Efter att ha gillat det mesta av Newtral var det inget snack om saken: jag behövde mer Ikimono-gakari! Så jag beställde en trave skivor för att fylla ut det mesta av diskografin, och har börjat lyssna på dem utan någon särskild ordning.

Hajimari no Uta är deras fjärde skiva och överlag extremt välproducerad med fräscht, livfullt komp kryddat med en hel del av både stråkar och munspel. Skivan börjar och slutar med ”Hajimari no Uta ~ Toi Sora Sunde” och ”Ashita e Mukau Kaerimichi”, som båda är riktigt vackra ballader som växer på slutet, och den senare blev också en naturlig övergång till ”Aruite Ikou” som inledde nästa skiva. Annars kan jag nästan konstatera att det är för mycket av det goda – stora delar av skivan är välgjorda gitarrballader som är aningen identitetslösa. ”How to make it” och ”Tenohira no Oto” skapar lite mer omväxling med lite mer fart, särskilt den senare som låter en av killarna i bandet sjunga med i en fräsch duett. Den kaxiga ”Akizakura” med munspelskomp står också ut.

Även om det tenderar att bli likartat är det generellt bra. Det enda stycket jag aktivt undviker är ”Joyful”, som är någon sorts repetitiv kaxig rock som inte lurar någon – Kiyoe är alldeles för mysig i sina andra låtar för att kunna framstå som tuff. Skivans två absoluta höjdpunkter är dels den återigen munspelskompade ”Yumemidai” och så den bedövande vackra ”Yell” som börjar bra och sedan bara växer.