Guardians of the Galaxy var supermysig

Guardians of the Galaxy måste vara en av de mest tveeggade Marvel-filmerna. Jag menar, alla älskar Iron Man, Avengers och The Winter Soldier, och de flesta tycker att Iron Man 3 och Thor 2 var menlösa, men när det gäller Guardians of the Galaxy har jag hört både och. Allt från höjdarfilm till fullständigt nonsens. Jag måste nog ansluta mig till de första. Jag menar, den är genomfånig. Den är så fullständigt packad med nonsens att hälften vore nog för att fylla en genomsnittlig Jim Carrey-rulle. Men det är precis vad som behövs i Marvels filmutbud. De andra filmerna tar sig själva på väldigt stort allvar, men här, står galaxens öde faktiskt på spel. Oavsett vad som hade hänt om inte Avengers hade funnits hade ingen i galaxen brytt sig särskilt, förutom de futtiga sex miljarderna på jorden.

Och därför är det på något sätt genialt att hela alltet räddas av Lego-Emmet, en ommålad na’vi, en gnagare, Kratos okända halvbror och en krukväxt. Guardians är ett himla charmigt gäng som gärna får dyka upp i fler filmer, vilket förstås också är Marvels plan. För någonstans är det trots allt superlarvigt med en skäggig asagud, en levande flagga och en grön arging, för att inte tala om det faktum att universum hotas av en lila Josh Brolin med uppenbara hudproblem på hakan. Från ett någorlunda objektivt perspektiv är hela Marvels universum dödslöjligt, för att inte tala om DC:s. Det får inte ta sig självt på för stort allvar. Och Guardians of the Galaxy tar inte något på allvar. Det är en bra början.

gamora

Och så bevisar den att Zoe Saldana är skitsnygg oavsett om hon är blå eller grön.

Lämna ett svar