Ett spel som har plågat mig länge är Toki, som ursprungligen släpptes 1989. Inte för att jag spelade det, utan för att jag inte gjorde det. Jag såg arkadspelet på en restaurang någonstans och tyckte att det såg supercoolt ut med en apa som spottar eldklot. Apan i fråga är egentligen en grottsnubbe, som måste rädda sin grottflicka från den elaka magikern som kidnappade nämnda grottflicka och förvandlade Toki till nämnda apa. Jag letade länge efter Amiga-versionen och det låg på inköpslistan under flera år, men jag hittade det aldrig så det blev aldrig något.

Sen utannonserades en nyversion med nytecknad HD-grafik under 2009. Det här spelet dök sedan upp då och då, men försvann helt efter några år och det antogs väl att det hade lagts ner, eftersom Toki ändå knappast är den mest eftertraktade licensen. Men ännu många år senare, 2018, så utannonserades det på nytt, och spelet släpptes 2019. Jag hade dock tappat sugen vid det laget. Men nu råkade det hamna på rea för futtiga 20 kronor, så jag tänkte att det äntligen var dags att göra upp med Toki.

Och det var väl ungefär som väntat. Väldigt föråldrat spelmässigt, även om det faktiskt är väldigt tjusigt och har oväntat bra musik. Den närmaste jämförelsen är Gods, som har ett liknande tempo och svårighetsgrad. Toki är seg som fasen och kan bara skjuta åt olika håll, medan fienderna attackerar snabbt och skoningslöst, och Toki tål bara en enda träff om han inte råkar ha en tillfällig powerup. Det är nästan omöjligt att reagera i tid och flytta sitt sega aparsle, så man får snarare memorera fiendens mönster och förbereda sig bättre nästa gång. Det gör förstås att spelet är enormt frustrerande, särskilt när man lyckats slösa alla sina liv och får börja om från början av banan (så länge credits räcker). Spelkänslan är annars rätt precis och flyter på bra, och variationen är ändå hyfsad tack vare trevliga miljöer. Det var ju trots allt ett japanskt arkadspel ursprungligen även om det känns lite som ett sladdrigt europeiskt hemdatorspel ibland.

Nja. Det var knappast värt sisådär 30 års väntan. Men för att slippa fundera på det längre var det klart värt 20 kronor. Farväl Toki.