. Innan dess fanns det bara sporadiska hyllningar som oftast var ganska godtyckliga, som Arcee eller Slugslinger i Energon, eller Shockblast/Shockwave i Cybertron. Nu började man göra nyversioner som ofta var rätt lika sina original, och det fortsatte i Universe och sedan under den generella Generations-stämpeln, som på senare år blivit Combiner Wars och Titans Return. Numera satsar man stenhårt på att återskapa de gamla designerna och även bygga upp gamla team.

transformers_seaspray01

För att återgå till Seaspray. I samband med en av filmerna, jag vill säga Revenge of the Fallen, släpptes det ett gäng figurer som visserligen följde lite av designspråket därifrån, men som ändå tveklöst var inspirerade av de gamla. Bludgeon var en, en skelettsamuraj som blev en tank. Seaspray fick också sin första moderna form, som svävare som blev en grodman. Han hade udda proportioner men hade samma färger som förut. Tills nu har han passat utmärkt i samlingen.

Den nya Seaspray är däremot bara så mycket mer rätt. Rätt proportioner, rätt färgfördelning, rätt storlek. Numera gör Hasbro mycket rätt: även om Titans Return också riktar sig till barn så finns det en självklar samlarfaktor där också. Och varför inte? Jag menar, ett barn som vill ha en cool robot (det vill säga inte det horribla skräp som säljs för de helt barnanpassade serierna) bryr sig inte om den råkar se ut precis som någon för trettio år sedan. Jag menar, godtyckliga coola färger då är godtyckliga coola färger nu (så länge vi håller oss borta från G2 och dessa vansinniga färgsättning). Och då kan både de gamla fansen och de nya kidsen få något att glädja sig åt. Och så kanske vi får en ny publik som kommer att vara nostalgiska över en ny Seaspray om ytterligare trettio år.

transformers_seaspray02

Även Powerglide fick en liknande behandling för ett tag sedan, så han passar bättre nu. Warpath finns i mindre format men jag föredrar den här versionen. Perceptor har numera fått en mikroskopform igen så jag lär ersätta honom vid tillfälle. Och så utgår jag från att Beachcomber kommer att uppgraderas till Scout-formatet en vacker dag. Skulle man vara riktigt cynisk skulle man kunna tro att Hasbro har gjort de här halvbra versionerna bara för att kunna sälja dubbla uppsättningar åt os …

Det här inlägget postades i Prylar, Transformers och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 svar till Grejen med Seaspray

  1. Mikael skriver:

    Hej! NTFA.net har tyvärr stängt ner sitt forum så det är nog svårt att få värderingar på svenska åtminstone. Generellt skulle jag säga att 90-talsfigurer har dåligt värde, om de inte är i originalkartong. Några av de sena G1-figurerna från 1990-1992 är eftertraktade som Nightbeat, Thunderwing och Overlord, men när det kommer till Lightformers och andra ”G2″ är det sämre. Sen började Beast Wars och där är värdet ganska lågt även om de är uppskattade i efterhand. Machine Wars och Beast Machines är också lågt, om de inte är oöppnade.

    Om du inte tror att några är särskilt värdefulla så är det enklast att lägga upp som en enda lot på Tradera. Det man får för dem är nog generellt vad de är värda i praktiken.

  2. Ann-Marie Hansson skriver:

    Hej
    Var kan man få transformers från 1990-talet värderade. Har både stora och små, Optimus Prime och Lightformers och en hel del modell mindre.

  3. Erik Malm skriver:

    Jag gillar den större (äldre?) varianten bättre – vackrare blå nyanser och snyggare fönster. Dessutom är den den enda Transformer jag någonsin tagit ett foto av (och blivit beskjuten av!), då den ju jagades av en mammut i SFxT….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Meddela mig om nya kommentarer. Du kan också prenumerera utan att kommentera.