Idag såg jag äntligen X-Men: Days of Future Past, och i och med den och gårdagens Guardians of the Galaxy är jag ikapp. Mestadels, förutom Wolverine-filmerna som jag nog skiter i. X-Men, X-Men 2, The Last Stand, First Class och Days of Future Past, i Fox serier. Och så Iron-Man, Iron-Man 2, Iron-Man 3, Hulk, Thor, The Dark World, Captain America, The Winter Soldier, The Avengers och Guardians of the Galaxy. Wow, när man ser dem så där kan man börja undra om det görs något annat än superhjältefilmer numera. Fast så länge de drar in sisådär tio miljarder styck så lär det fortsätta.

Det unika med den här filmen är förstås att den kombinerar både det gamla och det nya gardet. Det innebär en hel massa karaktärer (för att inte tala om en sjuhelsikes skådespelarensemble), men trots det är det inte i närheten av lika rörigt som The Last Stand. Kanske för att alla får något tillfälle att visa upp sig utan att det görs en så stor affär av det. Istället blir det en rätt spännande historia som knyter ihop de små skillnaderna mellan filmerna till en smart helhet, för att inte tala om att den anpassar sig mer till serierna än vad de ursprungliga filmerna gjorde.

Det som irriterar en aning är väl att Mystique känns alldeles för överanvänd. Kombinationen blå kroppsdräkt och Jennifer Lawrence är väl oemotståndlig ur ett marknadsföringsperspektiv, men jag tycker att hon är aningen överskattad. Istället uppskattar jag resten av gänget. Fassbender gör en lysande insats som Magneto och jag gillar smårollerna: Kitty Pryde, Iceman, Colossus, Blink och Bishop är riktigt kul att se i action, särskilt när Blink tillämpar Portal-teknik på hög nivå.

Nu är väl frågan vad som kommer att hända framöver. Högst sannolikt blir det väl en fortsättning från 1973, vilket skulle kunna innebära en nystart för de befintliga karaktärerna som Cyclops och Jean. Kanske blir det äntligen dags för Gambit att dyka upp, efter flera planerade men strukna framträdanden. Det enda problemet är väl att de yngre mutanterna i den moderna berättelsen (Rogue, Iceman, Kitty, Colossus) inte rimligtvis kan vara med. Men så går det när man skriver två historier i helt olika epoker med vad som ursprungligen var icke-åldrande seriefigurer.