Japan 2019: Himeji

Bland miljonstäderna på den här resan är Himeji lite av en utstickare. Med snäppet färre invånare än Göteborg är det en byhåla i jämförelse med Osaka eller Tokyo, men den har ett ordentligt besöksargument. Himeji-slottet är ett av Japans tre främsta medeltida slott och i sin nuvarande form är det nästan exakt fyrahundra år gammalt med anor trehundra år till bakåt. Så efter att ha lämnat väskorna på hotellet nära stationen tog vi en kort promenad dit.

Tyvärr var den här dagen en av få då vi hade otur med vädret. Istället för att gå längs avenyn som knyter ihop tågstationen med slottsområdet tog vi istället en tur genom gallerian som löper parallellt på den östra sidan. När vi väl kom ut var det bara att ta upp paraplyet. Vi råkade gå en omväg och gick upp längs den östra sidan (den huvudsakligen ingången är på sydvästra sidan). Det blev visserligen en annan vy av slottet, men onödigt långt att gå i regnet. Efter att ha betalat inträde började en lång, slingrande färd upp till själva huvudbyggnaden. Eftersom det här är ett genuint slott är det förstås byggt för att inte vara lätt att ta sig in i, och det är en bra bit att gå längs sluttande kullerstenar och genom otaliga grindfortifikationer.

japan2019_himeji1
japan2019_himeji2

När man väl kommer in får man ta av sig skorna och får en påse att bära runt dem i, för slottets trägolv är inte byggda för tusentals blöta turistskor. Man får faktiskt gå runt rätt mycket och de flesta salarna är öppna, men helt tomma. Med avspärrningar löper en väg hela tiden uppför slottets många trappor. Jag trodde flera gånger att vi hade kommit upp, men så fanns det ännu en trappa, och de blir bara brantare och smalare. Några av de sista är avgjort knepiga att ta sig uppför, med väldigt dålig takhöjd och branta steg. Till slut kom vi upp och tja … det fanns inte så mycket att se förutom en trevlig utsikt genom de smala fönstren, och sen väntade nerfärden, som lyckligtvis går en annan väg så man inte behöver trängas i trapporna. På det stora hela var det dock fascinerande. Till skillnad från till exempel Osaka-slottet, som är en fejkad fasad utanpå en modern byggnad och bara ett museum invändigt, så är det rätt genuint. Jag gillade särskilt rummen som var fyllda av vapenställ på väggarna.

japan2019_himeji3

Utöver slottet finns det däremot inte så mycket att göra i Himeji, och vi tillbringade dagen med att hänga i arkadhallar och kika runt i gallerian. På lunchen tog jag en enkel tonkatsu som serverades med en skål udonnudlar, och till kvällen hade vi sett ut en izakaya med det tydliga namnet Booze. Där blev det en gyudon som var betydligt mer smakstark än den snabbmatsvarianten som jag provade på annat håll. De serverade också en lokal sake-sort enligt uppgift ska ha varit riktigt bra.

Egentligen hade vi kunnat åka vidare på en gång, men eftersom det bara skulle bli en natt här passade jag på att boka ett kapselhotell, bara för att prova. Personalen kunde praktiskt taget ingen engelska, men eftersom det var betalat i förväg var det relativt rättframt. Vi fick ett par nycklar och fick leta rätt på våra respektive kapslar. Värt att notera är att män och kvinnor har separata avdelningar på varsin våning. De hade redan burit upp våra väskor och låst fast dem vid ingången. Sen får man låsa in skorna och gå in på själva sovavdelningen. Där finns långa rader av hytter, där man drar upp en rullgardin och kryper in från fotändan. Kapseln i sig är faktiskt relativt rymlig och jag kunde sitta upp utan problem, men visst, det är inget för någon med anlag för klaustrofobi. Inne i kapseln finns TV och luftkonditionering samt ett låsbart skåp för mindre tillhörigheter. Sen får man gå iväg en bit till en avdelning med handfat, toaletter och duschkabiner. Det finns också en separat matsal/lounge om man vill umgås, för i avdelningarna ska det vara tyst. Jag tycker att konceptet fungerar bra. Det blir lite som att sova på ett tåg, trångt men fullt okej. Däremot var madrasserna cirka tre centimeter tjocka, så det blev lite väl obekvämt.

japan2019_himeji4
japan2019_himeji5

Morgonen efter, efter att ha rätat ut ryggen, tog vi en snabb frukost på stationen innan vi åkte vidare till Hiroshima. Och om Himeji var lite av en besvikelse, så var Hiroshima desto bättre.

Lämna ett svar