Jämställdhet kontra historieförvanskning

En undersökning visade idag att historieböckerna är fyllda med män. Bara 13% av de personer som omnämns är kvinnor. Och min reaktion är, faktiskt, ”jaså, så pass?”. Om någon blev överraskad av detta faktum, kanske de borde läsa på lite… tja, historia. Det vi kallar historia brukar oftast handla om att kriga, härska, söndra, plundra och våldta… och i bästa fall konstruera och uppfinna. Åtminstone det vi väljer att klassa som historia. Och där är män överrepresenterade, jag skulle vilja påstå till betydligt större del än 87%.

Visst går det att hitta starka och framgångsrika kvinnor, och det är väl det som de här 13 procenten täcker in. Men jag tycker att det är meninglöst att jaga upp sig över själva andelen som ett problem. Det är liksom ett historiskt faktum. Ska vi börja förvanska historien och göra de stackars få kvinnorna större än vad de faktiskt var, för att kompensera? Det är en kvotering som inte fyller någon som helst funktion.

Däremot kan man mycket väl diskutera just det faktum ATT kvinnor inte har haft mycket att säga till om, ta fram och belysa exempel på där det inte har varit så (oftast bara tillfälligt, kring en specifik person), och försöka visa på den långsamma vägen mot en mer jämställd värld. Det påpekades i diskussionen kring rapporten att tjejer inte tycker om att läsa om saker som inte rör dem. Det är möjligt, men jag ser inte hur historieförvanskning skulle hjälpa till.

1 tanke kring ”Jämställdhet kontra historieförvanskning

  1. Erik Malm

    Instämmer.

    Jag förstår inte varför vissa ”tjejer” hävdar att historiska händelser och alster inte ”rör dem” bara för att huvudaktörerna råkar vara av ett annat kön. Det känns minst sagt svårt att i egentlig mening identifiera sig med *någon* under exempelvis 1600-talet, och historien påverkar ju oss alla vare sig vi vill eller inte.

Lämna ett svar