Om det inte vore för att jag redan har lyssnat på Ikimono-gakaris sista skiva Fun! Fun! Fanfare! skulle jag vara lite orolig. Deras sjätte skiva, ”I”, släpptes 2013 och innehåller fjorton spår. Men jag vet inte om det börjar vara allmän överdos av deras typiska sound, eller om inspirationen uteblev den här gången. ”I” är nämligen inte alls lika minnesvärd som de övriga tre.

Till dess försvar kan jag säga att bara den jobbiga ”Papapa-ya” och ”Nande” är låtar jag aktivt filtrerar bort. Men det är svårt att säga något specifikt om stabila men menlösa låtar som ”Egao”, ”Koiato” eller ”Renai Shousetsu”. På skivans första halva finns egentligen bara den snabba, peppiga ”My Sunshine Story” som muntrar upp. Den är i gengäld riktigt kul, med stressigt stråk-komp, och känns nästan i paritet med tidigare klassiker.

Skivan lyfter dock på slutet med början i ”MONSTAR”, som lite ironiskt är en tuffare låt som försöker göra samma sak som ”Joyful” (som jag hatade), fast lyckas totalt med charmen. Den är betydligt kortare än övriga spår, men känns klockren från början till slut. Och därifrån håller det ganska bra. ”Kaze ga Fuiteiru” är en mäktig ballad som är riktigt mysig, och så avslutar vi med ”Nukumori”, som inleds med en fantastisk pianomelodi.

På det hela taget är det alltså en skiva man kan hoppa över, men den har ändå ett par höjdare som slinker in på spellistan.