Jag förstår inte Microsofts taktik

Nu har ännu ett länge efterlängtat Xbox-exklusivt (Xboxlusivt?) spel blivit nerlagt. Den här gången är det Platinums Scalebound som fick stryka på foten, ett spel som varit framträdande på ett par presentationer men som kanske egentligen såg sämre ut varje gång. Konceptet var supergrymt och doftade Panzer Dragoon, men sen blev det mest en seg Monster Hunter/Dragon’s Dogma-variant med en jättestörig huvudperson. Min hype hade då mestadels försvunnit, så personligen är jag inte särskilt förtvivlad. Men efter det här, och vad som hände med Fable Legends, och den allmänt menlösa E3-konferensen förra året så vet jag verkligen inte vad jag ska med min Xbox One till.

Ärligt talat. Jag har spelat Sunset Overdrive (som jag fick med konsolen), Rare Replay, Ori and the Blind Forest, Beyond Eyes och Inside på den här konsolen, på ett och ett halvt år (och de två senare var inte exklusiva utan dök bara upp först där). Vad har vi att se fram emot? Microsoft Studios var vänliga nog att meddela det i sitt pressmeddelande: Halo Wars 2 (som är ointressant då jag inte spelade föregångaren), Crackdown 3 (som mycket väl kan bli Scorpio-exklusivt om de envisas med att kräva en massa kraft som det överhajpade molnet skulle bidra med), State of Decay 2 (zombie-gäsp) och så det onekligen mysiga Sea of Thieves. Jag kan också lägga till Cuphead, som också borde vara en höjdare. Men tittar man på intressanta spel per månad är siffran ohyggligt låg. Jag kommer snart att uppgradera min PC till en ofrånkomlig Windows 10-burk, och då har jag definitivt ingen användning av den här konsolen längre.

cuphead

Så vad vill egentligen Microsoft uppnå i spelvärlden? Deras stall av evigt varvade Halo, Gears, Forza, Fable har blivit ännu mindre, och deras få satsningar på utomstående exklusiviteter har inte blivit några jätteframgångar. Se bara på Recore. Visst, Xbox One säljer fortfarande hyfsat i USA (även om Playstation 4 körde över den till och med där), men i Europa förutom England är det ingen som bryr sig och Japan ska vi då inte ens börja tala om. I en situation där Japan faktiskt, sent omsider, börjar få ut en massa stortitlar blir det ännu tydligare att Xbox One är det sämre valet för alla som har minsta intresse av japanska titlar. Street Fighter? King of Fighters? The Last Guardian? Persona? Gravity Rush? Valkyria? Yakuza? Nier?

De hade mitt intresse en kort stund där de verkade satsa på att återuppliva roliga gamla serier, men den tiden är sedan länge förbi. I mina ögon är Xbox One nästan lika menlös som Wii U, och om Nintendo inte gör några fenomenala klavertramp med Switch så blir det min nya andrakonsol. Det har jag inget emot som sådant, men jag är bara förbluffad av att Microsoft inte ens verkar försöka längre.

En tanke kring ”Jag förstår inte Microsofts taktik

  1. Leorio

    Med tanke på att Street Fighter V och Persona 5 är mina mest efterlängtade spel de senaste åren var val av konsol enkelt den här generationen.

    Det enda jag hade att köpa en Xbox One för var att spela Halo 5 tillsammans med min co-op-kompis Mårten i soffan, men när de – väldigt märkligt – tog bort den funktionen, finns det inget som lockar med Xbox One numera.

Lämna ett svar